Med Raoul Wallenberg i garderoben

Har inte så mycket till övers för P3 längre, som har blivit någon slags humorkanal. P3 och jag skrattar inte åt samma saker. Jag tycker humorn försvann från kanalen med Mia ooh Klara och Rollon.
Däremot har jag en annan favvo: P3 dokumentär. Två timmar långt program på söndagkvällar som tar upp olika ämnen och händelser. Intervjuer och fakta blandat med musik. Och det går så bra att städa till programmet. Idag handlade det om Raoul Wallenberg. Han fick följa med mig långt in i garderoben. Spännande, modigt men med ett så sorgligt slut. Garderoben blev i alla fall jättefin inuti. Inget vidare värst sätt att fira första advent. Men ska nog dricka lite glögg snart.

Kolla in P3 dokumentär.

Så ger jag grannen adventsspö

Så tar jag grannen på knockout. Hon får riktigt ordentligt med spö i balkongtävlingen. Har ju länge legat strax efter henne. Till och med morsan, när hon var här sist, tyckte att grannens balkong var ett strå vassare än min. Orättvist och osolidariskt.
Visserligen har grannen fyra ljung och jag bara tre. Men två av tre planteringar är lite mer avancerat komponerade och innehåller fler växter än bara ljung. Dessutom har hon flera vissna sommarplanteringar kvar som typ ruttna och bruna hortensior, hur snyggt är det? Och sedan har hon förstås inte en ljusslinga på nära nog sju meter, där kom själva knockouten. Krossad. Tillintetgjord. Livlös.
Advent advent det första ljus jag tänt. Pyttsan. Jag har tänt hur många ljus som helst. Det glänser och glimmar som attan.
Advent advent den närmaste grannen är spöad. Där fick hon.

Vi på Kungsholmen

Sover på tok för länge. Grottar sedan ner mig i DN och fortsätter med gratistidningen "Vårt Kungsholmen", som avslöjar intressant statistik om oss kungsholmare. Visserligen en undersökning baserad på bara hundra pers, men i alla fall. Borta är Käppholmen och Kryckexpressen; här är kungsholmarnas kulturprofil:

24,2 % har en espressobryggare hemma, jämför med Vasastan 35,3 %

19 % har Mac

8,2 % har aldrig åkt Finlandsfärja, jämför med Östermalm 16,1 %

27,3 % äter brunch ute minst en gång i månaden

31 % jobbar ofta mer än 45 timmar i veckan, Östermalm 43 %

27,3 % är stammisar på en krog, Södermalm 19,8 %

15,3 % har en egen blogg

19 % har aldrig varit i Norrland (förutom Åre), Östermalm 21,5 %

9 % har blekt tänderna, Vasastan 13,7 %

62 % skulle vilja bo i New York, Vasastan 71,6 %

Byst istället för tavla

Det blev ingen tavla men väl en byst inköpt på Liljevalchs. Bysten är signerad av Karin Bjursäter i numrerad upplaga. Vad är skillnaden mellan en Hjertén och en Bjursäter? Den senare är överkomlig.

Färg- och passsionsskräll på Majsans vis

Majsan och jag på Blå porten. Bredvid oss sitter en äldre kvinna som harklar sig så högt att hon nästan skrämmer oss. Det höga harklandet upprepas med jämna mellanrum, som ett ticks.
- Ska hon hålla tal? undrade Majsan förskräckt.
Jag kan inte låta bli att harkla mig jättehögt jag också, varpå Majsan nära nog snyter sig i sin soppa.
Majsan är förresten tokkär, så kär att det nästan gör ont, plågsamt passionerat kär. Herregud! Resten är världsahemligt men väldigt roligt.
Efter fikat går vi och ser "Den stora färgskrällen" på Liljevalchs med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström. Utställningens namn syftar på den uppmärksamhet dessa tre konstnärer väckte då de ställde ut på Liljevalchs 1918. Svenskarna var då vana vid konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. Och sedan kom dessa tre och bjöd på färgchock och var utbildade hos Matisse. Så klart föll det inte alla konstkritiker på läppen.
Majsan och jag gillade det förstås. Sigrid Hjertén är min favvo. På utställningen 1918 sålde hon inte en enda tavla till skillnad från de andra två (sammanlagt ställde de ut 450 verk då, i jämförelse med dagens 150). Däremot sålde Sigrid lite porslin som hon hade målat. Tyvärr köpte inte jag heller någon tavla, om nu någon skulle ha varit till salu.

Läs mer om utställningen värd ett besök. Och gå gärna på visningen som är 14.30 varje dag, nästan.



Majsan mitt i soppan.


Lotta Kühlhorn har designat Blå portens snygga brickor.


Majsan möter färgskrällen.

Mellan kocko och kollikok

Talkottens daghem återförenas på Göken. Kocko. Och Ullis berättar att det var Svante W:s morsa som var Mulle. Men hon hade, lite upprörande, helt glömt bort vad Mulle sa. Kollikok, sa Mulle och hade skattjakt med tallkottarna. Skatten var små foliepaket som innehöll skrynkliga och tråkiga russin, när vi så gärna ville ha godis. Då var förstås helt ovetande om att jag skulle sluta som företagsledare över en stor fet kommunikationsbyrå som heter just Russin. Kanske är det Mulles förtjänst eller Svante W:s morsa.
Sedan avverkade Ullis och jag också hästarna på Sveden, vilken häst som stod i vilken spilta. Nördigt men roligt.
Käkade fantastiskt gott på Göken och drack vin. Tyvärr uteblev Marre. Sedan ramlade vi in på ett skumt sunkhak med lika skumma människor vid Fridhemsplan. Även om vi var lite sugna på att köpa skjortor på galge på vägen. Avrundade hemma hos mig och tog en macka. Jag drack mjölk. som en sann tallkottare.

Vikabrödsawards

Du har kanske sett den förut. Påträffade den prisbelönta Vikabrödsförpackningen när jag jobbade i hennes majestäts hemliga tjänst och besökte Ica i Falun.
Nu skrivs det om förpackningen på Cap & Design. Det är designbyrån Identity Works som har gjort Vikabröds nya och tog därmed hem silver i den internationella förpackningstävlingen Pentawards. Men jag tycker fortfarande att den inte är så vidare värst. Däremot är brödet förbaskat gott. Och morsan är från Vika, bara en sån sak.

Läs mer på Cap & Design

Vackert på Östermalm

Är på möte på Östermalm. I ett gammalt hus från adertonhundrafrusitfast. Häpnas redan i hissen. Så himla vackert.

Där håglösheten har sitt fäste

Gårdagen var full av sura miner. Snorkfröken klafsade runt i snömodd, snålblåst och håglöshet hela dagen. Så moddigt och grönjävligt tråkigt att hon inte ens förmådde sig att blogga.
Tänker nu: annorlunda, ljus och sprillans ny. I dag ska inte håglösheten få fäste.

Äntligen

Men jag är fortfarande sur. Vill inte prata eller kommunicera med någon. Särskilt inte med kaffemaskinen.

Dålig kaffestart på dagen

Egentligen gillar jag vår kaffemaskin på jobbet. Som diplomerad hobby-barista var jag en självklar medlem i kaffemaskinsgruppen som valde denna fina Jura. Maskinen som bjuder på allt från espresso till cappuccino med skummad varm mjölk och den tala, eller rättare sagt texta.
Men idag trilskas fanskapet. Jag går in i köket, redan lite lagom sur, för dagens första jobbkaffe. Maskinfan textar till mig med stora illröda bokstäver: RENGÖR MASKINEN. Jaha. Sen: TÖM DROPPBRICKAN. Jag tömmer den förbaskade droppbrickan. LÄGG I RENGÖRINGSTABLETT. Jag lägger i en tablett. Och väntar. Den surrar och rengör. Börjar pipa. FYLL PÅ VATTEN. Jag fyller på vatten och sedan rengör den ännu mer. Pip, pip. TÖM DROPPBRICKAN. En ganska dålig start på dagen.

Tant på tennis

Nu ska den här knaperkärrigen på tanttennis. Men egentligen borde jag ha tenniskjol och matchande tröja. Inte ett par säckiga shorts där det får plats fyra bollar i vardera fickan. Och inte heller en urtvättad reklamtröja. Salk-hallen är visserligen lite fint eftersom det täcker hela Bromma. Men egentligen borde en sann knaperkärring spela på Kungliga.

Kärringen i cyberrymden

Redan nu finns hon på plats där uppe i cyberrymden, knaperkärringen. Senast i morse fanns det inte ett enda sökresultat som machade ordet knaperkärring. I skrivande stund finns det ett. En länk till mitt blogg och med utförliga kommentarer som förklarar ordets betydelse. Kanske nästa mål är att få in kärringen i Akademiens ordlista?

Vad är en knaperkärring?

Ordet knaperkärring ploppar ur munnen vid kaffemaskinen på jobbet. Knaperkärring? Stockholmarna ser ut som postlådor, fattar ingenting. Ingen har hört ordet tidigare. Kanske är det dalmål, inser jag. Söker jag på google får jag inga träffar. Helt plötsligt vet jag knappt själv vad ordet betyder. Jag tror att typ skvallertant är en bra förklaring. Lite satkärring, lite otrevlig men kan också vara av besserwissertyp. Morsan eller Nisse får bidra med en mer exakt beskrivning. De vet, helt säkert.

Jag är ett tekniskt geni - igen

Bara för ett tag sedan. Nä, nu ska jag vara ärlig. Jag börjar om.
För några månader sedan. Nä, det är inte heller sant.
För ganska många månader sedan fick jag, äntligen, ett eluttag installerat bredvid mitt bredbandsuttag. Eluttaget är en förutsättning för att fixa ett trådlöst nätverk. Hade nog funderat på det under ett par år innan jag kom till skott och bad en elektriker att komma hit. I alla fall. Nu har jag ett trådlöst. Installerat och klart på en pisskvart. Utan hjälp och hjälp-cd. Utan krångel. Utan att knappt öppna instruktionsboken. Jag är ett tekniskt geni, igen. Trist bara att jag måste gruva mig så länge.

Avis på Karin

Karin Mannerstål smarttänker, grejar, fixar, bygger om, bygger till, förvandlar, trollar och gör fantastiska fantasifulla prylar och rum i Äntligen hemma. Som om inte det vore nog. Hon gör ju även egna produkter med smart och snygg design, som jag har uppmärksammat här tidigare. Vissa människor är tydligen multibegåvade. Fy fabian. Jag är avis.

Kolla in Karin Mannerstål smarta pockethylla

Favvo-Ernst med vänner

Jag har tidigare uttryckt min skepsis mot en viss Ernst. Men Ernst Billgren är en favvo. Och hans vänner är mina vänner.

Kolla in Ernst nya vänner

Rektorn på snöbesök

Igår kväll kom Åsa direkt från Southampton till storstan och häpnades över snön och trodde att hon kommit till fjällen. Åsa skulle, som vanligt, hit på kurs men det här var sista kurstillfället. Trist, för det har varit kul när hon tittar in en kortis en vanlig vardag. Men nu, lovade hon, ska hon hädanefter komma till storstan bara för att roa sig. Det är bra. Jag väntar här med partyhatten på.

Tyskt russin blir svenskt igen

Översätter man sedan tillbaka från tyska till svenska blir texten så här:

Detta är mycket Russin egna REDE online. Russin är liten och består bara av mig, Ulrika Tjernström. Men trots min ringa storlek ska jag försöka visa mig en stor när det gäller kommunikation. I mitt fall, antalet olika termer.
Som jag ad-design grafiska gränssnitt för webben, men en del också kan skrivas ut. Och så jag också skriva kopiera och journalistiska texter.
Jag skulle också vilja fortsätta att tala om för oss vad russin erbjuda dig och ditt företag. Mer om kommunikation, strategi och branding. Mer om vikten av en bra struktur för webben och på pedagogik och användarvänlighet. Men titta gärna om testen. De är en hel del skvaller om vad som russin kan och gör. Välkommen hem till russin.

Tack Formalix för deine einput.

Russin på tyska

Russin konverterar till tyska. Ach so, tänker du. Google kan erbjuda en direkt übersetzung men den är väl sisådär. Ena stunden heter russin Raisin och och den andra Rosinen. Oavsett; lite roligt är det.

Besuche Russin på tyska

Glasögonorm når topprekord på +6.00

Tant har varit till optikern. Tant behöver progressiva glasögon. Och har dessutom fått läsglasögon som jag ska ha på mig förutom mina vanliga linser. Överjävligt. Det enda som var roligt var att läsglasögonen kostade endast 79 kronor. I vanliga fall, när jag köper glasögon, kostar de tio gånger mer.
Tant noterar nu nya toppresultat. Först +5.00 på linserna och sedan extra läsglasögon på +1.00. Det blir sammanlagt +6.00. Och allt är farmors fel. Den genetiska snöbollen som har gått i arv från henne till alla hennes tre barn och sedan vidare till mig.
Surt sa ormen om rönnbären.

Mösspåtagning

Hon kom som ett yrväder en novembermorgon och hade tokmössan på och en halsduk om halsen.
Fy attan vilket väder!

Tanter på trevlig söndagslunch

Så var det söndag igen bland dignande kristallkronor, vackra målningar och stuckatur. Och med Kicki i ny snigg frisyr. Denna söndag gästade tanterna Grodan och var mycket förtjusta i både mat och miljö.
Framför allt gillar vi restauranger där man får linneservetter, det känns lyxigt. Vi tycker också om att de ställer fram tandpetare när de dukar av. På så sätt slipper man ta upp egna, medhavda, tandpetare. Men hundar på restaurang gillar vi inte, dels för allergikernas skull, dels för att det är otrevligt. Förra gången jag var på Grodan med mina föräldrar var det också någon som släpade in en hund. Dåligt.
Så pratade vi sjukdomar, resor, datatrassel och underklädesaffärer och bh-inköp. Sådana där affärer där man får professionell hjälp och någon som hämtar olika storlekar åt en. Och sedan gärna slår in det i silkespapper.
Snacka om att vi har blivit tanter. När Kicki och jag träffades i Uppsala langade jag sprit åt henne för hon var underårig, hallonstutarna stod rakt ut och vi behövde ingen bh och vi åt på sin höjd en smörgås när vi kom hem från plugget. Men tiderna förändras, uppenbarligen.


Nu dröjer det till efter jul innan jag och Kicki ses igen. Nu sticker hon på semester och när hon är tillbaka har jag åkt iväg. Stor julkram till Kicki.


Kicki säger hej och vinkar till mamma Ulla på Hillsta. Jag säger också hej: hej, hej!

Det ska vi fira

Idag firar jag syrran så här på avstånd som fyller nästan nästan guldklocka (48). Hipp hopp hurra!

Paus i jordkakan

Sliten damm-maffia-tant softar ner med "Stjärnor på is" och roar sig i pausen med Rikard Palms jordbävning. Väldigt väldigt roligt.

Kolla in Rikard Palm på Youtube

Modiga människor

Just nu är jag impad av Roberto Saviano som har avslöjat allt om Neapel-maffian Camorra och lever därför under ständigt dödshot. Jag har precis börjat på hans bok "Gomorra" som kom ut 2006. I veckan kommer han hit när filmen, som grundar sig på hans bok, har premiär på Stockholms filmfestival. Tänk att det finns så modiga människor.
Själv tar jag just nu itu med Dammorra den irriterande damm-maffian som har nästlat sig in i min bostad. Ska precis göra rent under skåpen i köket, bakom den fastsatta listen. Det krävs en smula mod för det.

Stackars jordgubbar och kaniner

Visst är det fint när det är vitt. Men mest tycker jag synd om kaninerna som bor i parken. Nu har de ingenting att äta. Lite synd är det också om mina jordgubbar också, se så de fryser.

Anglais – där kollegor möts

Fredagsbärs med Per-Erik på Anglais. Men vi pratade faktiskt jobb, också. Vilken Stureplansfeeling. Kan inte låta bli att tänka på Snabba cash. Fett med roligt eller nåt. Sen började det snöa.

Rädda världen

Så skönt. Nu har jag räddat världen lite i dag.



Kolla in snygga rädda-världen-boxar från Barncancerfonden

Järnet – där bokcirklar möts

Överbibliotekarien möter annan bokklubbsöverkucku. Men Catrins bokklubb verkar mycket mer seriös och plöjer böcker under devisen "Litterär salong". Även om jag fick höra förbluffande avslöjanden om slukandet av skräplitt. Mer än så vågar jag inte skriva, med rädsla för eventuella repressalier.
Förutom litteratur avverkades en hel del andra intressanta ämnen såsom kulturhistoria, urbanisering, åldersångest, fylla på Ålandsbåt och drakdräkter för barn. Allt serverat med vin och god mat på Järnet i Gamla stan, som också är hemvist för Catrins bokklubb. Mycket trevlig kväll.

Google ljuger

Nu helt plötsligt har Google ändrat sig. I förrgår hade jag inte mindre än 226 besökare, alltså inte 184 som jag uppgav tidigare. Men jag fick minsann besök långt bort från Brasilien. Hon gjorde ett inlägg som jag inte riktigt förstod och hon kan ju knappast förstår mig heller. Och en Zlatan-rubrik påverkar inte antalet påhälsningar, det måste ha varit något annat. Gårdagen skvallrade om 37 trogna besökare. Det är jag glad för.

Var tredje vill hångla eller hänga med Linda Rosing

Apropå kärlek skriver Resumé idag om Kanal 5:s nya satsning "Den rätte för Rosing". Linda Rosings alldeles egna dejtingprogram för att hitta kärleken. Sedan står det så här på Resumé:
"Enligt en undersökning gjord av GFK, på uppdrag av Kanal 5, kan var tredje svensk man tänka sig en vänskaps- eller kärleksrelation med Linda Rosing."

Det kan väl ändå inte vara möjligt?

Läs mer på Resumé

Visdomsord

Tennisstel tantkropp går till kiropraktorn för att bli tillknöcklad. Går ut som ny.
Advokaten och jag spelade dubbel mot Björn och tränaren igår. Fick stryk. Advokaten en smula irriterad. Jag skrattade. Så klart var tåget försenat. Det var ju snö och halt på spåret. Det behöver man inte vara Saida eller Sol-Britt för att räkna ut.
Men i alla fall. Den nya tanten går in på 11350 och köper lunchsallad och hittar den här bonaden. Den tycker tant är rolig.

Nej, se det snöar ...

... nej, se det snöar. Och det är varken hurra eller särskilt roligt. För nu kommer Stockholms hela tunnelbanesystem att kurka ur. Hala spår, toklånga förseningar och inställda tåg. Så är det varje år så fort det kommer några ynka snöflingor. SL-tradition.

Jag är en MacBookStatare

Att vara en MacBookStatare innebär enligt Olof Olsson och hans inlägg på Språktidningens webb:
"Någon som under otrygga förhållanden tjänar sitt levebröd som frilans i medievärlden."

Kapsylen lurade in mig på Språktidningens webb, som faktiskt är ganska kul. Här kan man hitta andra uppfinningsrika ord som till exempel "kalsonglördag", benämning på en overksam lördag. Eller så kan man rösta på den märkligaste boktiteln: "Att bajsa i skogen: En miljömässig syn på en bortglömd konstform" eller "Den stora boken om lesbiska hästberättelser".

Till språktidningen

Gav Zlatan guldresultat?

Igår var det bloggrekord med 184 besökare, att jämföra med cirka 30–40 besökare en vanlig dag. Igår kom flesta in via blogger på något sätt, men jag vet inte riktigt hur eller var det är som påverkar. Kanske för att jag nämnde Zlatan i ett av inläggen. För det kan väl knappast ha varit på grund av de rosa bananerna, även om det var häpnadsväckande i sig. Idag på lunchen gick vi förresten förbi ytterligare ett träd med rosa bananer, de förökar sig uppenbarligen.

Det var en gång en bokklubb ...

Det var en gång en bokklubb som hette HCE som vände blad, tillsammans. En regnig kväll träffades de för att samtala om Inger Edelfeldts bok Namnbrunnen, sagor för vuxna. De träffades annorstädes, hemma hos Maria, i Bajerns näste. Maria bjöd på god mat och vin och de hade trevligt samkväm. Bokklubbens Överbibliotekarie var, som sig brukar, inte särskilt imponerad av boken och Inger Edelfeldts sagor. Ty, hon gillar inte sagor, dess form och dess språkbruk. Men snipp snapp snut och så var sagan slut, som tur var. Nu väntar Björn Ranelid, men det är en annan historia.

Konkurrens

I kiosken på Hornsgatan står det en dator. Här kan man få hjälp med både det ena och det andra när det gäller it och datorer, lite otippat kanske. Till och med hemsidor kan de snickra ihop i kiosken. En ny typ av it-kiosk? Konkurrensen hårdnar i den tilltagande finanskrisen.

Det växer rosa bananer

Mitt i det trista regnrusket växer det i alla fall rosa bananer på träd vid Zinken. Undra just hur det gick till.

Allt är guld

Zlatan får tre guldbollar. Nu ska jag göra webb till en guldkund och skicka ett guldpaket till min syster som snart fyller år. Ingen guldklocka, än. Men dock med guldglittrande innehåll. Dessvärre kan jag inte avslöja vad som finns i det guldiga paketet.
För designnördar: kolla in glänsande bubbelpåsar (finns även att köpa på Matton).

Släckning

Jansjö funkar bra, även efter mörkrets inbrott. Men nu släcker jag flitens lampa för idag. Inhandling av mat och avslutning av duttmålning väntar.

Mer asflabb från Mia och Klara

Gulletussan, Tabita och Viveka Andebratt är tillbaka, äntligen. Mia och Klaras nya serie börjar visas i slutet av januari.
SVT bjuder på smakprov, som uppdateras varje veckan, inför den kommande seriestarten. Kolla på SVT

Sniggt vin

Lollo mejlar länk till tyskt vin för designnördar. Vet inte alls hur det smakar men i det här läget är det helt ovidkommande.

Länk till sniggt lådvin

Nytt ljus över Russin

Den heter Jansjö och ska bidra med nytt ljus hos Russin. Hittills känns det bra men vi får se vad som händer när mörkret faller på.

Brunch med Kicki och Ingemar Stenmark

Brunch på Berns. Kicki och jag bland dignande kristallkronor och fantastiska takmålningar. Snackade och åt en asiatisk buffé som nådde höger höjder. Som om inte det vore nog. Carl Jan Granqvist var också där, liksom Stakka Bo och Ingemar Stenmark. Men jag sa ingenting till Ingemar om min nya skidåkaroutfit.
Kicki och jag har inte sett på ett tag, så det var extra trevligt. Så trevligt att vi ska ses nästa söndag igen. Om vi väljer vi rätt ställe kanske Ingemar också kommer.

Läs mer om Berns brunch, väl värt ett besök

Med julbordsblus på Tanternas discoklubb

Premiär för Tanternas discoklubb, TDK. En slags smygpremiär. Flera är intresserade men kunde inte just den här kvällen. Så bara grundarna till TDK kom iväg. Med trutvalla, julbordsblus, hålfotsinlägg och det burrigaste håret i mannaminne.
Först förkrök på Nordic light. Fint ska det vara. Men sedan rasade det rejält till ålandsbåtsnivå, särskilt när det gäller inredning, till le Bon Palais. Eller Aladdin som det hette förr. Nu är namnet och inredningen ny med röda sammetsgardiner, svulstiga målningar, lite Napoleon, rustningar och en livs levande Bygglovs-Matte i dörren.
Vi var där vid tio, perfekt ingen kö. Vid elva började dansen. Klockan 23.20 tog TDK:arna sina första steg ut på det gungande dansgolvet. Och som vi dansade. Men lite trist. Eftersom publiken var mogen var det bara musik från 70-talet och fram till 90-talet, som om nuet och 2000-talet inte existerade. Det var många gamla goda bitar från förr. Men som sagt, publiken var också från förr. Någon med skepparkrans, några bedagade fruntimmer i förbluffande urringningar och kortkorta kjolar och en gubbe envisades med att dansa styrdans hela tiden.
Nåja. TDK slutade dansa vid två och kände oss ganska nöjda av premiärkvällen. Efteråt käkade vi korv och tog sedan nattbussen hem. Präktigt värre.

Kolla in le Bon Palais

Håll i hatten

Håll i dig. Nu ska TDK ut på galej. Kan sluta hur som helst. Kanske ska jag låtsas att det är after ski och ha min nya outfit.

Sweet och svindyrt

Inför vintern 08/09 är jag helt ny och rosa. Min tanke var först att jag inte skulle vara så matchig, men så blev det så här. Märket heter Sweet men jag tror inte det har någon påtaglig inverkan. Svindyrt var det förstås. Mössan fick jag i alla fall på köpet. Den stora frågan är om jag kommer bli en bättre skidåkare? Vi får se. Den känns i alla fall som en bra start på säsongen, om man låter bli att snegla ner i plånboken.

En smula styv i korken

Nu är Luther i farten igen. Före tolv denna lördag har jag duschat och tvättat håret, ätit frulle, läst tidningen, spacklat, målat elementskydd och duttmålat i flera olika nyanser. Duttmålning innebär att man fyller i avskavda ytor med målarfärg och vips blir det som nytt. Känner mig en smula styv i korken som har hunnit med så mycket.
Nu bär det iväg till stadens brus. Mina skidkläder är trasiga och byxorna 15 år gamla. Och jag vill ju inte riskera att bli årets Stig-Helmer. Kusin Cilla höll ju på att åka dit förra året. Hon hotade med att rassala i väg till alperna i en gammal anorak från 60-talet. Men det satte jag p för, hade ingen lust att spendera en vecka i alperna med Stig-Helmer. Nu är det min tur: mot ny skidåkaroutfit.

Jippijajajippijippijej och reklam

Kommer du ihåg filmen som spelades in på min gata alldeles utanför min port? Det blev en film till slut, en reklamfilm. Jag hade hoppats på något mer storslaget. Men det blev en reklamfilm för Findus eller Felix eller nåt, jag har fortfarande inte sett den själv. Men om du ser den och om du ser 9:ans port så kanske du också ser någon med röd jacka innanför porten. Och om du gör det så är det jag.
Läs mer om filminspelningen

Sämst just nu när det gäller reklam och reklamfilm:
1. Jippijajajippijippijej. Hornbach – det finns alltid nå't att göra. Men vad är det här för nåt? Något slags tyskaskämt eller? Och verkligen en slagfärdig pay off: det finns alltid nå't att göra. Förfärligt dåligt.
Till Hornbach
2. Tele2 och fåren – born to be cheap. Men hallå. Det här känns som en billig ordvits och kanske är det meningen. Men det är inte bra, alls. Den suger. Fett. Fördelen är att det är väl genomfört, lika dåligt hela vägen.
Till Tele2

Påfrestande Kalkon-Ulla

Ulla i Brf Kalkonen tvättar idag. Jag ser det när jag hämtar min tvätt eftersom det står sex plasthinkar och lite andra attiraljer i tvättstugan. Men i dag varken ser jag eller hör någon klockradio. Ulla brukar liksom temporärt flytta in i tvättstugan när det är hennes tur. Lyckligtvis träffar jag inte Ulla den här gången.
Men jag har träffat på Ulla tidigare. Då stod hon med sina sex plasthinkar och fyllde på extra vatten i tvättmaskinen sköljfack, trots att det står att man inte ska göra det.
– Maskinerna sköljer inte ur tvättmedlet ordentligt, så jag måste tillsätta extra vatten, berättade Ulla då. Det är så jobbigt för mig att tvätta.
Och tack sjutton för det. Om hon var allergisk mot tvättmedel kunde jag kanske förstå men annars, näe. Dessutom pallar inte maskinerna att ta emot så mycket extra vatten.
Ulla. Tänk att det finns en Ulla i varje förening. Naturligtvis var det hon som protesterade mot nya fönster. Ett upprört upprop i form av ett maskinskrivet blad klistrades upp på anslagstavlan i porten för att rädda de gamla glasen. Undertecknat av Ulla själv som bott i Brf Kalkonen i 30 år, minsann. Inför kommande fönstermöte i föreningen gick hon sedan och fikade efter röster. Hon stoppade ungdomar på gatan och proklamerade mot det nya fönsterbytet, trots att de inte ens bodde i föreningen. När jag kom och bar några kartonger frågade hon mig om jag flyttade in eller ut och började sedan fönsterbabbla och uppmanade: du kommer väl på föreningsmötet som ska hållas angående fönstren?
Nej. Jag gick inte dit. Jag struntade i fönstren. Men mest av allt så försöker jag strunta i Ulla.

Dagen efter

Får ett sms från gårdagens kock: jag är lite sjuk. Ledig fm.

Halv åtta hos Cilla

Kokkonsterna hade inga gränser igår. Cilla presenterade menyn på italienska och farmor och jag förstod inte så mycket, mer än att skulle bli något storslaget. Fem rätter, en helt vanlig torsdag. Bara för att jag hade hjälpt Cilla med några bilder. Bara för att jag klagat på att vi inte har fått smaka något ur Paulo Robertos bok, Mina fastrars mat, som hon har fått i present av farmor.
– Jag är inte naken, inte elak, bara lite full, sa den vindrickande kocken och lagade den ena rätten efter den andra.
Först kastanjer och sedan en ugnsbakad fylld tomat. Men när Cilla öppnade ugnsluckan for en lite blomfluga in i ugnen. Men den flugbakade fyllda tomaten smakade utsökt. Sedan en mellanrätt till, någon slags panerad och stekt mozzarella med bröd. Till huvudrätt parmesanostpanerad kycklingfilé med ugnsbakad potatis, tomat och zucchini. Och till efterrätt pannacotta med bär. Kaffe.
Halv åtta hos Cilla får tio välförtjänta poäng. Vi såg lite mellan fingrarna när det gällde flugan.

Knappt ledsyn

Ser så himla dåligt nu igen. Lägger boken på huvudkudden och får sedan krypa ner i fotändan för att kunna läsa. Illa. Och mina glasögon är bara ett år gamla. Sedan ser jag extra dåligt på jobbet utan skrivbordslampa, vilket har gått bra förutom om åren. Vet inte om det är åldern eller om det är det hopplösa mörkret som påverkar. Eller kanske en kombo.
Nu har jag bestämt synundersökning. Åker sedan ut till Kungens och köper lampa. Sedan konsultuppdrag hemma hos kusinen, rolighetsministern, toppat med middag och farmor.

Påbyggnadskurs i Hildurs händiga hushållsskola

Både min syster och jag har tagit examen i Hildurs händiga hushållsskola. En livslång skola där vi har lärt oss städa, gno, skura, damma, torka, gnugga enligt städkonstens alla regler. Vi har båda erhållit Guldhinken för väl utfört arbete. Idag, eller alldeles nyss per telefon, kom en kort påbyggnadskurs i hur man putsar silver som jag gärna delar med mig av.

Påbyggnadskurs, 2 p, i silverputsning:
1. Lägg silverbesticken som ska putsas på folie. Ta en bricka med en liten kant och lägg folie på den.
2. Koka upp 1 liter vatten tillsammans med 1 deciliter salt.
3. Häll det kokheta vattnet över silvret.
4. Klart och skinande blankt.

Så kan du glänsa en vanlig torsdag. Och dessutom bli två händighetspoäng rikare.

Jag förlorar gärna

Blir nog ingen tennisstjärna trots allt. Kan nog aldrig leva upp till mitt specialtennisalias Ulla McEnroe.
Cecilia Frode var också tennisspelare i sin monoglog, En stjärt på himlen. Hon gillade att spela tennis. Hon gillade bollarna extra mycket. Just för att de kom tillbaka till henne. Och kom de inte tillbaka, så låg de bara och väntade på att hon skulle plocka upp dem. Bollarna kunde hon lita på, men på inte människorna. Skumt. Eller en smarttänkt metafor.
Idag kunde jag inte lita på bollarna, alls. Bara ett fåtal gick över nät. Och de få som gjorde det for käpprätt åt skogen, långt bortom alla vita linjer. Åt ett helt annat håll än vad jag hade smarttänkt. Undra just vad det betyder.
Advokaten hade vinnarskallen på idag när vi spelade dubbel tillsammans. Och det gör att jag helt tappar lusten. Kanske är jag världens sämsta kämpare, jag förlorar gärna. Eller så är det då jag inser att tanttennis i Salk-hallen klockan 19–20 på onsdag inte liknar Wimbledon någonstans. Och att jag inte är Ulla McEnroe. Fast jag vill.

Om man tänder på fula tomtar

Ja, sådana här fula ljus kan man ju köpa, för dyra pengar om man har lust. Om man tänder på fula tomtar. Och om man inte har stöpt och färgat egna snigga.

Min kusin – rolighetsministern

Min kusin Cilla är en ständig källa till roligheter och lustifikationer. Dagligen skickar hon roliga, häpnadsväckande, galna mejl med små anekdoter, berättelser eller bilder. Som i dag till exempel. Då fick jag den här på posten, med texten:
Jag har alltid undrat vad man kan använda falukorvsskinnet till.

PS. Nu kanske jag ligger risigt till som publicerar den här bilden på bloggen. Jag har ingen aning om vem som plåtat eller äger rättigheterna till bilden, men jag kunde inte hålla mig i skinnet. Lite vardagsedge helt enkelt.

Världens största snilleblixt eller?

Det är kanske inte en så vanlig dag i alla fall. Soffan kör ett oupptäckt tisdagstrix med tungan, farmor ska in på museum och Petra Kapsyl får värsta snilleblixten. Eller är det bara så enkelt att hon råkade köpa världens största glödis?

Farmor på museum

Nu är farmor så gammal att hon åker in på museum, nästan i alla fall. Intendenten från Hallwylska museet har ringt och ska komma och intervjua farmor. Hon var nämligen sommarbarn till Wilhelmina von Hallwyls dotter Ellen (som födde sonen Rolf de Maré). Och nu planerar Hallwylska en utställning om Ellen. Farmor tycker förstås att hon inte har något att berätta. Men jag tror att hon tycker att det är ganska roligt, egentligen.

Läs mer om Hallwylska museet

Soffan imponerar

Soffan överraskar och gör värsta tisdagstrixet. Hon vänder nästan på tungan. Det är inte var dag min mittemotkompis gör något så ovanligt.

Ännu mer vanligt

Chicken tikka masala till lunch med Kapsyl och nanbröd. Mätt. Gott. Och alldeles vanligt.

Äntä könstut

Så är allt som vanligt igen. Går upp till Fridhemsplan för att köpa SL-kort. Träffar Kapsylen på 4:ans buss. Hon pratar snabbt på någon slags rikssvenska. Jag sitter som en fisk och får inte fram ett ord. När jag väl öppnar munnen kommer det en massa konstigt dalmål ur den: duppa, ocken, äntä och könstut. Särskilt på ljusstöpningen var det något slags eldorado i dalmål. Så nu försöker jag att acklimatisera mig. Ska försöka knega lite också.

Hej då Falun!

Just nu lämnar jag Falun C. Gör mitt allra första blogginlägg per tåg. Mitt trådlösa funkar här, coolt. Teknikens under. Hej då Falun. Tack för den här gången. Vi ses.

Ljushuvud far hemåt

Här är min ljuskollektion. Och jag som inte tänkte göra några tomteljus alls, men det var så himla roligt att färga. Men jag tänker i alla fall inte rita dit öga, näsa och mun på mina tomtar. Men hur ska jag få med mig alla dessa ömtåliga kreationer hem? I skrivande stund packar Allfix med silkes- och tidningspapper. Det går säkert bra. Snart bär det av hem igen. Ja, hem till Stockholm alltså.

Jag vägrar

Så åker den ena grenljusspecialisten Karin hem till Gävle tillsammans med morbror Nisse. Karin viftar glatt med sina 30 ljus. De har också sovit över men åker strax efter frukost, för katten Max skull.
Mina käcka föräldrar är just nu ute på sportpromenad. I gråmulet väder, i blåst, i kletig lera, i en trist skog. Jag vägrar.

Bland vekar, stakar och stearin

Som tur avslutas dagen mycket roligare än den började, med ljusstöpning. Morbror Nisse och moster Karin anländer från Gävle. Mammas kompis Eira och Stig kommer åkandes från Siljansnäs. Gubbarna lämnas hemma, sedan åker vi tanter till ljusstöperiet. Vi tokstöper, duppar, duppar, dricker vin, duppar igen, soppar och färgar sedan ljusen, i över fyra timmar. Väldigt trevligt. Så här gick det till.


Ljusstöpartanterna: Eira, Hildur och Karin.


Karin och Hildur ansvarar för grenljusen. Kursledaren påstod att de var sniggare än tisdagskursens.


Ljusen duppas i Nisse, som karet kallas.


Eira duppar och duppar ...


... och softar sedan i baren.


Efter mycket duppande fick vi soppa med gott bröd.


Sedan färgar vi ljusen. Duppar dem igen men den här gången i färg.


Klart. Vi fick ta med oss 30 ljus och två grenljus hem.