Stekta defaultsidor med kapsyl

Jag är köpt. Oxfilépasta mot webbrådgivning. Kapsylen köper min kunskap i utbyte mot mat. Businesslunch, kanske andra skulle kalla det. Oavsett, så tycker jag att det är toppen.
Ett av mina råd till Kapsylen, och som jag nu delar med mig till hela cyberrymden, är att steka deafultsidorna. Det är old school, som man säger, och så har det varit länge. Är det någon mer som vill bjuda mig på lunch för den?

Jag är urstockholmare

Idag ringde Stina från västkusten och frågade efter vägen. Hon är i stan och hälsar på Cajsa och jag guidade henne till rätt plats via telefon.
Annars är det inte ovanligt att folk frågar mig om vägen, även om just det här var lite speciellt. På somrarna är det säkert en person i veckan som frågar, oavsett var jag befinner mig i stan.
Så jag måste ju ha en uppsyn som en äkta stockholmare. Visserligen blir de ofta förskräckta när jag öppnar munnen och bräker på dalmål. Men i alla fall. Brukar säga att min dialekt är genetisk, min pappa kom ju härifrån.

Aina och snabba cash

Läser Snabba cash, typ ett år efter alla andra. Som kontrast till alla segdragna böcker i bokklubben hittills. Snabba cash går undan.
Boken påverkar. Vet inte om jag någonsin vill hänga in min jacka i garderoben på Kvarnen, eller på något annat ställe heller förresten. Går jag in en sunkig kiosk/videobutik kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket pengar som tvättas där. Förra veckan såg jag en gul Ferrari på Birger Jarlsgatan. Var det Camilla eller Camillas snubbe?
Men så fort jag läser om ania kan jag inte heller låta bli att tänka på mammas faster Aina i Vika, som vi brukar baka pepparkakor hos. Aina som hade vedspis och godaste morötterna som jag fick ta direkt ur landet, torka av jorden i gräset och sedan stoppa i munnen. Tankar om Aina i Vika känns inte så farliga.

Dålig stämning på riktigt

Pay-offer är intressanta. Alla kommuner till exempel, som brukar försöka bräcka varandra i fyndiga pay-offer. Själv tycker jag bäst om Teknikmagasinets:
Teknikmagasinet – meningen med livet.
Till jul ändrar de den till:
Teknikmagasinet – meningen med julen.
Roligt och med en rejäl skopa självironi och självdistans.
Men nu ligger Amelia rätt risigt till med sin senaste radiokampanj. Vad säger ni om den här:
Amelia – din orgasm i vardagen.
Ja, riktigt dålig stämning.

Läs mer om att Amelias sexreklam anmäls på Resumé

Dagen som inte gick ihop

Jag visste det redan igår att den här dagen inte skulle gå ihop, alls. Först deadline nummer ett. Samtidigt: tvätta, tvätta, tumla, tumla. Ner på lunchmöte. Stopp i trafiken. Fick inte tag på någon taxi. Tog istället en sen buss. Kom för sent. Äta, äta. Samtidigt: prata prata. Nytt möte efter lunch. Tillbaka till jobbet. Deadline nummer två. Puh. Slut.

Kanske Mikael Persbrandt är en hund

Hemmakväll. Först Hildurs plättar med glass och hallonsylt. Mycket gott. Sedan kontor med räkenskaper och betalningar. Mycket tråkigt.
Final: oskyldigt dömd. Professor Mikael Persbrandt och fyra juridikstuderande ungdomar löser fall och friger oskyldigt dömda. Jag tycker att den är riktig bra. Även om serien får mig att tänka på Blytons fem-böcker, där fyra ungdomar och en hund som löser kniviga fall. Kanske serien egentligen borde heta "Fem befriar en fånge". Kanske Persbrandt är hunden. Men jag vill inte äta Persbrandt. Han är snygg men glittrar inte. Och jag är plättmätt.

Vill äta hundar med glitter på

Det kurrar otäckt i magen. Mitt bedövade gap krävde något lättuggat till lunch, så det blev sushi. Nu är jag spiknykter och gapar hungrigt efter vad som helst. Skulle kunna äta upp bokmärket med de glittrande hundarna.
Och nu får jag gå hem. Så härligt, så tidigt. Måste passa på i väntan på torsdagshetsen som är fylld av tvättstuga, två deadlines, en lunch på stan och ett kundmöte. Hur nu det ska gå ihop.

Tandlagningssummering

Tre besök. En undersökning och två lagningar. En röntgen och två bedövningen. Borreriborrera, vit lagning, hårfön. Två gånger sladdring tunga, alla tror att jag är full.
Allt för endast 3000 kronor. Och då var ändå staten med och bidrog med hela 150 kronor, tack. Sedan fick jag ju bokmärke också. Med glitter på.

Ger upp för dagen

Tänkte att jag skulle jobba över lite idag också. Men det är inte en kotte kvar förutom Martin G och nu ska han dra, så jag gör det samma. Måste handla mat på hemvägen också. I morgon bitti väntar tandläkaren igen. Hu.

Vad betyder mitt arbete för världens och mänsklighetens fortskridande?

På plats tidigt idag. Kastar mig in i dagens arbete. Många deadlines. Men hur viktiga är de, egentligen? Vad betyder de för världen, för mänskligheten i det stora världsalltet? Det är så mina göra-nytta-tankar börjar. Smygsurfar in på Sida, trots att jag inte alls har tid, och funderar på att göra nåt som betyder nåt. På riktigt. Men först måste jag bara fixa den här grejen. Och den här ...

Övertid

Övertid men som tur är har jag sällis av Åsa och Martin G. Har ätit konsummat och skrattat i alla fall, det är bra. Men nu går jag hem.

Lite lisa för själen

Alla behöver lite lisa för själen. Någon som bara tittar förbi, snackar lite, dricker kaffe så att man får ta paus mitt i arbetet. En Lisa var precis vad jag behövde denna jobbiga, mörka, kalla måndag. Hon kom förbi med den utlånade resebibeln från Budapest och hade haft det lika bra som jag. Budapest är verkligen att rekommendera, likväl som en eftermiddagslisa.

Sen, snäv och sotis

Sen till jobbet idag på grund av att sotaren skulle komma. Som alla hantverkare kunde han precisera exakt vilken tid han skulle dyka upp: 07.00–15.00. Som tur var plingade han på dörren redan vid nio. Och jag kom inte senare än om jag skulle ha haft en snäv kjol på mig.
Den brukade jag köra nittonhundrafrusitfast när jag var anställd. "Jag har en ganska snäv lång kjol på mig idag, vilket gör det är svårt att gå fort och ta långa kliv. Så förlåt om jag är sen."

Fint på skräpnivå

I stadens brus har vi snigga papperskorgar, den här är från Gamla stan. Jag blir glad när jag ser den. Till och med långt ner på skräpnivå försöker man göra det lite finare, lite gladare och trevligare att kasta ett skräp.

När smartheten bedrar it-kunskaperna

Vart är pensionärernas it-kunskaper på väg? Har vi tappat greppet om en hel generations it-kunskaper? Farmor kallar visserligen datorn för tv ibland, men det känns liksom okej när man är 86. Men så ringer morsan, den smarta. Hon försöker gå in på min webb med min e-postadress. Men hallå? Samtidigt avlyssnade jag ju några riktigt hypade it-tanter på tunnelbanan för några veckor sedan och blev mäkta imponerad.
Ska vi sätta in något slags centralprov, där vi kan jämföra pensionärernas it-kunskaper över hela landet? Datakörkort med obligatorisk surfning och allmän it-kunskap? Datatidsorientering?

Läs mer om de hypade it-tanterna

Länk till Mamsen, så du slipper trassla med min e-postadress. Webben är visserligen inte uppdaterad på ett tag, men i alla fall: russindesign.se

Farmor glad i hatten

Stannar hos farmor och snackar i lite mer än en timme. Vi pratar om partyt jag var på igår, vi pratar om hennes. Hon var på sin svärdotters 50-års kalas igår. Inte så sent och hon tog bara en snaps. Sedan provar hon kläder eller rättare sagt mössa.
– Kan jag ha den här i vinter, undrar farmor och sätter på sig en vit luddig basker. Så här?
Och visst kan hon väl det, farmor. Provar den jag också men ser ut som en blandning mellan byfåne och champion. Men farmor blir vinterfin.

Så firar vi Per Allan i yttre rymden

Så firar vi Per Allan, plus fyrtio. Surpriceparty för Per Allan hemma hos Bettan. Ruskigt god mat, vin, tårta, prat till klockan sent.
Sedan sov jag över hos Bettan på den uppblåsbara. Och vi sov länge utan att det blev för sent. Vintertid är bra.
Här i förorten har de haft den goda smaken att köpa Mac, så nu kan jag överföra gårdagens bilder och blogga härifrån. Direkt från yttre rymden. Nu ska jag duscha och sedan ta mig tillbaka till stadens brus. Kanske blir det ett stopp hos farmor på hemvägen.

R som i Russin

Det här fina rostiga r:et köpte jag idag. R som i den stora feta kommunikationsbyrån Russin. Känner mig grymt nöjd faktiskt även om jag ångrade att jag åkte ner på stan. Kom på att det var lönehelg och hur mycket folk som helst.
Men nu rymmer jag stan för en fetingfest hemma hos Bettan. Långt långt bort i förorten. Men det ska blir roligt.

Jag är en liten nia

Julen är bokad. Kusin Cilla och jag åker till Frankrike och åker skidor. I år kom turen till Valdisere som får besök av två skidåkande tanter, sedermera skidstela, som gärna dricker vin chaud för att räta ut musklerna. Vi kallades vin-chaud-tanterna av reseledarna på Langley förra året.
Valdisere känns bra, även om jag har varit där förut. Jag kan uttala Valdisere, det är bra. Förra året var det svårt. Smaka på den här: Serre Chevalier. Omöjligt. Brukar säga det så fort att ingen hörde mitt taskiga uttal, men ingen förstod hellre var jag hade varit.
Så nu får jag träna lårmuskler och franska. Måste försöka utöka ordförrådet som bara sträcker sig till: je suis une petite neuf. Jag är en liten nia.

Kryssrapport från Falun

Det gick käpprätt åt skogen med krysset idag, kan jag rapportera från Falun. Och det trots att min moder är så smart.

Min smartaste antimakassiska moder

Min smartaste moder har lärt mig ett nytt ord idag: antimakass. Wikipedia:
Antimakass, mindre textil tygbit som används på stoppade möbler som skydd mot fettfläckar från håret. Namnet kommer av att den hårolja som användes när anordningen kom i bruk var makassarolja.
Antimakassen utgörs ofta av samma tyg som möbeltyget i sig, eller en helt avvikande tygbit, beroende på vad som estetiskt harmonierar bäst mot klädseln som sådan. Tidigare var antimakassen oftast broderad eller virkad.
Den uppvikta sjömanskragen gjorde ursprungligen samma tjänst som antimakassen.
Sist min moder gästade mig, nämnde hon just att hon var så smart, bara sådär i förbigående. Uno kom in på kreativitet och Hildur uttrycket sig så här:
– Kreativitet är något annat. Jag pratar om smarthet och intelligens. Och det har hon* inte ärvt av mig, tyvärr.

* hon syftar alltså på mig, ibland är livet tufft

Falukorv och rödtjut

En ganska säker kombination. Falukorv med rödtjut. Bättre begagnad korv med nygjort specialpotatismos med italiensk salladskrydda Prova, det är jättegott.
Sedan Idol. Men Peter, är det här så bra? Du står bredbent och vevar med armarna. Gör olika utfall, pekar, skjuter. Vi i tv-sofforna tittar under ständiga pistolhot. Är det inte bättre att du bara är sportjournalist?

Kakkalas

Fredag och kakkalas på Block 116. Suddig bild tagen med dålig kamera, men fina kakor. Bakade av Martin och Linda, påstår de. Vad firar vi? Ingenting, tror jag. Kanske Kapsylen. Äntligen har hon hånglat med någon, en dotcom-ikon, som är publicerad med bild i tidningen idag. Även om det var förra seklet, så gills det i vår larviga tävling här på jobbet.
En kaka för Kapsylen alltså. En kaka formad som ett hjärta med socker på.

En annan idiotisk namne

Tvingande min kusin att gå på bio i går och se "The Baader-Meinhof complex". Stackars Cilla, som egentligen ville se nåt lättsammare typ "Rallybrudar".
Filmen gav oss inga sympatier för Ulrike Meinhof med anhängare. Däremot kanske vi skulle ha varit mer pålästa om de politiska strömningarna, sammanhanget, för att tillgodoräkna oss filmen bättre. Men filmen har också fått kritik för avsaknad av just det. Annars: lång, mycket våld och blod, mycket intressant historia och fenomen. Unison kommentar efter filmen: vilka idioter.
Tidig och trevlig kväll för Russin, för sen kväll för Ullis. Vi gick på sena föreställningen och käkade först gott på restaurang. Var inte hemma förrän halv ett. Och vaknade först klockan tio i morse. Vilken översovning, men kanske behövde min vissna kropp ordentligt med sömn. Nu måste jag verkligen jobba.

Min namne har äntligen fått ett riktigt jobb

Äntligen. Ulrica Schenström blir pr-konsult på Hallvarsson & Halvarson. Det lönar sig alltså att supa sig redlös och hångla offentligt med en journalist. Undra just om det är sådana pr-trix hon ska lära ut.

Läs mer på Resumé

Lagad gapar efter mer

Tandhalsen är nu lagad. Bra stämning, men lite dålig på samma gång. Det var inte den dåliga och håliga tanden som jag skulle laga som gått sönder, det var förstås en annan. Så nu måste jag till Herr Hjort igen nästa vecka och gapa. Fint pris blir det säkert också. Men jag är lite glad för att jag slipper storhålet.
Nu är det lunch. Det blir något lättuggat för säkerhets skull.

Färdig

Tant med blottad tandhals är färdig. Jobbfärdig och färdig för sängen. Usch, vad jag tandhalstjatar. Men i morgon bitti ska tandhalsen täppas till av tandläkare Hjort. Skönt, när det är gjort.

Blä för tennisuppehåll

Ulla McEnroe ställer in matchen idag på grund av hostningar och att jag fortfarande är harsklun. Nästa vecka är det höstuppehåll. Och så missade jag förra gången på grund av fest. Hur ska det gå med tenniskarriären?
Vad gör då tennisstjärnan istället kan man undra. Äter falukorv igen och fortsätter att jobba. Blä.

Het falukorv i hålet

Fyra tvättmaskiner senare bestämmer jag mig för att jobba hemma idag. Kommunikativa stordåd direkt från köksbordet, som sedan skickas ut i vida världen. Och världen häpnas. Het falukorv med lika het potatis i hålet. Skölja, skölja. Borsta. Nu kaffe det varken fastnar eller ilar som tur är.

Inte roligt

Tant med blottad tandhals och skräck för att något ska fastna i hålet, tvättar idag. Det är inte roligt, alls.

Gammal och utblottad

Jag har varit inne på det förut. Att vara 40 plus innebär att du tappar tänderna. Idag rök en halv tand när jag tuggade nötter och russin i en härlig nötrussinblandning.
Blev först förbannad när jag tuggade på något jättehårt och undrade argsint varför leveranöten pluttar i så hårda nötter att knäcka. Men så kände jag efter med tungan. Det hårdaste nöten var förstås min tand.
Så nu sitter jag här, 41 år med vickiga tänder och blottad tandhals och undrar vad livet vill med mig.

Kompledigt från familjebestyr

Trött småbarnspappa vilar upp sig på jobbet.

Fröken Russins känsla för design

Nog har man näsa för design allt. Kanske såg du den illustrerade väggen som jag plåtade på Ö-malm i lördags, med reklam för Levis. Illustratören Mia Nilsson har vunnit Vice x Levi's Art Search, meddelande agenturen Woo idag.

Kolla in illustratören hos agenten Woo

Fina fyrtio

Idag firar vi Sofie som fyller fyrtio. Men Sofie firar och tårtar runt i Sandviken någonstans. Kanske mamma Inga har bakat en favvotårta. Jag har bara skickat ett kort och en tanke.
Och det är nu vid fyrtio, som livet verkligen börjar. Det är nu som man, äntligen, har hittat sig själv, känner sig trygg, säker och tillfreds. Lyckad och lycklig. Känner sig snygg och är snygg, vacker, välskapt. Har jag hört. Jag har inte märkt nåt alls, trots att jag till och med fyllt fyrtioett.

20.52 får man gå hem då?

Ja, jag tror det. Bara Martin på Formalix knogar på. Men jag struntar i det här nu.

Tårtkalas igen

Idag firar vi AnnaLena. Men egentligen fyllde hon redan i fredags, 32 år. Trettiotvå år. Det borde vara straffbart att vara så ung. Men grattis i alla fall!

Bryter vanor och är spontan

Struntade inte tandtråden igår kväll, så crazy och vidlyftig är jag bara en gång var tredje år ungefär, då lever jag verkligen on the edge.
Men idag måndag har jag inte tvättstuga, snacka om att bryta vanor och vara spontan. Sitter just nu på jobbet och ska börja en lång lång arbetsdag.
Men först kommer datadoktorn. Kanske inte kan bota min ihållande förkylning men väl minnes- och typsnittsproblem. Hoppas det inte tar lång tid bara, tid är det minsta jag har just nu och dessutom blir det dyrt. Undra just om datadoktorn tar högkostnadskort.

Stekt och salt

Äter mamsen hemlagade sill som hon har tagit med sig. Eftersom jag bara är 41 och oförmögen att göra sill som mamsen gör. Stekt salt sill med lök och gräddsås (!). Himmelskt.

Helgen är definitivt slut

Så for Allfix vidare på nya uppdrag, mot Dalarna. Vi har precis tagit vår söndagsrunda till Room och Västermalmsgallerian. Sedan lunch och och sedan puttrade de iväg.
Nu är jag ensam hemma igen och ska vara hemma jobba resten av dagen och kvällen. Puh. Snorar en smula fortfarande. Men jag får trösta mig med att jag har haft en jättetrevlig helg.

Allfix på vift invid Östermalmstorg

Allfix fick komma ut lite även idag. Sen lunch på Grodan. Kronprinsessan Viktoria var inte där, till Hildurs stora förtret. Men det var gott. Hildur köpte inte någon Herr-Mes-sjal på Änkå heller. Lite dåligt.
Cool Levisreklam målad på vägg på Grev Turegatan.

Pissenkelt

Lördag morgon med kryss

Frukost mitt i krysset. Och så här i halvtid ser det riktig bra ut.

Tankar vin ur automat

Hildur i sitt rätta element; i vinoteket vid Kungsholmstorg. Vi köpte var sitt klippkort och tankade vin ur automat och smuttade. Hur trevligt som helst. Sedan middag på Mäster Anders. Den grillade tonfisken överträffar allt. Jag är visserligen snuvig, men glad.

Kolla in Terrenos vinotek

Allfix på plats

Allfix anländer sen eftermiddag. Uno slänger sig genast på skruvmejseln och börjar justera de sneda dörrarna på min Bestå. Iklädd sina nyaste jeans, som sitter som en smäck på den nyblivna 74-åringen. Hildur har tagit med min gamla studentmössa, vad jag nu ska ha den till. I bokhyllan, föreslår Hildur och fnissar, drar sedan på sig hatten och förvandlas till student anno nittonhundrafrusitfast.

Är det rättvist?

Tyskan är som bortflugen. Snuvan sitter kvar i snoken och kommer ut stötvis. Jag fräser, spottar, hostar. Varför ska man vara överöst med jobb och andra åtaganden när man mår illa och väntar besök i helgen? Finns det någon som helst rättvisa i världen? Va?

Guten nacht

Mycket tyskt nu. Men i morgon hade lovat mig själv att vakna svensk och frisk. Undra just om Silvia slagit igen sina dingdångögon och sover stående i Eva-Lenas fönster. Särskilt guten nacht till dig, meine Freundin Silvia Sommarlat.

Überleben

Tuggen Iprenisch, snorar och tokjobbar. Och försöker zu Schwedish anpassen, aber dass geht nicht so gut. Om jag nicht så stressen war, könnte ich hoch diversifiering machen und ein Deutchbloggisch geöffnen.

Silvia Sommarlat flyttar in i Täby

Har fått meddelande här på morgonen att Silvia Sommarlat har flyttat in i Täby. Angela skriver:
Silvia ist wohne im Eva-Lenas sovrumsfönster, unt sie is skrämmen slag på die passerande menchen.
Slutet gott, allting gott.

Nachspiele mit Silvia Sommarlat

Till slut var det bara sex gäster kvar på festen, varav fem var mina gäster. Därför drog jag iväg dem på efterfest på gamla Dubliner. Silvia hängde på. Här dokumentation och händelseförlopp från efterfesten, die nachspiele.
Die Nachspiele in ordnung: Silvia in der bar, Silvia trinken wein, Silvia tantzen, Silvia hångeln, Siliva gibt ein hugg und Silvia fahre nach bortamatch mit Eva-Lena zu Täby.

Die feststimmungen dokumentiert

Jawohl, welche glücke. Frisches Alpluft am der Hornsgatan. Und alle war ja da. Silvia auch. Wir haben Bratwürsten und Sauerkraut gegessen und Bier getrunken. Spielen, tantzen und haben vielen spass. Sehr gut. Prosit (ich war ja ein bisschen krank)!

Morfars tyskaskämt

Tränar tyska och minns morfars tyskaskämt:
Jag skulle lära mig tyska men jag kom till dass. Och där blev jag sittande.

Festfärdig

I kväll är det fest. Oktoberfest på jobbet. Men jag känner mig varken särskilt festig eller festlig, snarare helt färdig. Trots det ska jag dricka öl och prata tyska hela kvällen.
För dig som inte är VIP-kund hos Russin: så här ser inbjudan ut, som vi har gjort så ful vi bara kunde. Tysktexten har jag skrivit alldeles själv. Texten är en hyllning till mina tyskalärare som jag har haft genom de sju år* som jag, faktiskt, har läst tyska. Det kan man inte tro.

Text:
Äntlich frisches Alpluft am der
Hornsgatan. Blockisch 116 invitiert Dich
på Oktoberfest. Den 15 oktober bjuder vi richtigt
tyskt och fint. Kommen Sie bitte på Tälthäng,
Bier und Olympisches Ölhävartävling. Mangen
langen konstiges Korven mit Sauerkraut und Silvia.
Wir dansen till Umpah-Orkestra in Lederhosen
och Tyrolerhatten. Från klockan 17.00 können
Sie kommen. Mittagen gern en vän,
Gretchen oder etwas Anders, om du willst.
Anmälen Sie sich nu eller senast den
7 oktober till deine kontakte.
Herzlich willkommen!

* Tre år på högstadiet, tre år på gymnasiet och sedan ett år på universitetet. Det sista med inriktning på grafisk tyska, så att jag kan beställa en tryckpress på tyska. Joråsåatt, man har ju olika skills.

Thomas Thorild får stryka på foten för datanostalgi

Thomas Thorild född 1759 tänkare, författare, jurist och snille har tidigare prytt Thorilsplans tunnelbanestation med sina tänkvärda ord. Ord som är så smarta att han till och med är citerad ovanför ingången till aulan på Uppsala universitet: "tänka fritt är stort men tänka rätt är större".
Nu är det slut med Thomas Thorilds smarttänkning till fördel för datanostalgi i kakel. Motiv som får oss att minnas de tidigare dataspelen och macar lika stora som fågelholkar. Och det kommer att bli så sniggt. Här ett smakprov. Jag ska plåta lite bättre när det är klart. Eller kom och hälsa på så får du se.

BrunettUlla tar timeout?

BlondinBella gör det. Tar timeout alltså, av hemsk anledning men i alla fall. Frågan är om BrunettUlla också ska göra det. Funderar på det, även om jag inte riktigt vet vad jag ska skylla på. Tappat bloggsug kanske.

Läs mer om BlondinBellas timeout på Resumé

Kan själv

Joråsåatt. Med lite hjälp från datadoktorn är typsnittsproblemet löst, tills vidare. Så skönt. Kanske är jag ett mindre geni. Och det trots att jag är risig och inte är vid mina sinnens fulla bruk. Det kan bara bli stordåd idag.

Helknas

Inte nog med att jag känner mig som en utskiten äppelmos. Nu har typsnitten i min dator totalt krukat ur. Jag kan inte se mina egna inlägg, annat än när jag skriver dem, och jag kan inte se eventuella inlägg. Så nu är det verkligen helknas.

Mer ludd

Sväljer taggtråd och luddet har ökat i omfång. Måste gå hem.

Ludd i skallen

Min hals känns uppfrätt och sårig och jag känner mig lite lätt frånvarande, trots att jag rör mig i kända tvättstugemarker. Avlägsnar torktumleluddet men känner mig fortfarande luddig, inuti i skallen. Håller jag på att bli sjuk?

Samtidigt hemma hos 74-åringen

Så varde ljus. Uno provar sin bästaste födelsedagspresent: en pannlampa.

Så rann ilskan av

Som tur var fick jag träffa Cajsa på eftermiddagen och min SJ-ilska försvann. Först kulturvisning i Asplunds runda fina. Sedan blåbärspannkaka med och på Sirap. Därefter Maria Bloms senaste "Fishy", ganska bra faktiskt. På väg till bion mötte vi idolerna Johan, Lars och Robin E. Och Cajsa höll formligen på att svimma.
Nu tillbaka till verkligheten där dammsugaren väntar. För det är som vanligt; om kvällen får den late brott.

SJ ger mig en smärre hjärnblödning

Upprörd. Skulle boka tågbiljett på nätet. Det gick jättebra tills jag kom till telefonnumret. Jag fick hela tiden samma felmeddelande:
[1 Fel i telefonnummer].
Helt utan förklaring. Provade med streck mellan riktnummer och telefonnummer, men ingenting funkade. Provade med mobilnummer och vanligt telefonnummer. Men det gick inte.
Då ringde jag istället för att boka min biljett. 17 pers före mig i kön, men det gick hyfsat snabbt. Glad tant svarade. Jag nämnde att det inte gick att boka via nätet. Men jag ville inte prata med supporten; jag ville beställa en biljett. Och då helt plötsligt kostade hela resan fem procent mer. Inte för att jag inte har råd, men jag blev så arg. Det var ju faktiskt inte mitt fel att det inte funkade.
Blev kopplad till Sur–Siv på supporten. I den första rutan skulle jag skriva riktnumret, i den andra resten av numret. Enkelt, kan tyckas, men man brukar inte dela upp telefonnumret i två olika formulärfält. Och om man gör det, bör man berätta för användaren att det första fältet avser riktnummer. Dessutom var de båda fälten uppdelade på två olika rader, otydligt. Det första fältet borde också vara spärrat för max fyra siffror, men det var det inte. Men Sur–Siv sa "att så brukar man göra på Internet och jag vet vad som är brukligt där". Jag blev tvungen att kontra, fast jag egentligen inte vill sjunka så lågt "och jag brukar designa sådana här funktioner".
[2 Fel i huvudet Sur–Siv] [3 Fel i kundbemötande, igen SJ]

Tanter på galej

Det är en historisk kväll. Det är här, just här, som TDK startades. Det började med vietnamesisk mat på Xeom, fantastiskt gott. Fortsatte sedan med bärs på Bagpipers Inn där jag inte varit sedan forntiden, då mer krälande. Men nu var vi här igen. Tre prydliga tanter som fick komma ut lite. Men var tvungna att gå hem vid tolv, det är ju en dag i morgon också.
Men här föddes TDK. Tanternas discoklubb. För att vi vill komma ut lite oftare. För att vi vill dansa lite mer. För att vi inte bara gå på ut och käka eller gå på pub. Vi vill mer.
Vi har bestämt att vi ska gå ut en gång i månaden (men inte lönehelg) tillsammans med fler tanter som vill dansa. För social dansträning på lokal. Men det kommer att bli svårt. Petra har svenneskräck. Jag har köttmarknadsskräck. Anna har lite både ock. Så vi får ser hur det går med TDK. Fortsättning följer. Here we go, TDK!