Det godaste slutet

Julbordsblusen åker nu iväg på sin sista representation för året, kantad av grön ögonskugga som glittrar. Hoppas att ditt nu slutar gott. Så hörs vi igen, på det nya.

PS. Så ser vi glada ut när vi ska vara med på bild, intalar jag mig själv när jag plåtar mig själv. Och så brer jag på mitt allra naturligaste leende.

Oxfilékatastrof

Det är fullkomlig kaos på Daglivs klippet. Oxfilén är slut. Panik. Par med fullastade kärror svettas med nyårsrecepten i högsta hugg. Det rings i mobilerna: hur gör vi nu?
Det är hur mycket folk som helst. Bland dessa stressade nyårshandlare en och annan förvirrad tant med rullator som köper endast några få varor. Så skönt att jag slipper nyårshandla och nyårslaga. I år ska åka till Dee och P på nyårsfira. Åka långt bort till Sollentuna för att avsluta detta lagomår och välkomna ett alldeles sprillans nytt och blankt.

Semesterhjärna

Det verkar helt hopplöst. För tredje dagen i rad ställer jag klockan på nio och vaknar tio. Äter frukost vid halv tolv. Smulhögen växer under köksbordet och jag gör ingenting. Kicki frågar om vi ska åka skridskor, men jag inser att jag inte hinner. Synd, jag som verkligen gillar att åka skrillor och solen lyser ju dessutom. Men för tredje dagen i rad måste jag göra ärenden. För andra dagen i rad ska jag upp till Fridhemsplan. Det verkar som jag är helt oförmögen till planering. Men det braiga är att det gör ingenting. Kanske kallas det semester.

Uuuuuuuäääääääää

Efter champagneinköp måste jag ha kontor, hur uttröttande det än verkar. Glor i smyg på Top model för att det ska kännas lite mer glamouriöst att fylla i verifikaten. Men jag störs hela tiden. Toppmodellerna skriker konstant och applåderar åt sig själva, tror jag. De skriker av hänförelse, glädje eller nåt. Men det låter jävligt illa. Uuuuuuuuuuäääääääääääääääääääääääääääääääää. Riktigt fjortisskrik. Och hysteriskt fjortisskrik är nästan det värsta jag vet. Uuuuuuuäääääääää.

Dags att summera

Snart är det slut. År 2008. Kanske är det dags att summera. Det summeras än hit, än dit. Årets uppstickare. Årets bubblare. Årets mustasch. Årets stjärtchock. Sanna Nielsen har haft ett helt GALET år. Brittans har varit helt SJUKT. Silvias har säkert varit helt FANTASTISKT.
Jag har gått länge och funderat, ända sedan igår faktiskt, på hur mitt år har varit. Och jag vet inte. 2008 har nog varit mittemellan. Lite halvroligt och lite halvtrist. Sådär lagom bara. Mitt år har varit helt GALET SJUKT FANTASTISKT LAGOM. Det är ju ingen häpnadsväckande rubrik direkt. Måste nog fundera lite till.

Fler praliner

Ingenting blir gjort här. Lagar lite mat, softar, snackar i telefon. Alla jag pratar med har haft en god jul med mycket mat och godis. Min var visserligen god men inte fylld av godsaker, även om det inte alls märks på min svällande kroppshydda. Men snart är det ju nytt smalt år. Kanske är det avsaknaden av godis som gjort att jag, för en gångs skull, köpt chokladpraliner. Belgiska sjöfrukter, en favvo.
Sedan vill helst bara glo på tv. Kanske för att jag varit utan i en vecka. Lusläser tvtablån efter eftermiddagsfilmer. Skulle gärna slänga bort ett par timmar på en usel gammal svensk. Har till och med sett Anne på Grönkulla del 2, utan att ens vara intresserad och utan att ha sett den första delen. Och till det? En pralin såklart.

Färglös reahets

Jag var inte ensam på stan direkt. Alla stockholmare var tydligen lediga och hade kommit på samma smarta idé. Dessutom var det rea. Många hade rasslat med hela familjen på realisation. Och jag vet inte hur många gubbar jag såg som stod och hängde med uttråkad min medan fruarna gick bärsärkagång bland reagalgarna. Swisch. Swisch.
Jag gillar inte rea har jag kommit på. Jag tror folk i allmänhet köper saker de inte behöver bara för att det är billigt. Ullis har berättat att hennes mor brukar säga så klokt: köper man billigt så köper man dyrt. Jag tror att det ligger en hel del i det.
Även om jag var lugn och fin inuti så var det för mycket kommers och för mycket folk för att jag skulle bli handlingssugen. Dessutom finns det tydligen inga gåbortsbyxor annat än i svart. Jag vill ha rosa, röda eller gröna. Så jag köpte inget. Mer än blommor på Hötorget förstås. Vita amaryllis, röda bär och rosa hyacinter.

Shit va skönt

Dagen är blank och solig, så skönt. Sover för länge utan dåligt samvete. Äter för många smuliga skinksmörgåsar med senap på, tokbantningen börjar väl först efter nyår eller? Dricker finkaffe och läser tidningen i lugn och ro. Så himla skönt att vara ledig.
Kanske gör jag något vettigt idag. Svarar på 40 mejl som fortfarande är olästa, men de flesta är godjulhälsningar så det lär gå ganska fort. Kanske tvättar jag lite för hand, det enda som återstår av tvättberget. Kanske drar jag ner på stan i det vackra vintervädret och lallar runt och letar efter nya gåbortsbyxor. Eller också ger jag fan i allting. Jag kanske bara lägger mig i soffan och duger och läser och äter chokladpraliner.

Ett annat berg

Nästa berg att ta sig an, men tvättberget är nästan övermäktigt trist. Granskar mina sprillans nya skidbyxor och upptäcker ett litet hål på sidan vid knät där jag fick en smäll. Förbaskade fransman. Visserligen är hålet pyttelitet, men i alla fall. Hur kan man meja ner någon och sedan bara sticka?

Kusinens kapningsverktyg

Glömde att berätta om flygplansdramat på hemvägen, då Cilla stoppades i säkerhetskontrollen för att hon hade spetsiga verktyg i handbagaget.
Vi ger varandra julklappar, Cilla och jag. Kriteriet för klapparna är att de måste vara små och lätta och inte kosta så mycket. Förutom några pocketböcker fick Cilla en spagettislev av mig, som hon hade önskat sig, och som bonus också en slickepott. Eftersom spagettisleven var i hårdplast hade hon lagt verktygen i sitt handbagage för att de inte skulle gå sönder. Och blev förstås stoppad i säkerhetskontrollen. Fransyskan som rotade i Cillas väska var tvungen att tillkalla en manliga kollega för en bedömning av den livsfarliga slickepotten i gummi. Han nickade allvarsamt okej och fransyskan kunde släppa igenom Cilla med köksredskapen.
Så vi hade alltså möjligheten att dänga till någon snarkande medpassagerare med gummislickepotten. Men det gjorde vi inte.

Tjockkusinernas nerfärder och irrfärder vid berget – en resumé

Tjockkusinerna på väg upp. Fyra av sex dagar med bara ett par minus och strålande sol. Bra skidförutsättningar för lata och bekväma tjockkusiner.


We don't do släplift. Det var antingen sittlift eller linbana som gällde. Tog också tåget upp på berget, precis som en tunnelbana som gick igenom berget och upp. Smart, särskilt när det blåste.


Cilla på topp, nedanför byn Tignes.
"Tänk erosion, bergen krockar och sen 50 miljoner år senare; en skidort" sa min smarttänkta kusin.


Lysmask. Cilla i ny mössa med flätor, en slags lysmask. Jag som annars tycker att naturen är en smula överskattad; men det här alplandskapet önskar jag att alla fick se och uppleva.


Nålens öga. Här igenom ska James Bond ha hoppat i någon av sina filmer. Men tjockkusinerna hoppade inte. Vi tog istället spontanbilder.


Tjockkusinerna drabbades förstås av skidtrötta ben. Därför åkte ofta lätta blå backar. Gärna sakta-backar där vi kunde åka fräsa på och åka fort och känna oss duktiga. Och åker man riktigt fort och ser glad ut, så syns det inte att man är ful.


Tant smöråker. Kläderna är visserligen nya, men skidåkarstilen är införskaffad någon gång under förra århundradet.


Svårt skadad. Kanske lite för kroppsnära, men jag måste bara få visa den här. Vi blev pååkta eller rättare sagt påramlade. Cilla och jag stod prydligt och hämtade andan vid sidan av backen. Så ramlade en fransman säkert 10–15 meter ovanför oss och rasade sedan ytterligare 30 meter. Cilla hann hoppa, jag hann inte backa. Knät svullnade upp och sedan denna fina lårkaka. Jag grät faktiskt en skvätt. Den rasande fransmannen reste sig och frågade "Ça va?", satte sedan på sig skidorna igen och drog. Annars var vi friska. Förutom Cilla då förstås som hade en svår, nästan dödlig, förkylning. Oj, så hon fräste.


Men med öl eller vin chaud blev allt bra igen. Afterski botar såväl lårkakor som dödliga förkylningar. I alla fall temporärt.


Val d'Isère by night. Byn var julpyntad och fin. Men vi var inte ute slarvade på kvällarna alls. Vi var helt enkelt för skidtrötta. Höjdpunkten på kvällen var när jag drog ner byxorna och visade dagens färgskiftning på lårkakan. Då skrattade min kusin, högt.

Från 3656 möh till Thorildsplan 1 tr

Hoppas att du har haft en skön jul. Min har varit finfin. Tänk strålande sol, tänk sisådär fem minus, tänk jättemycket snö. Det enda som har bekymrat oss i veckan är:
1. värkande ben
2. vad och när vi skulle äta (endast lunch, middag intogs 20.00 på hotellet och bestod av tre förbestämda rätter)
3. när vi skulle dricka vin chaud och hur mycket
Svåra jädra beslut. Här ser du en toppsnäcka, skidåkare och infiltratör i Hells Angels verkar det som, på alpens absoluta topp La grande motte 3656 meter över havet. Joråsåatt. Tant satsar högt.
Nu har jag äntligen landat på Thorildsplan en trappa upp efter en lång resa. I morse gick vi upp 04.30 och blev försenade nästan fyra timmar på en hopplös flygplats. Och nu måste en skid- och skittrött tant sova. Återkommer i morgon med fet skid- och julrapport. Då blir det mer om berget, om de strålande förutsättningarna, om hur de tjocka kusinerna försökte ta sig ner för berget, om hur sjuk min stackars kusin var, om världens största lårkaka och om hur kusin Cilla åkte fast i säkerhetskontrollen då hon försökte smuggla ombord diverse don och verktyg. A tout à l´heure, som man säger.

Julavbrott på bloggen

Nu är inte tant så modern så hon bloggar mobilt. Så nu blir det julavbrott i bloggandet. Kanske finns det någon dator på hotellet, jag vet inte. Så från mig till dig; en riktigt varm, god och glöggig jul!

Kolla in webbkamera från Val d'isere. Kanske ser ni mig åka fort förbi.

Färdigjobbad

När jag julledig. Hurra! Nu ska jag bara: ta reda på tvätten, stryka, plocka ur diskmaskinen, äta, rensa kylskåpet, vattna blommor, dammsuga, ha lite kontor och packa. Sedan ska jag, helst, gå och lägga mig tidigt. Taxi kusin kommer 05.00 i morgon bitti och hämtar mig. Puh.

Stor fet simultankapacitet

Nu är det stressig. Simultankapaciteten sätts verkligen på prov. Är på möte, tvättar hemma, jobbar och packar typ samtidigt. Men snart snart är det julledig.

Farmor får julsprit med blingbling

Tomten på plats hos farmor, tillsammans med kusin Cilla. God mat med paketöppning. Mycket trevligt. Taxi kusin skjutsade mig hem, skönt.


Farmor får sniggsnigg blingbling sprit av Cilla. En röd paljettklädd Absolut vodka. Farmor gillar sprit så där rakt upp och ner, okryddad och outspädd.


Cilla fick tre paket. Farmor fick fem paket. Och jag fick ett. Men det var fint.


Sedan kom farbror Johan förbi. Eller farmors lilla pojke, 52 år.


Farmor öppnar hushållspappersrullen med ett visst rim. Vi slängde hennes fula gamla men då protesterade farmor. Hon hade ju fått den gamla av sin lilla pojke. Men i sopen åkte den till slut.

Tomten åker taxi

Idag är jag någon slags tomte. Först till jobbet med julklappar till några kollegor som jag har samarbetat med under året. Nu vidare till farmor på julknytis. Tomten åker taxi, för det här hade jag med mig när jag kom till jobbet idag:

10 dadlar
7 flaskor glögg
4 ljus
3 paket till farmor från mig
3 almanackor till farmor (beställningsvara)
2 paket till Cilla från farmor (beställningsvara)
2 paket till min faster och farbror från farmor (beställningsvara)
2 julöl
1 flaska vin
1 paket med juletiketter (beställningsvara)
1 paket bacon
1 chevreost
1 dator
1 kamera

Nu har jag visserligen lämpat av lite prylar här. Men det blir nog taxi, igen.

En bricka full med uppmuntran

Jag har fina arbetskamrater. Den här russinbrickan fick jag bara sådär idag av Åsa W och Martin Z. Bara för att den kändes som en russinpryl. Bara för att jag behövde lite uppmuntran. Bara för att de är världens snällaste. Och så klart har en sådan här snigg bricka full med omtanke en viss effekt :-)

God morgon Val d'isere!

Jag har ju också något trevligt att se fram emot. Så här ser det ut i Val d'isere nu på morgonen. Och här är snörapporten. Den är viktig.

Snö på toppen: 200 cm
Snö i dalen: 155 cm
Temperatur i dalen: -8
Tempratur på toppen: -3

Förskottsjul

Den enda skillnaden med att åka bort över jul är att julen tidigareläggs. Jag köper julklappar i förskott, rimmar i förskott, skickar julkort i förskott, jobbar i förskott. Annars är det precis samma sak. Nästan.
Idag är jag i alla fall lite piggare. Nu ska jag strax återse Björn, det ska bli skönt. Sedan är det tokjobb som gäller.

Utskiten och längtar efter Björn

Här kommer den, klagningsharangen: stavfel på utskrift, trött, jättetrött, sliten, pissregn, ser illa och linserna klibbar fast, julstressad, ofokuserad. Och förbannat ont i ryggen. Längtar förtvivlat efter Björn, min alldeles egna kiropraktor.

Resultat och vinnare i klappjakten

Här kommer resultatet i Russins kluriga klappjakt.
1. Hushållspappershållare
2. Boken "Skattsökaren" av årets nobelpristagare i litteratur Jean-Marie Gustave Le Clézio
3. Russins specialdesignade usb-minne

Och vinnare är... Petra. Och lite Lisa. Stort grattis!

Trött julbordsblus suktar efter vatten

Julbordsblusen ligger i tvättkorgen. Jag är nytvättad men seg, torr i munnen och en smula slapp. Det blev lite sent igår, julbordsblusen var till och på Riche och svängde sig. Joråsåatt.
Men allt började på Elverket. Eller egentligen på Jefferson någon gång i slutet av förra århundradet, för det var där vi träffades. Nu ses vi sällan, vilket gör det extra roligt när det väl blir av.
Samtalen gick kors och tvärs mellan offentlig upphandling, fylla på kontor, svält, domstolsbeslut, grottmänniskor och digital kommunikation. Och det var så trevligt att några av oss gick vidare och avrundade med barhäng på Riche. I säng först halv två. På tok för sent för en julbordsblus mitt i julhetsen.

Julbordsblus på nya äventyr

Nu är den på igen, julbordsblusen. Har både fikat och ätit hemlagad fiskgratäng i den till lunch. Och nu bär den iväg på nya äventyr. Men ingen direkt julbordsmat, tror jag, och tur är väl det. Bara årligt samkväm med gamla kollegor på Elverket. Det ska bli roligt.

Sambandet mellan clownskräck och svår uppväxt

Hur tänker Expressen, egentligen? Clownen Manne får kulturpris. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på den tysta, skrämmande Manne. Det är Manne och Staffan Westerberg som präglat min barndom och gjort den svårare än nödvändigt.
Jag är fortfarande rädd för Manne. Kanske har jag clownfobi. Det har i så fall Jonny Depp också, det känns skönt.

Juryns motivering till att Manne fick priset: "Manne af Klintberg illustrerar svensk barnkultur när den är som bäst. Han är lika rolig, vis och varm som Clownen Manne, som han är en uthållig ambassadör för tvåspråkighet och tillgänglighet i konsten ..."

Fattar faktiskt ingenting. Läs mer på Expressen

Russins klappjakt

Russins gnider rimknölarna igen och sprutar rim ur sig. Ett och annat smartrim bland nödrimmen. Men vad innehåller pakten? Svara rätt och fort och vinn en specialdesignad julklapp, samma som gömmer sig i paket nummer tre.

1.
För fulla rullar
om du grinar eller sullar.
Din gamla är så ful
här kommer en sniggare lagom till jul.

2.
Stor på jorden
lika storslagen i orden.
Har hälsat på vår kung
och fått en medalj, av guld så tung.
En skattsökare som kanske kan ge dig lust
att ta del av det som händer utanför Afrikas östkust.

3.
Insnöad och med glöggigt sinne
kanske detta blir ditt bästa julminne?
För var minnessvag situation
direkt från Russins hempulskollektion.

Kanske älskar jag Björn

Nu är Allfix på väg hem efter en trevlig helg hemma hos mig. Men jag drog först i morse, eftersom jag hade tid hos kiropraktorn. Efter en veckas haltande och lyttande är jag nu hel igen. Min kiropraktor Björn är en klippa. Han bara knäcker och trixar lite så är man färdig, lagad och hel som människa. Kanske älskar jag Björn för det.

Allfix sköter sig

Jag tycker att de sköter sig bra, Allfix. Ny magnet på skåplucka i köket, borrat och satt upp med både tavla och lampett i sovrummet. Visserligen har Uno tappat en skruv, till diskmaskinsluckan, men hittade den igen. Annars är jag nöjd.

Morgonrocken är meningen med livet

Söndagspromenad till Fridhemsplan och Room inklusive fika. Oj, som de handlade. Hildur fick en hemlig julklapp av Uno. Ett stort fint paket som innehåller, helt otippat, en morgonrock. Livet har liksom ingen egentlig mening utan en bra fungerande morgonrocken, enligt Hildur.
Själv har jag tre stycken morgonrockar. Alla har jag fått av Hildur, men jag använder bara en. De två andra är tunna "så bra att ha med sig på resa" enligt morgonrocksfantasten Hildur. Resa med morgonrock? Skulle inte ens komma på tanken. Men Hildur begagnar en av mina när hon är här, så slipper hon ta med sig en morgonrock hit.
Men nu får hon alltså en ny till jul att ha hemma. För hennes är, minsann, snart tio år. Hur nu alla hennes morgonrockar kunde ha blivit så gamla. Men vilken tur. Julen är räddad och själva livet har fått en mening.

Pusskalas

Nu ligger Uno risigt till. Hildur har fått diadem med påhängd mistel. Så nu blir det pusskalas för pensionärerna. Hildur smyger runt här och stöter på Uno hela tiden och ger honom en smällkyss på truten. Stackarn. Kanske blir han utnött över julhelgen, eller till och med utnyttjad.

Lilla julafton

Lilla lulafton efter misslyckad luciakonsert och lite dålig stämning. Men med ljus, glögg, Bing Crosby och paket lyckades vi hitta julstämning i alla fall.


Alla paket. Jag fick flest, men jag är ju minst också. I ålder.


Hildur får en hallonduschmössa, tyvärr syns inte den gröna knoppen så bra här. Men jag kan lova den är snigg. Och hon blev rasande snigg. Som en hallontopp.


Uno smarttänker och klurar på ett av mina rim. Jag hade skrivit rim på alla mina. Morsan hade fått till ett riktigt bra och klurigt. Uno hade också lyckats skriva ett, vilket händer en gång vartannat sekel ungefär.


Några av mina klappar. Pannlampa, mycket smart. En kobra och vinkelhake från Hultafors. Och det här rimmet hade Uno plitat ner med sin spretig kamrersstil:
Tjenamoss
här får du nåt
från Hultafors.


Vi smygsmakar på Hildurs härliga skinka. Gott.

PS. Tack västkusten för fina paket.

Dubbelgroda

Så drog jag och kryssarna ner på stan. Fick verkligen kryssa i den hysteriska julhandeln. Sedan gick vi in på Grodan och käkade. På väg in såg jag prinsessan Madeleine. Om hon inte har några livvakter men hund, så var det helt säkert hon. Tyvärr gick hon Hildur och Unos näsa förbi.
Sedan var det luciatåg. Deirdre hade bjudit in till luciakonsert med kören Freja, som brukar vara jättetrevligt. Och vi hade planerat så smart. Konserten skulle vara precis i anslutning till Grodan, i Franska reformerta kyrkan. Trodde jag. Inte en kotte var där när vi kom dit. Vi ringde på dörren, jag ringde både Deirdre och Patrik men ingen svarade. Till slut gick vi hem. Väl hemma upptäckte jag att vi hade varit vid fel kyrka. Så trist, vi som hade laddat för trevlig luciakonsert. Vilken groda.

Kryssarna har anlänt

Julkryssarna har anlänt med pappunderlägg och allt är ifyllt. Pissenkelt. Hjälpte bara till med Wham.

Inställt

Hildur och hennes kille skulle egentligen ha anlänt ikväll. Om det inte hade varit för det förbaskade snöovädret. Så nu kommer de i morgon förmiddag istället. Vi missar alltså julkrysset. Men det råder Hildur bot på. Hon har, redan ikväll, spänt upp krysset på en pappplatta så att hon lätt och galant kan kryssa fram i bilen. Jag ska ha jour här hemma, på de moderna bitarna. Så upp från vågrät till lodrät. 10.00. Sharp.

Vad gör vi här, egentligen?

Tvätt, jobb, optiker, julklappsinköp. Julstressade och trötta människor. Släpar fem tunga kassar i mörker och spöregn. Vad gör vi här egentligen? Och varför gör vi så här mot oss själva? Får ett mess från Kicki som softar vid ett turkosblått hav mitt uppepå självaste Thailand. I dagsljus, i sol vid stranden, utan en kotte. Då undrar jag ännu mer.

Hipp hopp hurra!

Du har säkert träffat honom förut, Nisse. Morbror Nisse från Gävle som idag fyller 69. Nästa år smäller det. Oj, vilket tokfirande det ska bli då.
Men vi börjar med att fira 69-års dagen med en sommarbild från västkusten, här i Gunnels smula. Stort grattis Nisse!

Provsmart

Det är sällan jag blir imponerad av butiksservice och särskilt inte av service och smarthet i kombination. Men på Åhléns city och deras underklädesavdelning blev jag impad idag. Om du, i provhytten, inser att du har fel storlek kan du bara ringa på servicetelefonen i din hytt så kommer någon och hjälper dig. Smart va? Dessutom var provhytterna rejäla och fina med riktiga dörrar. Smart Åhléns city.

Julmusiksfrossa

Alla gör det. Sanna, Shirley, Sonja gör det tillsammans. Kenneth & the knutters sjunger om en "En Vit HD (Hosiana Davidson)". Alla ger ut en julskiva och det finns liksom inga gränser. Lasse Stefanz nya julspår heter "Ett litet rött paket" från skivan "Svängjul". Jag lyssnar på You tube med skräckblandad förtjusning.

Skadad tennisstjärna

Bara två på banan igår, U. McEnroe och en brommatant, så det var extra jobbigt. Intensivträning på volley och matchträning på slutet. Det gick inget vidare värst. Ibland tvivlar jag min tennisstjärnekapacitet. Jag väntar. Får se tiden an. Men när? Någonsin?
Just nu går det dåligt med träningen. Har ont i knä, fot och rygg. Förra veckan var jag duktig; två gånger styrketräning plus tennis. Men den här veckan haltar. Nu har jag i alla fall beställt tid hos kiropraktorn och hoppas att han kan återuppväcka en stjärna.

Val d'Isère just nu

Snörapport
Skidortens höjd över havet: 1850 m
Tillstånd: Fraîche
Snö på toppen: 100 cm
Snö i dalen: 95 cm



Längtar lite, men skidorna får vänta två veckor till. Nu först är det tennis. Ulla McEnroe är på banan.

Rappne rapporterar

Så här fint blir det med vita amaryllis och röda bär. Nu är kanske det här lite fusk, det är ju tre snittblommor och dessutom blommar lökamaryllisarna ut först närmare jul. Men klocktävling som klocktävling. Räknar jag med fyra klockor gånger tre blommor blir det tolv, minus ett för den vidbrända. Det blir klockrekord, redan den 10 december, med hela elva klockor. Vilken spöar mig? Upp till bevis alla amaryllis-klock-tanter.

Kändis-soffan

Sofia mittemot, eller Soffan som jag kallar henne utan att ha frågat om lov, har blivit kändis tillsammans med Åsa C här på Block 116. Allt på grund av deras varma, fina mjölkpaket som florerar i kyldiskarna så här lagom till jul, då alla känner sig som mest kramsugna. Så här tänkte Soffan när hon ritade, läs artikeln i Cap & design. Eller läs mitt förra inlägg när vi hade en mindre mjölk- och kramkalas här på Block. Det är coolt med PR.

Så firas Larry Moon på ett alldeles speciellt sätt

Farmor har namnsdag idag. Och vi får inte glömma att fira Lasse Holm på 65-års dagen. När det begav sig, för nära nog 40 år sedan, spelade Lasse och min kusins pappa tillsammans. Ja, det blir alltså min farbror som jag knappt sett röken av. I alla fall. Då vid knappt 20-års ålder hade Lasse Holm funderingar på att ta sig ett artistnamn, som förstås aldrig slog igenom. Lasse skulle lansera sig själv som Larry Moon. Det tycker jag är väldigt roligt. Efternamnet får mig att tänka på visst gest som man kan göra med ett par byxor, men som jag inte vågar skriva om här. Men grattis Larry!

Glöggig verklighet

Nyskottat tak och två möten på raken. Snigg frisyr men torr i munnen. Öppnar datorn först nu och har en överfull brevlåda och massor att göra.
Var förbi systemet vid Fridhemsplan på hemvägen också. Redan i mitten av november frågade jag efter sniggaste glöggen Blossas 08 och fick då ett högst snäsigt svar om att den var slut. Nu verkar personalen ha tröttnat. Lappen vid ingången är vänlig, men stämmer inte med verkligheten.
Nu börjar min verklighet; nu börjar dagens arbete.

Julbordsblus till häst

Så var det blockjul i år igen. Med tomte, julklappsutdelning, fantastiska rim och starka drycker. I år också med en spelande Blockbock. Mycket fint.
Lagom glöggiga och glada traskade vi sedan ner till Långholmen för att åka hästskjuts till Carlhälls gård. Det var härligt. Jag hade laddat med knäckebröd och äppelbitar, men fick inte mata hästarna. Lite dålig stämning faktiskt. Men jag sköljde ner den med glögg, så att den nästan försvann.
Sedan var det traditionellt julbord och snaps och mumma. Alla lovordade maten och det var inget fel på den. Men egentligen är julmat inget vidare, mest bara mysigt. För varje år som går äter jag mindre och mindre (men julbordsblusen blir bara större och större, konstigt). Men det fanns Gustafskorv på bordet, extra plus. Och hästarna var fina.


Blockbocken lyste och välkomnade oss med fin musik. Blev inte påtänd, vad jag såg.


Blockare i mörkret efter häståkning och här utanför serverade tomtarna glögg.


Sedan långbord på Carlhälls gård i eget rum. Inte en endaste julbordsslips i sikte. I rummet bredvid satt Tranebergs vårdcentral. Gissa hur många slipsar som satt där.


Efterrättsbordet och de hemgjorda pralinerna fick höga betyg bland blockarna. Medan vi åt käkade tomtarna gröt och låg sedan och sov i trappan. Aha (smarttänkning), skådistomtar alltså.


Ja, jag vet. Min kameramobil är urusel. Jag skulle ha tagit finkameran med mig. Vi avslutade i alla fall fint och trevligt hemma hos Sollan.

På med julbordsblusen

Nu är det snart dags att ta på julbordsblusen. Först förkrök och julklappsutdelning på jobbet och sedan till Carlhälls gård på Långholmen.
Tänk om jag träffar dito julbordsslips mellan grisfötter och köttbullar. En med Musse eller Nalle Puh på och som spelar Jingle bells om man trycker på den. Det vore julkärlek det.

Skrattinsamlingen går till ...

Har funderat hela helgen vem som ska få de inkomna skratten i skrattfestivalen. Det blev, om man räknar med mina egna plus 007:s skratt, hela 14 skratt. Rekord.
De nominerade tråkskallarna är: Thomas Östros, Göran Persson och Maria Wetterstrand.
Och vinnaren är ... Tänk nu ett fullsatt och knäpptyst Globen. Tänk stor bildskärm med de nominerade tråkskallarna och Lotta Engberg med guldkuvert. Lotta sprättar kuvertet med spjuveraktig min. Drar upp ett guldkort, sakta. Samlar sig och säger: ... och vinnaren är Maria Wetterstand.
Publiken jublar. Äntligen kanske vi får se Maria Wetterstand skratta. Eller i alla fall flina, kanske rentav helt spontant. Kanske.

Egoklapp och påtänd amaryllis

Medan Lisa har tokhandlat packar jag upp min lilla inhandling som ryms i en tändsticksask. Halssmycket i glas är dessutom bara till mig själv. Egoklapp. Jag ska från och med nu ha denna ärtiga 60-tals kvinna kring halsen.
Har precis städat och gjort extra julfint här hemma. Så juligt att jag råkade tända eld på min amaryllis, hur ska det nu gå i klocktävlingen? Bränd amaryllis doftade i alla fall väldigt gott.

God jävla jul

Det är alltid lång kö till Konstfacks kulmarknad. Men det oftast värt det. Tekannor i porslin med kaninhuvud som lock, Obama som pärlplatta, guldfärgade kossor som halsband och julkort med "God jävla jul" på. Vackert, fut, konstigt blandat med knasigt och nytt. Vi tallkottare och pysselmästare blir en smula avis.
Men några saker har jag faktiskt sett förut. Som pipparkakorna till exempel, sådana gjorde jag redan förra seklet. Om vi nu ska prata om vem som var först. Men sedan är det tusentals prylar som jag aldrig har sett förut. Som inte ens finns som ofödda idéer i min hjärna. Som jag aldrig skulle komma på eller få ur mig. Inte ens om jag smarttänkte det allra hårdaste. Det är irriterande. De är så nedrans kreativa, de små liven.


Tallkottarna åker fel och hamnar i Bredäng. Oerhört orutinerat, när vi har bott i stan i 16 respektive 17 år. Men vi kanske inte har hängt så mycket i förorten.


Ringlande lång kö, som vanligt. Men i år står en vakt innanför dörren som släpper in folk pö om pö, så att det faktiskt går att röra sig därinne.



Öj! Vi träffar Peter och Lisa också. De är glada för sina inköp: Gävlebockens gör-det-själv-kit och falukorvsljusstake. Ullis och jag borde ju faktiskt ha köpt en varsin falukorv, eftersom vi båda gjort karriär på Melkers falukorvsfabrik.


Vi fikar upp frusna fötter vid Hornstull. Ullis äter lussebulle som är så fin och blank att den klibbar.

Kungen och jag

Vaknade abrupt med kungen i huvudet. I min dröm hade han fått nya brillor. Han skulle sätta på senilsnören på sina nya. Snigga, sa jag snackade med kungen som jag inte hade gjort annat. Och duade honom. Tänk om det blir dålig stämning. Men nu skiter jag i kungen, dags för Konstfacks julmarknad.

Med 007 på uppdrag på Lilla E

Träffade en hemlig gammal tallkottare på Lilla E. Drack först drink hemma hos Bondbruden som dukat upp med Bacardi razz med sugrör på julduk. Det var gott. "Det är nog Bacardi med jordgubb" sa värdinnan. Men jag smarttänkte och gissade på hallon. Sedan åt vi gott och indiskt och avslutade med ett par bärs på Rosa. Trevlig kväll. Men jag var, och är, så trött. Inser att jag bara druckit en kopp kaffe idag, kanske är det så enkelt. Nu är det i alla fall god natt.