Så faller jag djupare ner i lyxfällans stora gap

En fåtölj rikare men många pengar fattigare. Den ser ganska anspråkslös och liten ut, vilket gör den perfekt för mitt vardagsrum. Men framför allt så är den dyr.
Den heter Happy swing. Bara det. Jag har snurrat i den på Room i flera år. Inte ens tjugo procent i rabatt gav ett skäligt pris. Men lyxfällan slog till i alla fall. Vad värre är tycker jag inte att den passade så bra när den väl kom på plats. Kanske måste jag möblera om. Kanske måste jag byta ut något annat. Oj, vad dyrt det kommer att bli.
Eller så ska jag sälja mig som Bråding. Intervju för en hundring, någon? Men det är dumt. Då måste jag börja knarka på riktigt först och det kostar. Ett billigare alternativ är att göra irländsk julafton i fåtöljen, bara toksnurra. Förhoppningsvis blir jag så yr och så glad att jag glömmer bort vad den kostade.
Ska sätta mig i den och smarttänka ut nåt bra en dag. Men nu måste jag jobba. Det behövs.

Vill du också vara med i lyxfällan och köpa nåt dyrt? Besök då Room.

PS till min ekonomiska rådgivare: fåtöljen betalades från mitt smyghemliga undanlagda renoveringskonto. Du kan alltså andas ut.

Skillnaden mellan Bråding och Russin

Sanna Bråding fick 100 000 för att tala ut i Expressen, enligt Resumé. Hur mycket får en nybörjarbloggare för att tala ut om sitt google-statistik-knarkande? Ingentingen. Men å andra sidan vill jag inte bli köpt. Eller sitta i finkan.
Blottar gärna mina innersta och hemligaste tankar här, alldeles gratis.

Spansk fotbollssupporter blir sur tvättstugetant

Från spansk segersötma direkt ner till den unkna källaren. Förvandlingen går fort, över en natt, från hängiven spaniensupporter till sur tvättstugetant. Eller queen of the tvättmaskin som jag brukar kalla mig då. Det låter på något sätt lite fränare och märkvärdigare, även om uppgiften är rent tråkgöra.
Mellan varven jobbar queen of the tvättmaskin och gör fantastiska gränssnitt till eftervärlden. Det intalar jag mig i alla fall och känner mig en smula bättre till mods.

Direkt från EM-finalen

Tennisstjärnan Ulla McEnroe är förstås intresserad av fotboll och följde EM-finalen med spänning. Hur skulle du analysera matchen och vad tycker du om Spaniens seger?
– Jjjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, säger Ulla McEnroe utförligt.

Söndagens nyheter i korthet

Bettan på besök på balkongen på eftermiddagen i ny snigg sommarfrisyr. Efter mycket trevligt prat ställde hon diagnos på mina röda utslag på kroppen, inte bältros i alla fall. För Bettan är ju nästa lite doktor, på nåt vis. Arvode: mina bättre begagnade kläder, efter etisk utrensning i garderoben
Lyxfällan får åka till billiga Bulgarien. Brunch på Lilla Essingen med Petra och efteråt bokade vi en veckas charter till Bulgarien. Men det blir ingen Russinresa med firma Kapsyl. Resan kommer att betalas med privata och skattade pengar. Joråsåatt. Men nu först; betala räkningar.
Balkongstriden fortsätter. Igår köpte jag en Hortensia. I dag köpte jag tre jordgubbsplantor på Essingen, som eskorterades hem i Furst Alberts cykelkorg. Nu ser jag att grannen också har handlat nya blommor, sammanlagt tre stycken tror jag. Vem vinner, vem försvinner?
Pipmysteriet är löst. Äntligen! I morse hittade jag källan till pipet som jag har hört till och från i mitt sovrum. Långt upp i en garderob, i en väska bland väskor hittade jag min gamla brandvarnare, vars batterie höll på att kruka ur och som har orsakat många oförklarliga pip och huvudbry. Slut. Pip. Pip.

Grillkväll och Bill Gates straff mot mänskligheten

Så klart vi blev impade av P, DP och Charles Sven Elvis nya hus som låg så trevligt och kändes så hemtrevligt. Nakna kocken (men PK) grillade gott på sin nya och dyra grill. DP gjorde så starka drinkar att jag fick flashback från min ungdoms häxblandningar.
Sen började debatten. En hetsig debatt om Power Point. Kicki och Leif häpnades över diskussionämnet hade gått deras näsa förbi helt. Jag hävdar, fortfarande, att Power Point är Bill Gates straff mot mänskligheten och Deirdre höll med. Patrik försvarade ppt, hans absoluta favvoprogram som han använder varje dag. Leif föredrog flanellograf. Kicki var förmedlare i debatten och förstod att vi hade olika infallsvinklar.
I alla fall. Fantasiskt god och glad kväll, men den här redogörelsen får räcka. Det blir ingen sammanfattande ppt-presentation av kvällen, i djävulens verktyg.

Djävulen bär Prada, inte påven

Påvens röda loafers är inte av märket Prada, läser jag i DN idag. Så skönt. Påven har tidigare fått spö för att Prada inte går ihop med hans "vardagliga och enkla framtoning". Vaddå enkla? Vaddå vardagliga? Om det är någon som inte lever ett vanligt jävla liv så är det väl påven? Vidare: "Påven bär därmed inte Prada, men han bär Kristus" skriver man i Vatikanens tidning.

Själv bär jag Docksta-toffeln, modell Gunilla, som luktar tåbira. Ska snart sticka fötterna i mina heliga och cykla till Fridhemsplan och handla. Det kallar jag för ett vanligt jävla liv.

Läs mer om påvens skor på DN
Kolla in Dockstatoffeln

Vågrät sju redan vid tio

I Kungshamn klarade mamsen och Uno dagens melodikryss, nästan. Det var bara den där finska sången som felade. Jag har inte kommit dithän än, att melodikrysset är lördagsrutin. Jag löser det aldrig.
Sydväst om stan kanske några avlägsna, ingifta och nästans låtsas, släktingar till mig är kalasfulla. De brukar tydligen sprätta dagens första starköl på lördagsförmiddagen till melodikrysset. Vågrät sju redan vid tio. Det känns inte riktigt heller som min melodi.

Mer värme

Apropå värme. Är inte det här hur coolt som helst? En tapet som blommar ut av värmen från elementet.

Läs mer

Ny brinnande kärlek

Jag har en ny elektrisk kille. Den förra gjorde slut efter försök att laga mina spottar i köket. Efter tredje försöket fick han kortslutning och blev grönjävligt förbannad, som om det var mitt fel att ljuset slocknade. Sen drog han till Thailand. Fult gjort.
Men så har jag inlett ett nytt förhållande. Han heter Gert. Men vårt förhållande började inte så bra. Han lagade mina lampor för några veckor sedan. De lös i två dagar, sen dog allt igen. I morse var han hos mig igen och vi började på nytt. Han skalade några sladdar och nu lyser allt igen. Ännu brinnner lågan, men frågan är om det är för alltid?

Utskitet russin

Det är ett utskitet, skrynkligt gammalt russin som sitter här och har precis skickat iväg dagens sista webbskisser på korr. Nu det nog. Jag kippar efter andan och linserna klistrar sig fast på ögongloberna. Dags att låta Furst Albert eskortera mig hem. I denna höga ålder pallar jag helt enkelt inte två sena kvällar på raken, även om både grillkväll och bokkväll var relativt stillsamma.
Jag erkänner: jag är gammal. Så gammal att jag var ung då Michael Bolton hade hockeyfrilla.

Jättehemskt och jättehemligt

Åh nej. Dragplåstret Michael Bolton nobbar allsång på Skansen. Och jag måste erkänna en hemlighet. Håll i dig nu. Jag har en skiva av Michael Bolton i min lilla skivsamling. Mycket pinsamt.

Läs mer på Resumé om detta hemska bakslag

Överbibliotekarien möter överkvinna

Överbibliotekarien har mött sin överkvinna när det gäller sortering. Åsa sorterar sina cd-skivor så här fint. Och jag är grymt avundsjuk. Men så är ju Åsa också min närmaste kvinna i bokklubben, underbibliotekarie, och har jobbat på bibliotek. På riktigt. Det enda jag har till mitt försvar att jag faktiskt inte har så många skivor att sortera. Synd.

Överbibliotekarien orerar

Nu är det snart bokklubbsdags, andra mötet för HCE-bokklubben. Har kommit på namnet alldeles själv efter den generella ämneskoden för skönlitterära verk som "inte går att klassa på respektive språk, t.ex. när originalspråken är för många". Inte pretto alls. Och vi jobbar under divisen "tillsammans vänder vi blad". Helt opretto det också.
I kväll ska vi till Åsa och diskutera "SOS från mänskligheten" av Johanna Nilsson. Sen ska vi äta mat, dricka vin, knapra i oss obligatoriska bokstavskex (Brago) och bestämma vilken bok vi ska läsa över sommaren.
Jag är överbibliotekarie i bokklubben, så klart. Kanske ville mamma att jag skulle bli bibliotekarie när jag fick mitt kartotek vid tio års ålder. Alla mina böcker är fortfarande numrerade, inskrivna och sorterade per författare i kartoteket och böckerna står i bokstavsordning i bokhyllan. Sedan har jag referenslitteraturen för sig och en alldeles särskild nyinkommethylla.
Beteendet kan likställas med en boktitel av Dostojevskij, ett tillmäle i bestämd form. Joråsåatt. Sådana här knepiga litterära gåtor och svåra uttryck använder man sig av om man är Överbibliotekarie.

Jag går på gatan, igen

Om du går på Drottinggatan i närheten av museet som ligger på nummer 85, som jag gjorde igår, glöm då inte att titta ner i gatan och läs Strindbergs citat. De är stundtals fantastiskt roliga. Hör här:
"Din mor var här och hon lämnar en lukt efter sig som en ihjälslagen orm"
"Finns det en medgörligare och oskyldigare människa än ett före detta statsråd?"
"Jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig”
Begåvad typ, den där Strindberg.

Samtidigt på Hornsgatan 100. Frisören har skyltat om inför semestern. Hur långt har du dit?

Grillar tonfisk på Versaill

För övrigt är jag ganska torr i munnen idag. Var hemma hos Melker igår och grillade med några gamla kollegor. Klampade in med mina silverträskor i Versaille, ett guldglänsande rum med dignande kristallkronor, där jag grillade en fantastisk god tonfisk.
Det är roligt på Grill just för att det är så galen och utflippad inredning. Varje rum har sin egen karaktär och dekor. Det känns befriande när allt ska vara så himla avskalat och vitt.
Före den stora branden var jag där med min familj. Det var precis efter att Melker dansat i Let´s dance och dansat ut lika snabbt igen. Jag berättar för mamma att det här är Melkers krog och när vi är på väg ut från Grill så sitter han där, självaste Melker Andersson. Så klart går mamsen fram till Melker och jag blir jätterädd. Hon klappar honom på axeln och säger "vad du är duktig på att dansa". Melker tackar. Jag pinsamhetsryser. Men tycker samtidigt att det är trevligt och snällt sagt. Det är viktigt att vara snäll.

Kolla in Grill, även om jag inte tycker att webben gör restaurangen rättvisa.

Internationellt rekord

Sätter kaffet i vrångstrupen. Rekord med hela 47 besökare. Men nu också från både Danmark och Norge. Dejligt värre.

Arbetsmoral v/s fylla

Dagens lunchkommentar står kollega Kapsyl för. Den handlar om att arbetsmoralen sjunker i takt med att solen lyser:
"Jag vill bara ha roligt liksom. Eller vara full."

Viker ut mig och knarkar statistik

Medan FRA-debatten pågår som mest viker jag ut mig helt frivilligt åt Google. Jag söker på Google och har min webb och blogg registerad hos Google. Och Google har förstås stenkoll på mig. Men det gör också att jag har tillgång till en massa statistik om antalet besökare och från var de kommer. Varje morgon går jag in och kollar. Det är min nya morgonrutin och lika beroendeframkallande som dagens första kaffe.
Igår hade Russins webb endast två besökare, medan bloggen slog rekord med 35 besökare. Härligt! Så Nisse i Gävle: fortsätt så. Ser också att jag har långväga besök i form av Kanada-Anna. Sedan någon eller några från Lund också; välkomna. Men konstigt nog skvallrar inte statistiken något om att mina vänner från Söderhamn eller om min syster från Smögen som varit på besök vid ett flertal tillfällen. Förmodligen ligger servern någon annanstans, kanske i Lund? Så statistiken säger inte allt, som tur är.

Vill du bidra till morgondagens chock? Gå in på Russins webb

Rent hus

Två brysselkex, ytterligare ett par pannbiffar och ett äpple senare är huset rent. Det luktar grönsåpa och kanske Luther är glad och mamma lite stolt. Min syster Lena och jag är båda utbildade och har en fil.kand. från HHH, Hildurs händig hushållsskola (min mamma heter egentligen något annat). Så städa kan vi, även om det är så skit innerligt tråkigt.
Bättre att städa än att kolla på tv i alla fall, för nu börjar sommarprogrammen. Inköpta, ofta amerikanska och kanske billiga? Programmen som egentligen ingen vill se, som bara frossar i hemska livsöden. I kväll handlade om en flicka som föddes med fyra armar och fyra ben. I morgon handlar det säkert om mannen utan huvud – så lever han, så tänker han och så äter han falukorv.
Nu ska två städtrötta armar snart gå lägga sig. God natt.

Eftermiddagsfika med Olof och Viktor och brysselkex

Jag vet. Jag ska inte äta kakor och jag brukar inte göra heller. Särskilt inte nu när jag har glömt att bikinibanta. Men jag hittade de här brysselkexen och fick någon slags flashback från min barndom. Minns att mamma bakade sådana här på 70-talet med olikfärgat strössel på. Så jag köpte och ångrade mig bittert. Så jättegoda, trots att det är vanliga mördegskakor. Snigga är de också, särskilt på mitt rosa kakfat. Det är viktigt att det är sniggt.
Såg att det var Olof och Viktor som hade bakat. De har ett fik i i Glemminge i Skåne där jag var och fikade i somras. Jättegott men framför allt trevligt. Så om ni åker till Skåne, hälsa på hos Olof och Viktor. Kass webb, men mysigt och gott som sagt. Just de här är köpta på Bönor & blad som inte verkar ha någon webb alls. Dåligt. Men de finns bland annat på Fridhemsplan. Givetvis kan man baka dem själv också, här är ett recept. Verkar pissenkelt.
Nu får det här inte bli någon frosseriblogg. Eller dublirvadduäter-blogg. Men i och för sig. Att bli kallad kex kanske inte är så dumt? Bara jag slipper brysslet. Och najlons och strajpade hallonstrutar.

Dagens lunchgäst

Dagens på Thorildsplansterassen bestod av gårdagens biffar serverade med sol och servetter. Dagens lunchgäst var Cajsa, som tog en paus från jobbet och kom helt utan prickar den här gången. Biffarna höll måttet idag också, även om det ser lite möljigt ut. Toppades med fräsch sallad och krydda från terassens egna kryddodling. Kanske kostcirkeln blev sluten.
Var queen of the tvättmaskin på förmiddagen och beslöt mig för att stanna hemma och jobba idag. Och då är det extra trevligt med lite lunchsällis när man sitter här själv och ugglar.
Cajsa fick med sig halva innehållet i min godispåse från filmpremiären. Det är bra att det kommer till användning. Som till exempel najlons (allergisk) och upptejpningsanordning för hallonstrutarna om man inte kan ha bh på sig (är inte aktuellt och funkar inte enligt gravitationslagen).
Nu: jobba, jobba, jooooååååååååbbbbbbbbbba. Sen, fram emot kvällen, kanske jag ska städa. Igen.

Biffar och Frank Andersson

Allt händer på Daglivs vid Fridhemsplan, som är en av mina favvoaffärer. Idag gästar Frank Andersson när jag handlar köttfärs till mina specialbiffar. Färskpotatisen är flingsaltad och är just nu i ugnen. Den färdiga fusksåsen är kryddad med lök och kantareller som jag har plockat på Hötorget.
Snart ska jag äta. Funderar på att sedan avsluta Martha, vem kommer hon att gifta sig med?
Städningen har jag tillfälligt förträngt. Förlitar mig på uttrycket "om kvällen får den late brått" som någon klok tant har sagt någon gång. Eller så sjunger jag som Christer Björkman "I morgon är en annan dag".

Så håller jag dammråttorna vid liv

Städdag, har jag bestämt. Började med att byta lakan i sängen och sen frulle på balkongen med dagens tidning. Sen kom det liksom av sig. Förlorade mig i Martha, Doris Lessings ganska bedrövliga romanfigur där på balkongen i solen. Har nu precis duschat, ätit snabbmakaroner, shavstädat kylskåpet, diskat i diskmaskinen och vattnat en orkidé av tre. Och nu måste jag åka och handla mat för jag har absolut ingen mat hemma. Sen kanske jag måste vila, eftersom det var så ansträngande att handla. Ja och sen kanske jag ska städa. Eller göra något annat, som är mycket roligare.

Hej då Söderhamn

Så lämnar jag Söderhamn. Lite mer sliten än när jag kom dit, det har ju trots allt varit midsommarafton. Säger hej då till Åsa och Stene med familj för ett tag (inklusive barn, kusiner, mor, svärmor, Stenes syster med familj, bror med fru, tre katter och två hästar). Lämnar Stene och hans traktor som han brukar mecka med (men inte utan sin traktorcoach förstås). Jag hade nog förväntat mig att få köra traktorn men vi hann liksom inte med det mellan tutbingo och midsommarfirande. Kanske nästa gång. Kanske traktorpulling?

Sexa, nia. Och bingå i analen!

Det var en sur tant som klev av tåget igår efter att SJ packat in oss som sillar och dessutom åkt alldeles för sakta. Som tur var vände humöret snabbt när vi åkte på tutbingo i Mohed. Minst 300 bilar på en grusparkering utanför Southhampton.
Stene hade förberett med riktigt tut och sin specialbingolåda med kallskuret, korv och potatissallad. Sen drog det i gång. Det var svårt. Stene och jag svettades och kryssade i bilen medan Åsa jobbade som bingovärdinna. Och det tutades hejvilt. De flesta vinsterna gick till pensionärer som satt i en närliggande lokal. "Bingå i lokalen" sa bingoutroperskan med jämna mellanrum.
Stene och jag var hopplöst ute utan platta för att sätta fast bongarna på och utan duttpenna. Det införskaffades efter första halvlek. Då hann vi också med att spela på chokladhjul och ta lotter.
Inga vinster, inte ens på mina favoritnummer. Men ett fint minne för livet.

BINGO I KORTHET
Favoritnummer: 67 (födelse), 86 (student) och bingoutroperskans uttal på 12 med tjockt "l".
Favorituttyck: "69, sexa, nia och bingå i analen"
Bingoklädsel: falska Foppatofflor och träningsoverallsbyxor
Bästa bingobil: vit Volvo 740, rostig med plast för fönstret så att man kan höra men stänga ute myggen.
Nödvändig utrustning: platta med klämmor att sätta bongarna på och duttpenna
Spel: bongar (vi tog två var, de garvade körde fem samtidigt), freeplay och Mohedsbricka
Vinster: påse med choklad (Stene vann på chokladhjul) och snigga snigga grillbestick (jag vann på lotteri)
Bäst: Stenes bingolåda och tillhörande tutning

Snart tut tut

Lite dålig EM-stämning. Men jag tycker att det är samma sak varje gång. Sverige är överdängare och ska vinna och fyra ynka minuter senare är allt förlorat.
Bordsflaggan hängde på halv stång i morse hos kiropraktorn på grund av usel match igår. Som tur var blev i alla fall min rygg och knä återuppväckt från de döda.
Så nu är jag redo för små grodorna. Ska fira midsommar med Åsa och Stene i Söderhamn.
Coming up: spagetti och köttfärssås, jobba lite, packa lite, tåg och sedan avsluta kvällen med bilbingo i Southhampton. Det ska bli riktigt spännande. Tut, tut.

Trendspaning

Petra Kapsyl sprang just förbi min arbetsplats och visade mig den här väggdekorationen. Så klart hade jag redan sett den, men den är absolut värd att visas här. Visst är den läcker? Köp den här
Kurbits, hembygd, retro och patina kommer tydligen starkt nu när vi går in i en lågkonjuktur, enligt trendanalytiker Stefan Nilsson. Trendspanarna Russin och Kapsyl var, för några veckor sedan, och lyssnade på honom och fick veta facit inför framtiden.
Nu eller alldeles snart: fotboll. Heja Sverige!

Ur vägen och stoppa hälskrapet!

Turisterna är i stan. Jag märkte det när jag åkte tunnelbana i morse på väg till ett möte inne i stan (annars tar jag 4:an över bron) och skulle byta på centralen. Där stod de i horder med resväskor och blockerade utgången så att ingen kom ut genom dörrarna. Vik åt sidan bondläppar, har jag lust att skrika. Men de står bara där och stirrar fånigt.
Man ser dem lite överallt, turisterna. De pratar med konstiga dialekter, ungefär lika konstig som min, och glor på allt och alla som de passerar. De tvärnitar precis när rulltrappan tar slut för att fundera på åt vilket håll de ska gå. Följden blir att vi som kommer bakom faller som käglor över dem och måste be om ursäkt.
Ett signifikant drag är att de ofta är utrustade med käcka ryggsäckar med en särskild ficka för vattenflaskan. Eller ännu värre; med utdöende bananväskor. Alltid redo för ett inköp men skraj för ficktjuvar, som de har hört ska finnas i stan. På fötterna bekväma sportsandaler, så klart. Gubbarna med hudfärgade stumpor om det är lite kylslaget. Kvinnorna med rödlackerade tånaglar, storstadsbesöket till ära, men ofta har de glömt att fila hälarna. Skulle de ta osthyveln skulle de kunna skrapa ner sig en hel skostorlek.
Men visst är de välkomna hit, men då får de hålla sig till vissa regler. Stockholms stad kör just nu en kampanj mot cigarettfimpar på stadens gator. Kanske jag ska göra en egen kampanj i stil med "Stoppa hälskrapet på Stockholms gator". Eller också ska jag ta semester :-)

Struntar i Manolo Blahnik

Jag tror att jag struntar i Manolo Blahnik. Det räcker med det fina skohornet som jag har hemma och som han har designat. Allt faller på plats när jag ser att Åsa Westlunds träplajjor finns att köpa i år och kostar 1695 kronor. Är man dalkulla måste man nästan ha ett par med kurbits och vingla omkring på. Kanske till och med gå på premiär i. Kanske till och med kunna impa på Carrie. Kanske till och med passar till Gunnels smula från Grisslehamn?
Just nu finns 08-orna att köpa på: NK i Stockholm, Svensk Slöjd i Stockholm, Tjallamalla i Stockholm, Detalj i Vikarbyn, Dalarnas Museum i Falun, Carl Larsson gården i Sundborn, Einars Skor i Leksand, Vintageroom i Halmstad och My House i Grebbestad.
Se hela och tidigare års kollektion på Åsa Westlund There Goes The Neighbourhood

Från glamour till tvättstugerealism

Joråsåatt. En annan var ju på premiär igår. Jag var där med Pernilla Wahlgren, Lena Ph, Tarras, Britt Ekland, Marcus Schenkenberg, Annika Lantz, Eva Röse, Lill-Babs, Malin Berghagen, Andreas Wilson och halva Let´s dance. Till och med Christer Fuglesang hade åkt från yttre rymden och gästade Rigoletto samtidigt som Carolina Gynning visade sina ufon till tuttar. Men mest var jag där med Kicki förstås.
Alla var citychic med glittriga och fantastiska kreationer och svindlande höga klackar (men inte Christer, vad jag såg). Själv hade jag en gladblommig stor t-shirt med påsydda paljetter, jeans och klack på skorna som inte ens är i närheten av Manolo Blahniks höga höjdare. De är så låga att de inte ens gills, även om man bara sitter hemma och kollar på Sex and the city på tv. Kvällen till ära hade jag också en stor finne på kinden. Men någon måste ju vara helt vanlig också.
Röda mattan var sedan utrullad vid Josefina på Djurgården, där vi frossade i pilgrimsmusslor, hamburgare, lax och Cosmos. Alla fick en stor och välfylld godispåse med sig hem, även de helt vanliga.
Filmen då? Jo, mycket bättre än tv-serien med mer nyanserade karaktärer. Lite mer realistisk på något sätt. Hur realistisk en film nu kan bli, när Carrie byter kläder 81 gånger på knappa två timmar. Men helt klart sevärd och ett måste för dem som gillar serien.
Nu är jag tillbaka i verkligheten, långt bort från glamouren och rakt ner i tvättstugan. Ska bland annat tvätta min gladblommiga stora t-shirt, som kanske blir min midsommaroutfit. Måste tvätta den försiktigt så att inte de påsydda paljetterna ramlar av.

Hur ska jag förvandlas till citychic?

Sex and the city har premiär i kväll. Och jag ska dit. Som vanligt är det Kicki som jag har att tacka för den invitationen. Klädkoden för kvällen är förstås citychic, hur nu det ska gå till. Klackskor är givet, men sen då? Gunnels smula får jag nog lämna hemma i alla fall.

Design: Gunnel i Grisslehamn

Rolig eller helt förfärlig? Kanske tappade jag helt omdömet där ute i spenaten. Köpte den i en hantverksbod i Grisslehamn. Det är Gunnel som har gjort den.
Samtidigt är det något med det där glada blommönstret som lockar. Var nära att sätta på mig den till jobbet i dag, men tänkte efter en gång till. Det är definitivt byfånevarning när jag sätter på mig Gunnels glada smula, men jag gillar den.

Snickesnackesnack och tisseltasseltassel

Tanthelg i spenaten. Så mycket snickesnackesnack och tisseltasseltassel. Särskilt när det började ljusna på söndag morgon och Angela skulle komma på en låt som innehöll ordet "dag" eller "day". Då började hon sjunga och dansa till Peps "Hyreskasern" och påstod att det var Dag Vag som hade gjort den. Vi andra, som inte heller vid våra sinnes fulla bruk, gick på det. Men vi snålade in på poängen, det var ju låten som räknades. Men som vi fnissade åt Angelas show.
Kanske smittar det när man är på Barnens ö. Vi skrattade mest hejdlöst, hela tiden. Och som vi sportade; flera olika typer av frågesporter, kollade på fotbollsmatch, körde terrängrally med Angelas gamla gröna bubbla och tävlade i vindrickning och nattsudd. Vi hann också hälsade på Albert i Grisslehamm och Knapp Karlsson bjöd på lördagsmiddag i båthuset.

Höjdpunkt: Angela "Peps" Sundström dansade och sjöng och fick ordet "hyreskåk" att låta som ett manligt könsorgans för uthyrning.
Häpnadsväckande: Anki, 39, fick visa leg på Systemet. Oj vad vi andra tanter blev avundsjuka.
Uppskattat: Tena lady
Minus: svinkallt och var kommer alla mygg ifrån?

Ut i spenaten

Har precis fått nyputsade fönster i min våning i stan, men drar nu snart ut i den vilda spenaten. Ska till Angelas stuga någonstans i Norrtäljetrakten och andas frisk luft men tar med mig mina gula cigg. Har försäkrat mig om att det finns badrum med golvvärme, vattentoalett, handfat (läpp eller inte, ingen aning) och dusch. Slipper alltså illaluktande och flugiga dass och kan hålla mig ren. Det känns tryggt för en sann stadsbo som jag.
En låghalt Ulla McEnroe följer också med, efter en slitsam vecka och säsong på tennisplanen. Igår gick det ganska dåligt på övningsmomenten, men i matchsituationerna var hon överjävlig. Vilken smash.
Men nu är det alltså hög tid för smash hit i spenaten. Adjöken.

Fett med röj hos Martin

Så här roligt hade vi igår hemma hos Martin i hans mycket snigga utbyggnad av huset. Sen gick vi ner i källaren och myste och fick varma fötter.

God natt läpphandfat

Det här är Martin. Jag, och nästan alla som jobbar på Block, har varit hemma hos honom på fest i kväll. Och det var så roligt.
Martin visar här sitt läpphandfat. Alltså ett handfat där själva handfatet är djupare än underskåpet och skjuter ut som ett slags underbett. Det tycker inte jag är så sniggt. Men jag gillar Martin, i alla fall. Martin håller gärna låååååååånnnnnnnnnngggggggggaaaaaa cykelanförande. Alltså tal som handlar om hans cykelväg från jobbet och hem, om olika vattendrag som fanns på 500-talet och om olika författare som har bott längs hans cykelväg. Det är intressant. Men som tur är har han inte cyklat Vättern runt. Oj, vilket långt tal det skulle bli då.
Kanske står Martin och borstar tänderna vid sitt läpphandfat just nu. God natt Martin, god natt Block 116, god natt Sverige.

McEnroe på banan

Ulla McEnroe spelar. Återkommer med matchresultat. Åker sedan direkt till Blocks sommarfest. Förhoppningsvis spar de lite mat till sportstjärnan, så slipper hon äta frysta ärtor.

Sportstatus

DIREKT FRÅN HOR(NS)GATAN: Efter lunch på Thai Tigern (biff med hora på eller horapa om man så vill) löper Ulla McEnroe gatlopp med en cigg i mungipan: galoppsi, galoppsi, galoppsi och avslutar med att hoppa hage.
- Det känns lite tvekis. Avvaktar med beslut till presskonferensen 15.00, säger hon och andas häftigt.

Sportskaderapport

LUGANO. Christian Wilhelmsson, 28, har spelat klart i EM. Han har en bristning i baksidan av låret konstaterar landslagets läkarteam.
– Det är definitivt inte bra, säger en oroad Lars Lagerbäck.

SALK/THORILDSPLAN. Det är ännu osäkert om Ulla McEnroe, 41, kommer att spela sin sista match i kväll på grund av knäskada. Igår kväll haltade hon svårt och hennes läkarteam arbetade febrilt med att få ner svullanden. En påse frysta ärtor (förmodligen Findus) lades som förband i flera omgångar på knäts fram- och baksida. Ulla McEnroe svarade direkt på behandlingen.
- I dag känns det mycket bättre. Men jag ska göra ett par galoppsasteg vid lunch, så får vi se hur formen känns, säger Ulla McEnroe.
Om Ulla McEnroe spelar är alltså fortfarande oklart. I så fall missar hon Blocks sommarfest och kommer senare.
- Just nu är det viktigt för mig att fokusera på tennisen, säger Ulla McEnroe. Formalix och jag har dessutom en viktig dubbelmatch här framöver och då måste jag vara på topp.

Va fan. Det här får du inte missa.

Spöregn. Därför lunch på Indien snett över Hornsgatan. Chicken tikka masala, som vanligt. Har bedrövligt nog aldrig ätit nåt annat där.
I alla fall. Pratade om tv och det visade sig att de stora mediabolagen på Block 116 (Kapsyl, Komodo och Urax) missat Magnus Ugglas "Var fan är mitt band?". Det får man egentligen inte. Jätteroligt och samtidigt väldigt snygg grafik.

Kolla på "Var fan är mitt band?"

Snygg och askul

Prisbelönt design: uppdragsgivare Askul, design Stockolm Design Lab
Swedish design award

Fotbollsglad och tennistrött

På väg upp: Zlatans mål (!) och min smash. Riktigt bra, båda två. Och farmor som nu slipper sin diabetessprutor.
På väg ner: mitt knä som gör ont. Men som tur är har jag inte lika ont som Chippen, stackarn. Och farmor som tränar på att gå ner för trappor. Heja farmor!
Kvällens sportkommentar: "du har bra drag i den där spaden" sa min tennistränare.
Snart slut: sista tanttennisen är på torsdag. Hur ska det då gå med min tenniskarriär?

Viktig match och kunglig design

Viktig match 2: Ulla McEnroe v/s andra tanter. Tanttennis i SALK-hallen klockan 19–20. Håller McEnroes knä? Orkar hon spela från start och i 60 minuter? Gör hon mål?
Kunglig designhändelse: prisbelönt designprins
Kungligt designplagiat?: sprillans ny eller har vi sett den förut? Jag är tvekis. Inspirerats kanske, men det känns inte som något plagiat.

Så varde ljus. På Kungsholmen.

Så klart drabbades Block 116 av strömavbrottet. Helt plötsligt hade ingen någoting att göra annat än att prata med varandra. Det uppstod ett himla surr i lokalerna. Trevligt, konstigt och lite otäckt på samma gång.
Visserligen kör jag bärbart och kunde jobba, men jag kom inte ut på nätet. Tänkte att jag skulle gå och handla men det gick ju inte heller, ingen affär var öppen. Tankevurpa. Sushirestaurangerna måste gå bra under denna strömlösa lunch.
Nu är jag tillbaka hemma på Kungsholmen, där allting funkar. Skönt, men fy för Fortum. När varde ljus på söder?

Ny tid

Bloggtiden är nu ikapp. Hade tidigare Stillhavstid, vad det nu är för typ av tid. Nu är den i alla fall rätt och anpassad till Hornsgatan 116, söder, Stockholm, Sverige i världen, jorden och universum, typ.

Sen och seg

Nu är jag tillbaka. Min spökskrivare, rektorn, har nu åkt på ledarskapskurs och jag är på jobbet. Seg. Det blev lite sent igår. Men roligt var det. Nu väntar nya spännande kunduppdrag för Russin. Puh.

Äntligen i storstan igen

Men nu har man väl tur... Är i storstan igen efter långt uppehåll. Ljuvligt att sitta på balkongen och sippa vin och röka cigg. Den känns nästan som man är 20 igen. Pratar minnen och drömmer sig bort./Åsa gästspelar på Bullans blogg

Hett på Hotell Knapp näring

Min systerdotter Cajsa är prickig. Prickig i hela ansiktet av någon slags allergichock. Stackarn. Men hon kvittrade på som vanligt och var hur glad som helst. Åt mosterns specialpastagratäng och efteråt hade vi en kort fruktstund, sedan var hon iväg till jobbet igen.
Annars är det stekhett och händelselöst på Thorildsplan. Förutom en svår brand i en papperskorg i parken, vilket gjorde att handlaren på 2:ans livs fick göra en brandkårsutryckning. Tänk om det ändå kunde regna, lite.
Nu måste jag jobba vidare med ett gränssnitt. Designångest. Sedan är det dags att förbereda inför nästa gäst. Just nu råder bråda tider på Hotell Knapp näring, som min farmor skulle ha sagt.

Queen of the tvättmaskin får dubbelbesök

En trappa ner bland torktumleludd lovordar jag Vanish och lovar dyrt och heligt att alltid lita på Rosa. Nu ska jag försöka jobba mellan tvätturerna.
Till lunch kommer min systerdotter hit. Hon har flyttat till stan igen direkt från Smögen via en säsong i Sälen. Hon gjorde ett försök tidigt i höstas och flyttade in hos moster med åtta handväskor, tre locktänger men inga strumpor. Hon hade då svårt att hitta boende och när hon sedan blev förkyld och fick lunginflammation åkte hon hem igen. Men nu är hon alltså tillbaka. Kul.

Coming up: Åsa, långt bort från Söderhamn, gästar i kväll och övernattar.
Sommarspaning: gubben i tunnelbanehögtalaren pratar utrikiska och säger "mind the gap". Internationellt.
Typografisk pekpinnish: månader och veckodagar ska fortfarande inte skrivas versalgement. Inga STORA BOKSTÄVER alltså. Här måste vi typografer ta vårt ansvar om vi får kackiga manus.
Surt: att betala skatt.
Äntligen: köp sniggt danskt på nätet

Så spöar jag grannen

Så slår jag äntligen tillbaka, med full kraft. Det började med att den nya grannen hade planterat och satt ut en himla massa fina blommor på sin balkong. Jag var då bara i penséestadiet men anskaffade snabbt ett helt syrénträd. Ha! Där fick hon, trodde jag. Istället gick hon till mottack med blåklint, lavendel, pelargon och hortensia. Fräckt.
Men i lördags var jag på Zetas och handlade inför det avgörande balkongslaget. Åkte med Kicki och Leif som har både kombi och starka armar. Det blev: pelargoner (sniggare än grannens så klart) och hänglobelia i balkonglådorna, viol, lavendel och kryddlåda med citronmeliss, citrontimjan och krasse.
På lördag kväll skålande vi i champagne på balkongen. Kanske tog jag ut segern i förskott. Fortfarande står några av mina krukor tomma, så mer kommer. Kvällen fortsatte med grillade fiskspett, mer vin och Stockholmsspelet. La mig efter en trevlig kväll som en lagom rökig Östermalmsdam och looser. Vinnarna, Indiebruden och Södergubben, drog vid ett.

Vaknade på söndagen som en helt vanlig kungsholmare från Dalarna och ägnade förmiddagen åt mina vinnarplanteringar. Hu, så hett. Har också varit Ulla Wallraff och jobbat undercover idag, som potentiell lägenhetssköpare av Patrik och Deirdres lägenhet. Jag har ju lite olika skills :-)

Köp nytt sniggt boende

Söker skugga och tänker lite på kungen

Firar nationaldagen på balkongen, eller Thorildsplansterassen, och söker skugga under mitt träd. Det går ganska dåligt. Fläker ut mig, svettas ymnigt och bläddrar slött i inredningstidningar. Har glömt att banta också. Typiskt. Tänker lite på kungen, om vad han skulle tycka om den här firningen. Sen spolar jag av balkongen med en
trädgårdsslang kopplad till kökskranen (jag har brunn på min balkong). Jag vet inte vad det är som är så roligt med att spruta vatten, men jag sprutar och sprutar och även lite på dem som går i parken nedanför. Det luktar nyregnat och jag äter kall
nyponsoppa med mandelbeskvier på den nyspolade. Undra just vad kungen skulle säga om det.


Just nu gillar jag:

Johanna Eliasons "Skoder"

Hanna Brogårds sideboard "Trollsta" för Ikea

Karin Mannerståls sänggavel "Curly"

Karin Mannerståls Vademecumtuber

Vackra storstad

Långholmsgatan igår kväll: bullrigt, stökigt, rörigt. Och alldeles underbart.
Fröken Kapsyl och Fru Urax hänger på trottoarservering i kvarteret Skruven. Sliten söderbo med långt grått hår, matchande mustasch och en cigg i mungipan lirar gitarr vid bordet bredvid, medan vi dricker bärs och äter tapas. En polisbil tutar och fulla ungdomar stjäl en stor glasskylt och vinglar iväg med stöldgodset på cykel. Storstan är fantastisk.
Senare vinglar Furst Albert och Silvia II hem i kortege över bron. På brons högsta topp hämtar vi andan. Och tappar den igen. Utsikten över Riddarfjärden är hänförande. Stockholm är så vackert.
Väl hemma på min gata i stan har kaninerna sammanträde i parken och en duva ha skitit stort på min balkong. Närmare naturen än så behöver jag inte vara.

I kväll är det tanttennis intensiv igen. Kanske blir jag Ulla McEnroe trots allt ändå, någon gång. Men först lite arbete, även om motivationen känns långt långt borta. Kanske ligger den i Rålis och lapar sol eller sitter kvar i kvarteret Skruven. Puh. Men i morgon är det fest igen. Då ska vi fira Sverige, i vår vackra huvudstad. Undra just hur.

Royal Russin

Med tanttenniströtta ben for Royal Russin över Västerbron till jobbet i morse. Men idag inte omkörd av tant (ännu äldre) på lånecykel med reklam för Alvedon. Igår körde tant om mig två gånger i uppförsbacke, medan jag endast spöade henne nerför. Huvudvärk.
Det här är i alla fall Royal Russin, min alldeles egna monark. Kollega Kapsyl vill däremot kalla honom för Furst Albert, efter mitt misslyckade paparazziförsök att plåta dåvarande Prins Albert. Kanske också för att Kapsyls cykel är lila och heter Silvia II och matchar hennes nagellack.
Men det fulaste på min annars så fina cykel är texten på ramen. Det är faktiskt förbjudet att skriva text som ska läsas uppifrån och ner med versaler i kursiv antikva. Och som inte det vore nog; med skugga.

Bloggstart

Russin startar blogg på en pisskvart men kanske hundra år för sent. Och sedan tar hon sin nya röda nya cykel, en Monark även kallad Royal Russin, över västerbron. Nu är det dags för tanttennis intensiv.