BlondinUlla har landat på västkusten

Framme. Äntligen. Tycker att det är så himla trist att köra så långt. Först, efter tio minuter, stannade jag hos kusin Cilla i Västberga. Nästa stopp, två minuter senare, var hemma hos farmor och hennes pelargoner. Sex timmar senare är jag äntligen framme med min resväska (utan läsartips om vad jag skulle packa :-) Väl framme hittade jag; mamma, Uno, moster Karin, morbror Nisse, syster Lena och hennes Niklas. Vilken lycka.

On the road igen

Så är jag på väg igen. Mot nya äventyr och svängningar i livet. Som en sann bloggare plåtar jag min resväska och frågar läsaren: vad ska jag ha med mig? Så brukar bloggarnas bloggare Blondinbella göra. Hennes väska innehåller glittriga smala toppar och klackskor. Min är kanske lite annorlunda beskaffad. Här finns min I-love-tennis-tröja, ny Marimekkoklänning, Gunnels smula och skäms-foppa-tofflor. Men å andra sidan är jag inte på väg till Båstad eller Troppan. Men känns det i alla fall motiverat att jag kallar mig BlodinUlla?

Fågel, fisk och mittemellan

Syrran har varit hemma i Falun, medan mamma och Uno fortfarande simmar runt på västkusten. I alla fall. När Lena kom hem hade fåglarna byggt bo på verandan precis bredvid ytterdörren i en blomkruka som sitter i brösthöjd på väggen. Den satt så nära dörren att Lena och Niklas fick smyga ut och in. Sen vips så hade de flygit sin väg, förmodligen för att de var flygfärdiga. Jag som inte gillar fåglar annars tycker faktiskt att det här var ganska gulligt.

Fläskpannkakan stänger av Göran

Efter sjåig morgon ligger jag som en fläskpannkaka på balkongen. Det dröjer inte länge förrän fläsket är genomstekt och dryper och droppar samtidigt som det doftar lavendel och citrontimjan från mina odlingar. Jag pinar mig lite till och ligger där och läser en dålig bok och lyssnar ett halvt öra på Göran Hägglund, men han fångar inte riktigt mitt intresse. Göran verkar trevlig men är inte så rolig. Kanske är det kombinationen politiker och kristen som gör det så ointressant i mina öron. Någon sämre kombo finns nog inte, tycker jag. Därför stänger jag av Göran.

Otäckt tidigt

Ställer klockan på 8.00. Bara för att pina mig att gå upp och dammsuga. Annars blir det ju ingenting gjort när det är så här varmt. Men det känns otäckt tidigt.

Stockholm i mitt hjärta

Solstugan och Nyfiken gul är nog två av mina favvoställen i stan på sommaren. Vi drog några dagens här; två tanter från Åkersberga (Petra Kapsyl och Larsson) och en från Dalarna (Falun, alltså Dalarnas metropol). Numera är vi de tre tanterna från västra Kungsholmen. Min namne Ulrika saknades tyvärr. Men härligt var det. Stockholm i mitt hjärta. Igen. För alltid.

Samtidigt på västkusten

Medan jag åker runt i svarta faran har morbror Nisse och moster Karin anlänt Hovenäset. Nisse skickar bild på badnymferna, mamma och Karin, i plurret och påstår att havet är pissljummet. Hur nu han kan veta det om han inte har badat. Har du badat Nisse? Stort grattis till Uno, som också heter Olof och har namnsdag idag.

God lunch och ny bil

Har fått skäll av Kapsylen: du har ju ett ansvar mot dina läsare. Men dagen har varit en smula stressig med semestermått mätt. Först fina fisken hos Kicki och Leif på deras altan, jättegott och trevligt. Snikade in mig på en lunch hos dem, eftersom jag skulle hämta min sommarbil alldeles i närheten. Årets bil blev en svart Golf. Efter att ha åkt runt på eftermiddagen och provat den lite så känns det som vi kommer att trivas ihop. Vad värre är har jag inte fixat varken tärningar, discokula eller wunderbaum. Dåligt.

Brådis

Nu råder bråda semestertider. Återkommer efter lunchdejt och införskaffandet av bil.

Goda grannar

Mina grannar i parken är gulliga. Allra finast är kaninerna på vintern när marken är täckt av snö och de ligger som grå och svarta små bollar.
Ibland kommer deras kompis och hälsar på. Det är en man i kostym i 60-års åldern. Han brukar mata dem, ta kort på dem och snacka med dem. När han går vinkar han och gör slängkyssar till dem. Han vet inte att jag iakttar honom från balkongen.
Många gillar inte kaninerna för att de gnager sönder allt och förökar sig något så infernaliskt. Men jag är nöjd med mina gulliga grannar.

Jag är ett tekniskt geni

Bloggar just nu från mitt sprillans nya mobila bredband som jag precis har installerat. Förmodligen är jag ett tekniskt geni. Det går lite sakta, men det funkar i alla fall.

Efterlängtad siesta

Nu förstår verkligen varför många medelhavsländer har siesta. Känner mig alldeles yr efter att inte gjort någonting. Jag kanske ska prova siesta, bara för se hur det känns.

Vädertjat

Jag vet. Alla tjatar om vädret så jag måste också tjata, lite. Idag kunde jag inte äta frukost ute för det var 45 grader i solen. 45 grader. Helt otroligt. Men det är så härligt.
Pratade med Anna igår och både Eriks flygplan och pappa Jonas hammare är utom all fara. De räddades från det höga trädet igår och är nu åter i bruk.
Hela jordgubbsskörden slukades hel och naturell. Oj, vilka godningar.

Våga vägra varumärken med värdelös reklam

Liedeltanten fortsätter att vara argsint och det är inte roligt. Inte alls. Och jag blir fortfarande vettskrämd när hon dyker upp. Gubbfan som köper två cementblandare ger sig aldrig heller. Ta med dig Kerstin och försvinn ur min tv! Tydligen är det Bauhaus som står för denna usla reklam. Men vilken byrå har kommit på idén och skrivit manus? Och hur kan man som reklamköpare betala för eländet?
Det är dags för en bojkott av varumärken med värdelös reklam. Själv har jag bojkottat Vias tvättmedel i säkert femton år. Barnsligt kanske, men hur ska vi konsumenter annars kunna motagera? Därför ser min våga-vägra-varumärken-med-värdelös-reklam ut så här:

1. Bauhaus. Köp aldrig nåt där. Ser ni gubben så mal ner honom i första bästa cementblandare.
2. Liedel. Däng en fryst kyckling i huvudet på Liedeltanten. Proppa i henne snällpiller och spring ut ur affären (utan att handla nåt förstås). Ser ni hennes gubbe; banka, med samma kyckling, ur all märkvärdighet ur honom.
3. Dressman. De ska få betala för urusel reklam under många år. "Grattis Dressman, där fick ni".
4. Via får också för gammal ost. "Via direkt, kan jag hjälpa till med något?" i reklampausen har förstört många bra filmer genom åren.

Skördetider

Va, går solen i moln? Dags att ta uti med den stora skörden: de två jordgubbarna. Safta eller sylta?

Semesterlat

Det är så kul att så många är hemma i stan. Jag leker med olika kompisar och åker lite hit och dit. Det blir inte mycket annat gjort än vara lat och ledig. Tänk om det skulle vara sånt här fint väder jämt, då skulle inte svenskarna få nåt gjort. Vi badar, solar och tokgrillar som om det vore den sista dagen i våra liv. Vi passar på just i dag för att det är så fint väder. I morgon väntar jordens undergång i form av spöregn och minusgrader. Vi lever som dagssländor. Vi får solsting, nynnar och tror på Tompa Ledins uttjatade profetior.
Idag ska jag försöka få nåt vettigt gjort, kanske. Men först ska sätta mig en stund på balkongen och läsa. Man måste ju passa på.

Flygplanskrasch på Lidingö

Till Lidingö. Och tänka sig, bulgursalladen fanns där också. Otroligt. Här serverad med grillade kyckling filéer och rosé hemma hos Anna, Jonas, Erik och Sofia.
Jonas visade sin nya Ipod, så himla cool. Erik körde radiostyrt flygplan som störtdök i ett träd. Pappa Jonas försökte få ner planet genom att kasta upp en hammare i trädet. Sådärbra idé. Nu har både hammare och flygplan fastnat i trädet. Det var kvällens drama förutom getingjakten med tennisracket, 1-0 till getingarna känns det som.
Sen vickade Anna och Jonas i mig en massa vin. Fut gjort. Fantastiskt god och trevlig kväll. Så trevligt att jag inte ville åka hem, som vanligt. Nu har jag i alla fall landat på Kungsholmen och ska störtdyka i säng.

Doppardagen

Per-Erik vaknade till liv, till slut. För att överleva åkte vi till Ängsjöbadet och jag doppade mig i Mälaren. Kanske är jag ingen badkruka trots allt. Träffade också min före detta granne Majsan och hennes kompis. Vi har inte setts sen Sundsvall brann, typ. Kul återseende. Nu direkt till Lindingö. Det är stressigt att ha semester ibland. Men roligt.

Skorna återfunna

Per-Erik hade mina präktiga Scholl under madrassen, men han hade sovit rätt bra ändå. Vi kunde inte äta frulle på balkongen. Det är 45 grader i solen. Nu åker vi och badar. Puh.

Ligger gubben med skorna?

Sedan Per-Erik slocknade på min upp blåsbara jyskmadrass, som blåser upp sig själv om man sätter i kontakten i den, är mina inneskor spårlöst försvunna. Du vet, ett par sådana där präktiga och fotvänliga Scholl som jag lallar runt med hemma. Var är de? Jag har diskat, letat, diskat igen, letat och druckit ur sista vinslatten men hittar dem ingenstans. Madrassen jäste en halvmeter, ligger gubben och ruvar på dem? Ligger han med dem, under sig? Spårlöst försvunna är de i alla fall. Återkommer med uppföljning om mysteriet om de försvunna skorna när gubben har vaknat, om man vaknar. Han snarkar. Nu är det min tur. God natt.

Så slocknar gubben

Det är illa ute med dagens gubbar. Per-Erik slocknade före tolv. Det blir automatisk tvångsintagning i Ulla Shiraz-Cabernets vindrickningsläger, med fotboja. Pronto. Kul i alla fall att jag fick prova min nya uppblåsbara från Jysk. Se så skönt Herr Snurr sover.

Fyllgubbe på balkongbesök

Per-Erik på balkongbesök. Det var länge sedan. Det började så bra. Det var en så härlig och skön kväll. Först lite rosé, sen grillning av tonfisk, räk- och grönsaksspett. Mer vin, mer prat. Och just nu ligger han på soffan och vilar för att "det snurrar så mycket i huvudet". Men hallå? Klena gubbar som inte tål lite vin. Dåligt. Undra just vad jag ska göra nu? Dricka upp resten, diska och låta gubben sova?

Bulgur och vin på Lilla E

Tänk att den fanns så nära, bulgursalladen. Efter att ha letat frenetiskt i Bulgarien i hel en veckas tid, så fanns den på Lilla E.
Lunch med vin och bulgursallad på Petras balkong efter solbad vid bryggan. Här bevisar Petra att det går att bada i sött också. Badkrukan stod dock över.
Det är trevligt med semester.

Nyfiken gul

Var och klippte mig igår. I helt ny snigg sommarfrisyr mötte jag Kicki på Nyfiken gul. Vi babblade, käkade och drack vin. Vi hade ett par resor och några veckor att ta igen. Hur trevligt som helst. Helt ljumma vindar och jackan åkte på först vid halv tolv. Kan en sommarkväll i Sverige bli härligare än så här? Näe. Sen får Bulgarien säga vad den vill.

Dålig stämning

Inte konstigt att mina strandfavvoskor Crocks blir kopierade. Men att stämma när det finns hur många avarter som helst? Kanske man måste sätta ner foten någonstans. Annars är hela Bulgarien piratkopierat. Jag köpte en t-shirt, en äkta Billabong, för endast 75 kronor.

Läs mer på Resumé

In i det vilda

Spådomen slog in. Kanske har jag också fått en släng av Saida och Sol-Britt. I folkvimlet vid Fridhemsplan träffade jag dessutom min namne Ulrika och kollega Soffan. Kul och inte alls förutsägbart.
För att ytterligare förstärka det oförutsägbara hyrde jag "Into the wild". Jag blev faktiskt riktigt provocerad, vilket kanske är meningen? Tänk om han gått till psykolog för att reda ut sitt förhållande till sina föräldrar istället. Visserligen hade det ju inte blivit någon film då, men en mindre död. För det är ju konstigt om man måste man isolera sig i vildmarken för att smarttänka att delad glädje är dubbelglädje och dessutom dö på kuppen. Vilken dåre.
Nu går jag into the wild. Vegetation växer hejvilt på min soliga balkong. Jag ska njuta av en ledig frukost och inte smarttänka alls.

Besynnerliga drömmar och snabbmakaroner

Sol och snabbmakaroner på balkongen. Tomt i kylen. Inga kaniner men fåglarna kvittrar. Tunnelbanan brusar i bakgrunden medan jag varvar solning med att tvätta bort de sista smulorna av Bulgarien. Läser semesterboken och nästa bokklubbsbok "Kafka på stranden", en bok som det regnar fiskar och blodiglar i. Inte dålig. Fascinerade men inte direkt bra heller, snarare besynnerlig. Lite som jakten på den försvunna stenen, fast svårare, konstigare. Eller besynnerligare.
Fick mejl från en gammal kollega, Maria. Hon har haft en dröm om att jag hade skrivit en humoristisk kriminalroman från min hembygd som blev succé. Maria påstår att hon är lite Saida Andersson, typ. Samtidigt drömmer Uno att han går in på Ok i Hälsingberg och träffar på polisen som rycker av honom en stor hårtuss som dna-prov. Vilket straff, han som har så lite. Undra just vad han hade gjort.
Kanske behövs det lite besynnerlig fantasi för att leva. Men om jag ska vara Saida, eller kanske henne dotter Sol-Britt, så tror jag att jag ska ta reda på tvätten, duscha och handla mat. Men förhoppningsvis så händer något mycket mer spännande. Långt bortom alla snabbmakaroner.

Frosseri i å, ä och ö.

En annan bra grej när man är hemma är att allt går så snabbt. I alla fall när det gäller datorn och uppkopplingen. Kapsylen var min bästa bloggvapendragare och tillika teknikansvarig. Hon gjorde verkligen sitt bästa för att serva med bilder och inlägg. Men datorn på hotellt var omåttligt seg och jag hade ständigt tjugoåtta-åtta-modems-flash-back. Tangentbordet hade också egenheten att byta ut z mot y. Ville jag skriva ett y var jag tvungen att skriva ett z alltså. För att inte tala om avsaknaden av prickarna över de tre mest väsentliga bokstäverna.
Nu går det så snabbt och enkelt att blogga igen. Bilderna går på nolltid att ladda upp, så här kommer några som visar semestern i sammanfattning. Och nu kan jag frossa i å, ä och ö. Ååååååååååååäääääääääääääääääääääöööööööööööööööööööööh.
Åh, det kändes skönt.

Smutstvätt och allsång

Hemma igen. För några timmar sedan badade jag och Kapsylen i det vidunderliga svarta och salta. Nu hanger mitt stela och stinkande badlakan på tork. Det enda som återstår av Bulgarien är smutstvätt och en badring kring midjan fylld med bärs, friterad ost och pommes. Och ett fint minne förstås, för livet (som Kapsylen och jag inte har förevigat med någon tatuering, om nu någon trodde på det luret).
Men hur roligt, trevligt och skönt vi än hade det så är det härligt att vara hemma igen. Blommorna på balkongen blommar sniggt (kusinen får högsta betyg av Ulla Rappne) och jag äter hårt bröd och dricker latte med lättmjölk och packar upp till Allsång på Skansen. Stockholm i mitt hjärta. För alltid. Hemma.

Solstink del III

Vulgarien

Vulgarien vinner i langden. Sa mycket att Petra och jag kopt ny garderob. Se har och lat dig inspireras av vulgarienmodet. Hur Petra och jag ser ut i vara nya outfits far ni se i morgon da vi kommer hem. Och mammorna: vi har tatuerat oss i sann Sunny Beach anda. Petra har en tribal kring vansterarmen och jag en drake i ryggslutet (permanent, inte fuskhenna). Vilka surprisesnigga brudar som kommer hem till stan. Vi ses dar.

Solstink del II

Sardinski simski

Tillbaka till lugnet och var fina strand i Nessebar. Har simmar vi som fiskar och gor snigga vattenkonster i ett turkostblatt svart hav. Daremellan latar vi oss och laser bocker. Tyder krylliska bokstaver, bestaller shopska sallad, panerad ost och kall ol till lunch. Tackar och sager mersi. Hur harligt som helst. Har ser ni ocksa vart braiga hotell.

Viagra med langa spett

Till Sunny beach pa utflykt. Glassmannen pa stranden skriker antibiotik-viagra-no baby-icecream. Och Kapsylen och jag langtar hem till var lugna strand. Har pa Sunny beach slar tatueringarna och piercingarna alla rekord i antal per capita. Men vi shoppar lite, halsar pa Ronald McDonald och tycker anda att det ar kul att fa komma ut lite. Slutet gott, allting gott med varldens langsta grillspett och paraplydrink hemma hos oss.
Datorn pa hotellet strejkar tydligen lite i smyg, sa mer bilder an sa har blir det inte.
Coming up, om det vill sig val, den fina stranden i Nessebar och horkladsel i Bulgarien. Hang med.

Den vilda jakten pa Bulgarien

Vad ar egentligen Bulgarien? Kapsylen och jag svettas ymnigt och forsoker smarttanka nar vi ligger pa den rena och fina stranden i Nessebar, langt bort fran ungdomarna och highlife i Sunny beach.
Vi betalar lite for mycket nar det galler mat och dryck i valutan Leva. Vi har smakat deras motsvarighet till greksallad, Chopska sallad, med fantastiskt smakrika tomater och gurka kryddat med en salt god ost. Hotellt ar fint och rent, men inte sarskilt annorlunda. Frukosten ar sadar. Kaffet smakar hemskt men koper man finkaffe ar det himmelskt. Stranden ar, som sagt, fantastiskt fin men solstolarna forhallandevis dyra att hyra. Vi har lallat runt i gamla stan som ar pittoresk och mysig. Vi sager Mersi istallet for tack, aven om det inte kanns sarskilt bulgariskt. Har ar inte heller sarskilt oststatsaktigt, som man skulle kunna tro. Eller inte alls egentligen, mer som en vanlig semesterort vid Medelhavet. Men sen da? Vad ar bulgariskt forutom baklava och min villfarelse om bulgursalladen?
Jakten pa Bulgarien gar vidare.

Strandhugg pa Bulgarien

Sa lag vi dar pa stranden, som tva fina flaskpannkakor. Men inget ragg. Ingenting. Hela tiden. Men framemot kvallen ordnade det sig i alla fall. Tva raggare kom och plockade upp oss i bil. Kapsylen och jag hangde forstas med. Det blev en parmiddag i fullmanens sken. Men sedan hande inget mer. Ingenting. Fast egentligen ar allt ljug, for det ar Petras kompisar Tommy och Hasse pa genomresa. Men det var jattetrevligt. Hela tiden.