Bloggavslutning

Tänk dig en blogg på ett lastbilsflak, hurrandes, skränandes. Ungefär så är läget nu. Bloggen har tagit studenten, avslutat och lagt ner efter ett år och 984 blogginlägg. Det här är det sista, nummer 985.
Samtidigt känns det svårt att släppa taget. Vi har ju haft så trevligt här, du och jag. Igår när jag var och tränade med Kapsylen och sedan åkte hem och stekte en omelett, kändes det som att jag tränade och stekte i smyg, i allra största hemlighet. Det var en ny upplevelse.
Jag tänker försöka prioritera verkliga möten istället. Att träffa vänner, prata och göra saker tillsammans. I verkligheten. Ibland känner jag att bloggen har varit ett surrogat. Kompisar läser om vad jag gör och håller sig uppdaterade, men jag har ingen aning om vad de pysslar med. Sedan finns det förstås långväga besökare här på bloggen. Men mejl och telefon finns också.
Kanske får jag bloggabstinens och börjar redan i morgon igen. Kanske är det här början på något nytt. Kanske börjar jag twittra istället, i framtiden, någon gång. Oavsett, så hoppas jag att vi ses och hörs igen.
Tack för din tid, för alla tittningar, påhälsningar och kommentarer.

Hejdå. So long så länge. Och var rädd om dig där ute.

/Russin-Ullis

PS. Förlåt om jag har hållit dig på halster angående den oerhört spännande matchen mellan Ulla Sundling och Mora Nadal i Bromma öppna. Efter många övningar gick det sådär. Sundling var kass i början men repade sig mot slutet. Final på onsdag, Salk-hallen 18–19. Kom och se den spännande upplösningen. I verkligheten.

Bloggen fyller ett

Oj, nu har jag glömt. Bloggen fyller ett år idag. Grattis, typ. Eller också är det dags att lägga ner. Vi får se i morgon hur det känns.
Om jag lägger ner, vilken cliffhanger i så fall. Ingen kommer att få veta hur det gick i tennisen.

Söderling mot Nadal

Jag laddar inför kommande namnbytet. Kanske avslutas kvällens match med att jag heter Ulla Söderling och har spöat skiten ur Mora Nadal i Bromma öppna (dock inte på grus). Det är kvällens planer, hoppas att de inte blir grusade.

Nyttopryl

Meningen med livet enligt Teknikmagasinet är en trådlös pruttmaskin med en räckvidd på tio meter. Kan inte komma på någon bättre nyttopryl faktiskt.

Sök och kolla in pruttmaskinen hos Teknikmagasinet

Hej då tagetes!

Efter tur till Skärholmen, inköp av matta till Cilla, inköp av parasollfot till mig, middag, iläggning av Cillas tvätt, hämtning av mer fusingglas på drejeriet försvann de äntligen. Hej då tagetes!

Hit och dit och tagetes

Från tvättstugan, till oväntat besök, till jobbet och iväg från jobbet. Det blir inte mycket mer bloggat idag. Nu ska jag ut med kusin Cilla och göra några ärenden. Och sedan ska hon, äntligen, hämta sina fula tagetes.

Oväntat besök blir utan kaffe

Jobbar hemma på förmiddagen. Tvättar samtidigt, helt otippat. Helt plötsligt får jag oväntat besök, men jag hinner inte bjuda på kaffe.

Vi som läser poesi

Hos Wiveca på HCE-bokklubbsmöte, Åsa, Anna, Sofia och jag. Eller rättare sagt; vi som läser poesi. Alla var ganska impade av Bruno. Svart förstås, men med en smula humor. Förstår egentligen inte varför det ska vara så svårt, att i alla fall försöka, skriva lite rolig poesi? Kanske jag ber Ulla K. Öijer försöka igen. Det var i alla fall väldigt trevligt och gott där ute. Hos Wiveca. I spenaten.

Bruno på riktigt

Puh. Nu är den värsta jobbhetsen över. Och nu är det dags för Bruno K. Alltså den riktiga, inte kvasi- och bakispoeten. Vi ska vända ut- och in på Bruno hemma hos Wiveca på bokklubbsmöten. Ut i spenaten igen.

Hektiskt

Hett ute och hett om öronen. Återkommer när det har lugnat ner sig.

Drag i kyrkan

Avslutar söndagen med kyrksång, vilket kanske känns en smula otippat. Kicki och jag lyssnar på när Deirdre sjunger. En gammal idoldeltagare är också med, Daniel Karlsson. Ytterligare två Daniel var med. Alla killar heter Daniel. Kören heter Freja och bestå bara av kvinnor. Det svänger. Det är drag i kyrkan, trots att Jesus hänger där död.

Mer poesi

Mer poesi från Ulla K. Öijer som gästar bloggen ånyo. Här är hennes nya bakisbidrag.

Allt sjunker
svettas ut promille
hjärnan gäspar
linserna klibbar
händerna klantar sig
plockar ut ren disk ur maskinen
betsticken är tråkigast
men det går
sakta
vilar
äter spagetti med köttfärssås
som lägger sig som ett lock på orolig mage
nu är det över snart
tankarna skaver inte
lika mycket längre
de sjunker, sakta
beger sig bortanför Lindhagsplan
känns lite friskare
vid vattnet, där försöker de drunkna
vill att det ska vara klart
nu
snälla

Bakispoeten Ulla K. Öijer

Läser Bruno K. Öijer, du vet poeten med det häftiga uttrycket och vilda håret. Läser hans "Dimman av allt" som är vår bokklubbsbok med redovsning på måndag. Poesi är förbaskat svårt. Långt bortom min begreppsvärld. Men jag försöker. Lyssna på den här av Ulla K. Öijer, en bakispoet som jag känner och som står mig nära.

Skuggan av allt
söker skugga
hamnar i köket
dricker iskallt vatten
törsten har ingen botten
skrubbsår bränner
öppnar gårdagens kylväska
gammalt skratt väller ut
smulor av bulgursalladen i botten
har varit där förut
i Bulgarien
försöker tänka nytt, stort
tvingar mig till tankeutflykter
storslagna, vida, breda
men tankarna kommer inte långt
bara till macken vid Lindhagsplan

Har du hört den förut?

Skrattstock på Långholmen och knökfullt. Petra, Anna, Tommy, Hasse, Marre, Janne och jag var också där. Men vi satt liksom bakom scenen och picknickade. Vi hörde inte skämten, istället drog vi våra egna. Och tokskrattade.
Det var Bellman, en norsk och en svensk ... Kanske har du hört den förut.

Vardagsirritation

Cyklar iväg med tomglas. Håller åt fel sida på den helt tomma vägen och en tant i cykelhjälm snörper surt på munnen när jag möter henne. Cyklar vidare till Matpressen i Marieberg och känner mig löjligt fri och lycklig.
Inne i affären blir jag knuffad av en tant, som i alla fall säger förlåt. En annan tant kräver maximal uppmärksamhet från personalen på Systmet. Hon håller låda och vill ha snabb service för hon har parkerat olämpligt. Tänk vad vissa människor tar plats. En mamma försöker envist kapa mina hälsenor med sin barnvagn, utan att lyckas. Jag sänder en jag-kan-döda-dig-blick till henne, men hon verkar inte förstå.
Vinglar hemåt med mina matkassar. Sportcyklisterna väjer, de åker förbi i hög fart men hinner skaka på huvudet när de passerar mig.
Vilka vardagsirritationsmoment, trots att det är helg.


PS. Sorry ni matköpare på Lilla E. Matpressen är dyrare än Daglivs Klippet.

Frulle med fågelskit

Upphör inte att förvånas över mitt träd, som nu blommar. Det har stått hela vintern på balkongen. Och sedan slår det bara ut. Samma sak med jordgubbarna, de är på gång de också. Otroligt. Bara tur eller extremt gröna händer?
Äter frukost under det härligt doftande syrénträdet, det är mysigt ända till en fågel, som sitter på taket, skiter precis bredvid.

Stockholm är sniggt

Nu är det så där vackert i stan igen. Utsikt över Västerbron på hemvägen vid åttasnåret.


Fullt i Rålis. Det snigga vädret lockar ut stockholmarna.

Ensam kvar

Jag är ensam kvar på jobbet med huvudvärken denna fina, vackra sommarkväll. Men snart bär det av hemåt på Royal russin. Hem för att koka spagetti och för att betala räkningar. Förmodligen kommer inte värken att avta.

Varning för värk

Lunch i solen på taket, hur härligt som helst. Men hur härligt, somrigt och soligt det än är, så botar det inte min huvudvärk. Gå aldrig in på Kvarnen, då är du rökt.

En kväll på Kvarnen

En kväll på Kvarnen med rödtjutstanterna Angela och Eva-Lena, den sistnämnda som har Silvia som inneboende efter stöld på oktoberfesten på Block. Husets smakade visserligen surt, men vi var glada och snickesnackade och skrattade till för sent. Och drack lite för mycket, förstås.

Bland jordgubbar och jättemeloner

Det är fruktstund på Block, megafruktstund med jordgubbar och jättemeloner. Montel bjussar, av ingen anledning alls. Men det är sött, gott och nyttigt.

Inte så pjåkigt

Tog stryk, men gav också tillbaka. Bäst är jag på smashar. Summasummarum: inte så pjåkigt för en tennistant på 42.

Träning, igen

Oj. Timmarna bara rinner i väg. Igår kväll var det styrketräning, nu är det dags för tennis. Och som vanligt ska hon få stryk. Hon från Mora.

Svårt men sniggt i rabatten

Ulla Rappne får även sitt lystmäte tillfredsställt i rabatten här på jobbet. Har du sett vilka fina rhododendron. Skulle aldrig kunna ha rhododendron själv, på grund av att namnet är så svårt att uttala. Snubblar hela tiden med tungan, trots att jag är spiknykter. Roddondendron, roddendondendron, roddond...

Färgad

Har fått ny frisyr och ny färg här på förmiddagen. Camilla och jag fortsätter på tema våreld, hur nu det ska gå när vi närmar oss juni.

Snart är det val

Undra just vilka vi ska skicka till Bryssel. Marit är en aspirant.


Nähä.


Jaha.

Raggarbränna

Jag har raggarbränna idag. Röda armar med en skarp vit kant kant efter t-shirten, traditionell raggarbränna. Raggarna brukar dessutom ha ett ciggpaket (helst röd Prince mjukpack) instucket i ärmen. Jag provar. Det känns ganska fränt.

Min hobby

Har varit ner till drejeriet en stund på kvällen. Glasfusing är min hobby. Visserligen kan jag göra ännu flera ringar och gjuta in några glasbitar i sommarens betongkrukor (också en hobby) men sen då? Visst är de läckra men vad ska jag ha alla glasbitarna till? Kanske det är därför det kallas hobby. Inga kommersiella krafter styr. Ingen nytta. Bara nöje.

En plats i solen

Min arbetsplats i solen är precis bakom syrénträdet under parasollet. Jag ser inte så mycket och nyss kom sopbilen. Men i övrigt är det väldigt behagligt.
Hälsningar från Russin - direkt från Thorildsplansterassen.

Sommar?

Äter frukost på balkongen kvart över åtta, eftersom jag är hemma och tvättar på förmiddagen. Frukost till doften av mitt blommande syrénträd och iklädd bara ett linne. Kanske är det sommar nu.

Pysslar i flyktingförläggningen

Cyklar till Fridhemsplan och kompletterar mitt permanentboende. Jag vinglar hem med en vit petunia i cykelkorgen, som ska få permanent uppehållstillstånd och få bo ihop med mina penséer. Ut åker några döingar; vissna tulpaner och hyacinter. Möblerar om ordentligt. Även bellis perennis får ny sambo i form av en dahlia. Rensar och fyller på jord under trädet, som slagit ut. Tar vattenslagen och spolar av hela balkongen. Grönsåpar. Vattnar. Även de fula tagetes får sig en skvätt.

Men hallå Hornbach, hur tänkte ni här?

Ibland undrar man hur reklamfilmer kommer till. Hur byrån får igenom sitt manus och hur de får kunden att köpa det. Här är ett helt obegripligt exempel från Hornbach, en tysk byggmarknad som kör sin tv-reklam just nu.

1. En 10-årig flicka går på en grusgång i en park.
2. Framför reser sig en oidentifierbar staty eller figur av en massa stenblock. Den bygger sig själv, det är alltså ingen person som bygger den. Den blir till per automatik.
3. Flickan sträcker ut sin hand med ett glas vatten till stenstatyn, som inte föreställer någonting.
4. Statyn förvandlas då till flickans pappa. Bara sådär.
5. Pappan dricker vattnet.
6. Text: bli ett med ditt projekt.
7. Logo: Hornbach.
8. Payoff: alltid nå't att göra.
9. Ljud: jippijajjajjippijippijej.

Men hallå? Reklamen är gjord av tysk byrå, men i alla fall. Helt obegripligt dålig. Payoffen är förfärlig, den inte bra ens på tyska: immer etwas so tun. Jaha.
Mer om Hornbachs reklamfilm på deras lika hysteriska webb, läs mer

Snö, farmor och Schyffert

Det snöar hos farmor. Små små vita bollar yr i luften från ett träd och det ser verkligen ut som det snöar, på riktigt. Farmor tycker att det ser ut som någon har tömt sitt duntäcke på gården. Och det gör det faktiskt.
Tjernströms inköpsservice lämnar över prylar mot betalning och sedan käkar vi middag tillsammans. Vi provar laxhamburgare och torskwallenbergare från Hemköps delikatess med färskpotatis till. Det är gott även om Hemköps romsås får underkänt. Sedan tar farmor en tupplur medan jag fixar ordning i köket. Vi dricker kaffe med vaniljhjärtan och blåbärsmuffins och sedan åker jag hem. Farmor vinkar som vanligt från balkongen. Men numera går hon inte ut på balkongen eftersom det är lite trixigt med rullatorn. Hon kör istället en silviavink från vardagsrumsfönstret. Men det räcker, det snöar ju ute dessutom.
Kommer hem lagom till Schyffert, som jag har sett live på Cirkus för ett tag sedan. Men Schyffert kan man se igen. Det regnar applåder och efterlämnar en skön och glad känsla i magen.


Som ni ser har kusin Cilla lämnat efter sig fula flyktingtagetes för vård även hos farmor. De rosa pelargonerna och pionerna har Ulla Rappne köpt.

Internationell inköpsservice

Efter misslyckad insats på krysset ger hon upp, Hildur. Först ringer hon och jag svarar. Sedan ger hon helt plötsligt upp, det känns lite snopet.
Ringer farmor, jag ska åka till henne idag. Men först ska jag handla. Jag skulle vilja ha strumpor, steps, säger farmor. Sedan en deo, du vet quick and dry. Hon är väldigt internationell, min farmor.
Så nu ska Tjernstöms inköpsservice försöka packa sig iväg. Redo för internationella strumpor och deo, för frysta hallon, pelargoner, pioner, alvedon, bamyl med koffein och en middag för två.

Alfapet och det som Bettan ännu inte vet

Cajsa och Felix kommer hit och äter middag. Vi grillar inne. Det regnar ute men vi har det trevligt i alla fall. Efterår spelar vi alfapet. Men Cajsa känner sig risig och de går hem tidigt.
Snackar med Bettan. Länge. Ändå, när jag håller på att diska med min nya fina, ploppar det upp saker som jag borde ha tagit upp med Bettan. Viktiga saker. Typ av yppersta vikt. Skriver ner dem här, eftersom jag vet att Bettan läser.
Bettan: nästa gång vi ses eller pratas vid ska vi prata om:
1. Hamburgarna fastnade i grillen, du vet den där elgrillen som du och jag har lika och som ser ut som en stor smörgåsgrill. Förra gången fastnade det lite, nu väldigt mycket. Antingen beror det på att jag har diskat teflonplattorna i diskmaskinen (Hildurs teori). Eller så har haft för mycket ajvar relish i smeten, vilket jag i och för sig brukar ha. Vad tror du?
2. Hildur har lärt mig att man kan köra disktrasan i diskmaskinen och det gör att den blir som ny. Och varför inte, diskborsten går ju utmärkt att diska i maskinen. Det skulle jag ha sagt till dig. För länge sedan. Mycket viktigt.
3. Något om mobiler och etikett i största allmänhet, men jag kommer inte ihåg exakt. Men påminn mig, som minns jag förhoppningsvis.

Mycket viktiga diskussionsämnen, som sagt. Så viktiga att jag blir alldeles trött och måste nog gå och sova.

Måsten

Så köper jag en onödig och oemotståndlig grej också. En diskmedelsflaskabehållare, typ. Verkligen ett måste. Men tänk så mycket roligare det kommer att bli att diska.

My cup on a squeeze day

En vanlig klämmig dag, eller squeeze day, äter jag alltså frulle med Kapsyl på Clarion sign. Det är gott. Det är gratis. Sedan har jag roligt jobbmöte på Vetekatten. Därefter shoppar jag loss på Hötorget. Jag köper: en rosa pelargon, tre hänglobelia, en dahlia, tio pioner och ett halv kilo grön sparris för en spottstyver. Hötorget är verkligen my cup of tea, som man säger.

Full rulle med frulle

Jag lever ett hårt jäkla liv. Upp tidigt, trots sen kväll igår. På en klämdag. Nu är det frukost på Clarion sign hotell med Petra.
Vi har presentkort. Det går ut idag, så vi passar på.

Kristi him

Hos Kicki på kristi him om man vill använda kortversionen, som Kicki lär mig. Jag kommer dit med några ynka pioner och lövkojor. Får tillbaka fördrink, bärs och bönor, laxburgare och vin, kaffe med äppelkaka och sötsliskig likör, som jag gillar så mycket. Sedan är det markisuppvisning och snack i förtält och jättetrevligt. Så firar vi kristi him, Kicki och jag.

Som bortflugna

Så åker Jesus iväg, flyger upp till himlen. Mina dammkorn är också som bortflugna, men jag är osäker om de nådde himmelska höjder. Hoppas mer på att de ligger i säkert förvar i den nya dammsugarpåsen. Tänkt om Jesus också åkte dit. Dålig stämning i påsen.
Mina trägolv doftar grönsåpa. Äntligen klar. Efteråt känns det helt fanatstisk men vägen dit är grönjävligt tråkig. Även tant själv är nyduschad. Nu är det middag hemma hos Kicki.

Försjunken i gammalt skit

Tömmer dammsugarpåsen och fascineras av allt gammalt skit. Har allt detta gråa bott hemma hos mig? Hur kom det hit? Hur många DNA-spår kan man hitta och från vilka? Funderar bort några kvartar. När jag är klar fortsätter städningen. Men det går segt idag.

Min flyktingförläggning

Det här är min flyktingförläggning. Blommorna är alltså min kusins och bor på min balkong tillfälligt. Nyanlända från Kungens kurva för några dagars temporär vistelse i stan. Lite provisoriskt härbärge kanske, men de har det trots allt bra. De får vatten, sol, luft och omtanke. Även om jag tycker synd om de stackrarna i bastukrukan och högst motvilligt vattnar tagetes. Kanske är det trädgårdsrasism.

Svettig tennistant summerar

Den rödaste, flammigaste och svettigaste tennistanten. Men det gick vägen, tror jag i alla fall om jag räknade rätt. Poängövningen vann Carina 50 år, sen kom jag och sist hon, du vet, hon från Mora. Där fick hon, kan man säga. Så lätt spöar man inte några tennistanter.


Svettig och röd 2:a. Men glad.


U. McEnroe bakom sin Kennex Pro, som låter som ett dansband.

Ingen vals - bara tennis

Oj vad dumt det där såg ut, på filminspelningen. Det ser ut som jag dansar vals. Men så är alltså inte fallet. Förtydligande: jag spelar tennis i köket. Om det är någon som undrar.

Uppvärmning

Ulla McEnroe värmer upp inför kvällens sammandrabbning.

I don't do tagetes

Gårdagens kväll gick som planerat. Skärsår på fingertopparna efter glasfusing, fina fötter och en återupplivning av historien Krig och fred, som jag läste med förtjusning för mer än tjugo år sedan.
Helt oplanerat kom kusin Cilla förbi. Jag ska vara blomvakt. Till fina blommor i ful träkruka, snarare avsedd för bastubad än att ha blommor i. Och till gräsliga tagetes, hur jag nu ska stå ut med det. I don't do tagetes, som min vän Dee skulle ha sagt (även: I don't do Skavsta). Tagetes förstör estetiken på min balkong, menar snorkiga Ulla Rappne. Tidigare stod det 3-1 i tjänster mellan mig och Cilla och till min fördel. Nu är vi uppe i minst 5-1, på grund av de fula.

Rolighetsminister i farten

Royal russin är klar för avfärd. Punkatestet gick vägen. Det var alltså någon rolighetsminister som hade skojat till det. Nu blir det full fart hemåt för glasfusing hos drop-in-drejeriet på gatan, fotbad och Tolstojs Krig och fred.

På punkatest

I morse var det punkatest. Pumpade royal russin på Shell och upptäckte att ventilen satt löst. Kanske är det någon rolig jävel som bara har lossat på skruven. Pumpade och lyckades i alla fall cykla till jobbet.
Det gick bra att cykla. Man skulle kunna tro att Västerbron är värst, men egentligen är det den sega uppförsbacken Högalidsgatan/Lundagatan som orken brukar ta slut.
Nu punkatestas Royal russin tills det är dags att cykla hem. Finns det ingen luft då, går jag över till cykelverkstaden mitt över gatan. Inte så utpumpande.

Tillbaka på jobbet

Nu har jag lämnat extra-sköljvatten-Ulla åt sitt öde och är tillbaka på jobbet. Nu är det kundevenmang med föreläsning av och med David Lagercrantz. Sedan drar vi ut på stan och käkar. Ibland är det jobbigt att jobba.

Vardag med Ulla

Efter helgens sus och dus, utan ett vettigt handtag, möter jag abrupt vardagen i tvättstugan, där jag blir avbytt av extra-sköljvatten-Ulla. Jag räknar hennes tvättattiraljer: tre papperspåsar med tvätt, tre hinkar med tvätt- och städprylar, sex tomma sköljhinkar och en spetsig hund. Men konstigt nog ingen klockradio. Har Ulla tappat greppet?

Mälarpärlor

Träffar Cajsa och Felix vid Mälarpaviljonen. Hade först tänkt att cykla dit, men upptäcker att det är punka på framhjulet. Attans skit.
Istället går jag ner till Mälarpaviljonen som har växt under vintern och blivit jättestor och fin. Tar en dagens för 88 kronor och inser att jag bidrar till den nya utbyggnaden. Men solen lyser och Stockholm visar sig från sin allra bästa sida.

Plättstekerskan på piazza Thorildsplan

Får plättcarvings. Såklart är smör och mjöl för gamla och ägg och mjölk saknas. Men längtan är för stor. Handlar det jag behöver på lilla affären en trappa ner.
Sedan steker jag plättar. Hela jag osar, hela lägenheten är inosad. Men plättarna är himmelska med vaniljglass och jordgubbssylt på. Äter upp dem på balkongen vid piazza Thorildsplan där okända träd blommar, kaninerna betar och folk söndagspromenerar förbi med en glass i handen.

Hemma hos familjen Smilla

Hemma hos familjen Smilla, pappa Peter och mamma Lena. De bjöd på trevlig, solig och bubblande lördagskväll långt bortom alla melodifestivaler.


Pappa Peter grillar fantastiskt gott och mycket.


Sofia och Lasse och jag tog sällis dit. Här bubbel och babbel i väntan på grillmiddag.


Hemma hos Smilla, välkänd bloggdogg.


Smilla somnade senare och snarkade och småpruttade.


Lena smygröker i den omtalade martinihörnan.

Funderingar i trädgården

Hänger på balkongen. Eller vistas i min trädgård. Det känns nästan så med det rosablommande trädet precis utanför. Men Ulla Rappne vet fortfarande inte vad det är för träd.
Trädet får röda hårda bär eller kart efter att det blommat. Hildur vet inte vad det är, konstigt nog. Farmor gissar på kvitten, men det är det inte. Syrran gissar på att det är en kusin till körsbär, en gissning som Hildur fnyser åt. Vad tror du?

Rosa översovning

Vaknar mitt i krysset, har sovit över jouren. Kanske är det rosa drömmar. Mamsen ringer och väcker mig. Du kan väl vara beredd, uppmanar hon, när jag svarar yrvaket. Syrran är på plats som krysshjälp, men i alla fall.
Strax därefter anländer bilder kors och tvärs, bilder från både Petra och Ullis, eller egentligen fotografen Staffan. Dokumentära bilder från gårdagens rosakväll. Så här roligt hade vi.

Nytt från rosa

Kanske inte så mycket nytt från Rosa drömmar och från Lilla E, mer än att Staffan var med den här gången. Och det var roligt. Sedan var det mest snack, fniss, rödtjut och smetig bearnaisesås. Gott, trevligt och på något alldeles konstigt sätt, helt rosa.

Snarkande bloggdog

Den vanligt förekommande blogghunden Smilla är på besök igen. Och jag kan förstås inte låta bli att dokumentera det. Hon springer omkring här och Lena är rädd för att hon ska kissa. Men nu har hon precis lugnat ner sig och ligger här snarkar, drar riktiga timmarstockar.

Kulturstängt

Så skulle vi vara kulturtanter igår, Anna och jag. Sedan länge hade vi bestämt att besöka Carl Larsson hemma hos prins Eugen på Waldemarsudde. När vi väl tråcklat oss ut till Waldemarsudde, tagit fel buss, bytt buss och gått igenom den vackra parken stod det en lapp på dörren: stängt. Just den här torsdagkvällen var det tvärstängt av någon anledning. Fy, prins Eugen. Istället gick vi till Blå porten och käkade. Det blev en trevlig avslutning på kvällen, trots att våra kulturplaner gick i stöpet.


Vackert men stängt på Waldmarsudde.


Anna och jag tröstade oss på Blå porten. Vin är väl också kultur?

Hemskhärliga Carina

Med skräckblandad förtjusning. "Jag måste ringa Carina" med Larz Kristerz.
Lyssna och kolla på youtube

Välsvarvad och 35 000 år gammal

Jag kanske inte är så oformlig och gammal ändå. Allt är ju relativt.
Läs och kolla in kvinnan på DN

Hyfsat stel

Joråsåatt. Det gick hyfsat igår. Hon var inte lika snigg och inte lika bra. Fortfarande smal och ung men det kan man ju inte göra så mycket åt. Jag spelade hyfsat. Inte bra, men inte uselt heller. Glömde däremot att strecha igår, så idag är tant så stel, så stel.

Nu jäklars

Nu är det tennis igen. Oj, vad hon ska få spö. Den långa, smala, snigga och minst 15 år yngre tennisspelare från Mora. Kanske.

Flaskpost funkar fortfarande

Björn Persson var åtta år när han hittade flaskposten i Helsingborg. Meddelandet var från två ryska kadetter med en uppmaning att svara. Meddelandet var skrivet på engelska men adressen var skriven med kyrilliska bokstäver. Trettio år senare fick Björn hjälp med adresserna och skrev ett brev tillbaka. Och fick kontakt med en av dem.
Behöver vi post, mejl och blogg? Läs mer om den häftiga historien på Resumé

Krumbukter

Ny kille igen, så här direkt på onsdagsmorgonen. Den här gången kallar han sig Krumbukten 44, men ser inte lika skrämmande ut som Conny. Jag blir inte alls rädd.
Facebook skriver att han är min "potential soulmate" och "krumbukten would love to hear from you". Pyttsan. Här mejlas inga krumbukter, även om de inte skräms.

Så rider jag iväg hemåt

Då bär det iväg hemåt igen, eller rider på min fina röda Monark. När vi kommer hem, Royal russin och jag, har vi åkt tillsammans runt hela stan idag. Cirkeln är sluten, typ. Och jag har kanske fått en gnutta mer motion.

En bra början

Tänk vad dagar börjar olika. Idag cyklade jag och mötte Petra Kapsyl strax efter åtta på Clarion sign hotel. Vi har varsitt presentkort på frulle innestående där, sedan ett event förra våren. Så vi frossade i värsta frukostbuffén. Sedan cyklade jag till jobbet, Petra åkte på kundmöte. Jag trampade förbi Strömmen, Slussen och längs Södermälarstrand och det var så vackert. Solen sken. Och när jag kom till jobbet var kaffemaskinen lagad. Vilken bra start på dagen.


Petra Kapsyl hälsar god morgon med en elegant silviavink.

Omotiverad

Några gäspningar senare är det träningsdags. Jag är oerhört omotiverad. Som tur är har jag Kapsylen med. Hoppas hon smittar träningsiver den här gången.

Inga guldägg

Tröttheten hänger kvar, även om det inte blev särskilt sent igår. Kanske är det crazy daisy. Kanske åldern. Kaffemaskinen hemma är hel men trasig på jobbet. En måndag kunde knappast ha startat värre. Efter medhavd köttfärssås- och spagettilunch och en finkaffe vid Zinken känns det en smula bättre. Mölar i mig torkad frukt och russin och tror att jag är nyttig. Kanske kan det göra mig lite piggare, även om det förmodligen inte blir några guldägg idag.

Halvdöd

Det kostar på att spela tennis . Kanske var det den sena festen efteråt. Känner mig inget vidare värst idag.
Nu blir det dessutom Döden i grytan. Resturangbesök med en annan kär gammal vän, alldeles högst levande.

PS

Angående föregående barnsliga inlägg: jag brukar inte leka med Prumpe nuförtiden, bara så att du vet. Jag har inte blivit helt galen, än.

Hyllning till en kär vän

Varning för ett lite barnsligt blogginlägg. Men det här är Prumpe och han fyller år idag, 42 år. Fick honom av farmor när jag var knappa tre månader. Och sedan dess har hängt med. Alltid. I ur och skur.
Prumpe var ny av sin sort på den tiden. Han var, och är fortfarande, tvättbar som inte var så vanligt då. När det var dags för tvätt lurade mamma i mig att han åkte karusell i tvättmaskinen, vilket jag svalde. Men när hon sedan hängde upp honom på tork med klädnypor i öronen, stod jag nedanför och led. Stackars Prumpe. Och i dag fyller han alltså år, min kära och trogna vän.

Dolly Parton möter Alf Svensson

Gårdagen började med tennisinstruktion, som kändes alldeles lagom. Andra timmen spelade vi dubbel i olika konstellationer. Mot slutet gick det riktigt dåligt för Ulla McEnroe, dubbelfelade mig igenom ett helt game. Hopplöst. Efter dusch och fördrink i klubbrummet bar det iväg till Crazy daisy för middag och dans. Eller party, som det utlovades i programmet.
Lottie, Carina och jag hade trevligt vid vårt bord, som vi delade med andra trevliga människor. Men i det stora hela har jag lite svårt för tennistanterna och farbröderna hemmahörande i Bromma. Inklusive de som har våning i stan. Jag har svårt för nasala advokater, snygga 55-åringar med sprillans nya tuttar och halvrökiga gubbar i klubblazer som bara gästar Sverige på sommaren.
Men det var bra kväll även om jag nog inte ska besöka Crazy daisy igen. Typ Ålandsbåt med disco och styrdans, där Dolly Parton möter Alf Svensson (med slipsnål) ungefär.


På banan med Carina och Lottie. Det var så här allting började.



Slutet. Carina och Lottie i nattklubbsmörkret på Crazy daisy. Eller: jag måste skaffa en bättre mobilkamera.