Städar och stänger mellon

Skurar badrummet till mellon. Inte så glammigt kanske, men det är inte melodifestvalen heller. Kör de covers eller? Andra låten har jag definitivt hört förut. Susanne Alfvengrens inledning låter som en av Strömstedt mest pekorala låt. Sahlenes refräng låter som "Lyssna till ditt hjärta". Förstår inte alls varför Sarah Dawn Finer är segertippad. Mede pratar och låter som hon är med i en gammal pilsnerfilm. Jag ska nog stänga av tv nu. Och jag vet ju, att nästan alla låtarna går vidare.

Krya-på-dig-kryss

Inger med sitt demolerade pekfinger löser i alla fall krysset denna lördagsmorgon. Jag har jour per telefon. Krysset blir inte löst, men ett försök är gott nog.

Tjofadderittanlampbohejdå

Här någonstans i skumrasket skålar Kapsyl för mig och mitt studielån. Tjofadderittanlampbohejdå. Vi firade med en öl, vin, fläsknoisette och bearnaisesås på Rosa på Lilla E. Sedan kom även Ullis och skålade och vi gick till Petra och fortsatte. Det var väldigt roligt att få komma ut lite och fira. Oj, så många fina intryck efter en vecka hemma vid köksbordet.

Behjärtansvärd typografi

Typografiska bokstäver ritas av kända formgivare (Russin inte tillfrågad) i form av djur, som blir till en affisch, som säljs och pengarna går till Unicef. Typiskt fint typografiskt.

Läs mer på Cap & design.

Inte lätt som en plätt

Mamsen är äntligen på hemåt efter nära nog två veckor på sjukhus. Fingret är fortfarande kass, men bättre. Hon äter smärtstillande och ska få penicillin i tablettform. Sammanlagt 18 tabletter om dan, men så har hon haft blodförgiftning också. Hennes läkare har sagt att hon har haft extrem otur, även om det knappast kan vara till någon tröst.
Själv har jag stekt plättar till lunch. Nu stinker hela lägenheten plättos, liksom hela jag. Men det var gott. Med glass och jordgubbssylt.

Det är slut, det är över nu

Kolla väldigt nog på den här bilden. Nu har jag betalt den allra sista. HURRA!

En bukett till mig

Men herregud. Jag har ju glömt att visa vad som nästan rörde Ulla Rappne till tårar i lördags, från mina kära vänner. Måste passa på innan de vissnar. Inte de kära vännerna alltså, utan blommorna. Snigga snigga va?

Världsmästaromelett

Russin kör ett rekord, så här lite snabbt på lunchen. Sedan jag var på Kanarieholmarna och bodde på lyxhotell har jag varit fascinerad av omelett och omelettvändning. Där fick man välja ingredienser till sin omelett och sedan stektes den av en säker omelettstekare, som kastade och vände den i luften.
Dit har jag inte kommit, än. Men med mitt nya don för stekning, som jag har fått av Malin och min vapendragare Bettan, har jag nu lyckats vända omeletten utan att det varken har blivit pannkaka eller äggröra. Vilken seger, rekord!
Omelett har blivit en snabbmatsfavvo. Idag gjord på två ägg, en skvätt mjölk, strimlad skinka och riven västerbottenost. Kryddat med salt, svartpeppar och dagen till ära färsk timjan. Serveras med grönsaker och finncrisp med den viktiga manchegoosten på.
Värlsbästaomelettstekerskan säger nu omelett och återgår till arbetet.

Russin har öppnat

Russin har just öppnat för dagen. Precis efter det att jag har dukat av en kopp finkaffe, smörgås och ett ägg. Sitter här vid köksbordet och väntar på inspiration för att göra ytterligare stordåd, denna till synes helt vanliga torsdag.

Min pt har fel kön

Tenniskarriären har sportlovsuppehåll. Hur nu det ska gå. Tränar istället på gymmet med Kapsyl. Det var länge sedan. Vi trampar på som vanligt men kommer ingen vart. Sedan lyfter vi, utan att komma någon vart då heller.
Beställer tid för personlig träning. Håller tummarna och hoppas på en prins. Jag får en tid nästa vecka. Hon heter Anna, min nya pt. Inte ens rätt kön. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra faktiskt.

Farmor är kung

Nu är allt nästan som vanligt igen. En chicken tikka masala och en Kapsyl till lunch.
Däremot ringer farmor och säger att hon har bytt namn på sin firma. Istället för Plommondesign ska hon nu heta Bernadottedesign och bli kunglig hovleverantör. Det visar sig att Daniel Westlings mamma har jobbat på Postgirot, där farmor också gjort karriär. Så farmor är numera en smula kunglig, påpekar hon. Men royalist, det är hon i alla fall.

Högtravande kärlek och lycka

Inte för att jag är royalist. Inte alls. Men ska hon nu gifta sig så är det roligt att det blir med en man av folket. Och vilket halli hallå det ska bli i Ockelbo.
Såg du kungens kungörelse? Den enda som verkade riktigt glad var Victoria. De andra var väldigt stela och uttryckte sin kärlek och lycka med högtravande högläsning. Men de är ju inga programledare eller tv-journalister direkt. Bara kung, drottning och personlig tränare.

Hovet dunkar även ut kungörelsen på youtube. Kolla in kungen och de trolovade på youtube

Hertigen af Knifsöder

Nu blir det träning i morgon. Och beställning av tid med personlig tränare. Lite senare än Victoria förstås. Men jag borde hinna med och gifta mig före sommaren 2010. Kanske blir det en prins. Men Hertigen af Knifsöder duger.

Om att träna till sig en prins

Tänk om det blir av för Victoria och Daniel. Kunglig förlovning, det är stort. Sitter hemma och jobbar med nyhetsändningen på. Spänningen är nästan olidlig. Kanske är det ett tecken, om det blir av.
Har varit usel på att träna när det har varit stressigt. Visserligen har jag spelat tennis, men inte tränat på gymmet. När det är för stressigt blir träningen ytterligare en sak att tränga in i ett reda fullsmockat schema. Även om jag vet att jag skulle behöva, går det liksom inte ihop.
Men blir det förlovning tvingas jag tänka om. Kanske finns det en prins en trappa upp på World class på knivsöder. Jag har ju dessutom inte utnyttjat min gratisträning med en personlig tränare. Så nu har jag chansen att träna till mig en prins. Visserligen är jag ingen prinsessa precis, men väl Miss universum inuti.

Min kollega Kjell som sorterar

Igår kväll hade jag datorfri kväll. Det var skönt. Gjorde en massa lata grejer. Som att kolla in Halv åtta hos mig, som den här veckan är från Falun. Igår var de hemma hos Håkan Fåhraeus som bjöd på sann 80-tals meny med flamberad banan. Håkan är ordvitsare. I Falun källsorterar de ju och så fort han slängde skräp under i någon av hinkarna under diskbänken sa han: det här är min kollega Kjell, han sorterar. Ja, så rolig är man i Falun.
Igår gick jag och la mig i tid. Redan 21.45 släckte jag lampan. Idag möter, ett lite mindre skrynkligt, russin en ny dag med tillförsikt. Carpe, carpe.

Dålig bloggstämning

Nu är det dåligt bloggat. Men här är det full rulle. Jobbade som en dåre i söndags och stack emellan med ett möte med Stockholmsklassicismens Vänner på en kalkonaktig föreningsstämma med meningslösa vikigpettrar som uttalade sig om ditten och datten. Jag stod ut i en timme, sedan drog jag. Mötte gårdspolisen i morse, ordförande i Stockholmsklassicismens Vänner, och tydligen hade de fått spö i alla fall, Vännerna.
Har bara sovit fyra timmar i natt. Så jag sitter här rätt sömning och utskiten. Måste nog snart gå hem. Och lägga mig i tid, för en gångs skull.

Medaljens baksida

Allting kostar. Igår vid snacksbuffén åt jag ett kex. Och så åkte en bit av en tand. Igen. Fan, skulle man kunna säga. Förfallet fortsätter i min boning. En spot i köket har gått sönder och en i badrummet. Och diskmaskinsluckan krånglar igen, trots Mattes braiga och snabba insats.
Matte hade förresten medskick igår med en flarra vin till mig. Snällt. För fortsatt fin kundkontakt. Och så fick han genast ett jobb. Den nylackerade diskmaskinsluckan tar i listen under och luckan har redan tappat färg. Fan, skulle man kunna säga, igen. Nu fick Bettan ta med sig den två meter långa listen hem till Matte för sågning. Det var tacken för en flarra vin. Men vi har fin kontakt, jag och min privatsnickare.

God morgon Bettan

Min vapendragare Bettan har sovit över. Och så här glad är hon på morgonkvisten, eller vid 11-tiden, trots många bärs.

Hurra i efterskott

Ibland är det roligt att fylla år. Och man kan fira i efterskott också. Igår kväll kom Malin och Bettan och hurrade.


Så här många snigga paket fick jag, med mycket sniggt innehåll också.


De väna givarna Malin och Bettan. Här mitt i snacksbuffén före maten.


Bettan was here.


Hon är duktig på att dricka bärs, min vapendragare.


Och Bettan hon dansade som en dåre. Vi gick och la oss på tok för sent.

Mycket sjukdom och lite sol

Melodikrysset är inställt även denna lördag på grund av sjukdom. Mamsen har fått eget rum på ortopeden med telefon, så nu kan vi i alla fall prata. Penicillinet verkar med peken är demolerad. Det är tal om hudtransplantation. Hon blir nog kvar på sjukhuset ett bra tag framöver. Trist. Men framför allt sorgligt. Uno får i alla fall komma ut lite idag, längre än till Falu lasarett. Han ska till Henrik och Helena på middag, melodifestival och sova över. Det är bra.
Falu lasarett förbereder sig inför sportlovet berättar Mamsen. Då gör de i ordning ett helt rum för gipsning och benbrott. Värst är det när göteborgarna kommer. För, så klart, kan inte göteborgare åka skidor.
Solen skiner i alla fall. Skarpa strålar tränger igenom skitiga fönster. Nu blir sjavstädning och matinköp. I kväll kommer Malin och min vapendragare Bettan hit på middag. Det ska bli jättetrevligt, som omväxling.

Bara duga

Det är inte roligare nu heller. Jag har knappt varit utanför mitt hem på två dagar, annat än till lilla affären en trappa ner. Inga intryck, inga uttryck. Men nu packar jag ihop för idag. Ska spendera resten av kvällen i soffan. Och bra duga.

Hejcon bacon

Nu kan sajter drabbas av baconpest, tydligen. Det senaste dygnet har många stora webbar fått baconpest. En fet skiva bacon visas då på sajten och lägger sig rätt över hela startsidan. Konstigt skämt. Än har inte russindesign.se drabbats.

Läs mer på Cap & Design

Nattsudd och nattliv

Mitt vanliga vardagsliv har tydligen slutat att existera. Egen tid finns bara på natten, när jag sover. Vilket liv. Men nu går jag och lägger mig. Det ska bli skönt. Over and out från eder Russin.

Apropå gamla tanter

Den här har jag nästan glömt bort, men den är ganska rolig. Fick den här skickat till mig på födelsedagen, vad nu det ska betyda. Och så fick jag boken "Vad du borde lärt dig i skolan". Folk insinuerar känns det som. Vågar inte ens tänka på vad de menar, egentligen.

Kolla in klippet på tanten på you tube.

Halv ett hemma hos mig

Jobbar hemma idag igen. Det är lugnast så. Nu ska jag snart ha lunchrast. Köttfärssåsen puttrar på spisen. Man har ju olika skills som sagt; 42-årig företagsledare, VD, AD och skribent lagar delikat köttfärssås och spagetti till lunch. Smaka på den.

Operation peklös

Äntligen har jag fått kontakt med Mamsen. Hon har legat infekterad och telefonlös sedan i lördags. I morgon ska hon opereras för fjärde gången på en vecka. Hon har tydligen fått in en illvillig bacill i pekfingret som inte vill försvinna. Och jag tycker så synd om henne.
Själv är jag nyduschad och fräsch efter en stenhård tennismatch. Jag och advokaten spöade tränaren och en annan Brommatant. Ha, där fick dom. Nu är det sportlovsuppehåll. Jag får väl nöta på gymmet istället. Som jag längtar.

Vanlig och 42

Min första morgon som 42 känns helt vanlig. Jag nagelfar rynkor och andra skavanker. Kanske några fler gråa hår, men de kan man färga bort. Annars känns allt som ovanligt vanligt. Faktiskt.

Slutfirat

Det här är det nya presentbordet som man brukar plåta och sedan skicka till nära och kära och tacka för uppvaktningen. Nu är det istället utvik, en bild med inlägg, i självaste bloggosfären, (ett nytt begrepp, för mig, som Kicki använde idag).
Tack kära ni för fina facebookhälsningar, för choklad, för böcker, vackra kort, spritcheckar, blogginlägg, för sms, för mejl, för vanliga ringningar och inspelade sånghälsningar. Tack för att ni kommer ihåg.
Firningen avslutades på Mäster Anders med Kicki och Leif. Utomordentligt gott, som vanligt. Utomordentligt trevligt, som vanligt. Pratade om ditten och datten. Litteratur, tv, tandlossning (förstås), vinnarskallar och kalla pannkakor, externa hinkar och klockradio i tvättstugan. Fick en bok också "Vad du borde lärt dig i skolan". Jag har bläddrat lite i den och insett att jag har haft en hög sjukfrånvaro i plugget. Så i morgon blir det förhör. Tills dess; var försiktiga där ute.
Over and out, Russin 42.

PS. Undra just vad Paris Hilton gör just nu, vet du? Hon är inte här i alla fall. Säker har hon några timmar kvar till en tunnbrödsrulle och eftersläck på Manhattan.

Uppvaktning på jobbet

Redan i morse blev jag uppvaktad med skönsång här på jobbet. Sedan kom Sollan med kaka och ljus och sedan har det varit bra flyt.


Lotta kom med den här fina gula pappersblomman som vajar vackert i kontorsluften (när någon halvspringer till skrivaren) och som jag gissar att hon har gjort alldeles själv.


Lisa bidrog med en tandborste till den tandlösa tanten. En som blinkar, passar verkligen en discotant på 42.

Paris och jag

Paris Hilton och jag har mycket gemensamt. Till exempel att fylla år den 17 februari. Kanske ordnar vi en fest ihop. Det kan nog bli trevligt.

Idag fyller jag år ...

... grattis till mig själv! Man blir så här patetiskt blir man fyller 42 och sitter och jobbar för sent för sig själv.

Farmor startar designbyrå

Hej! Det är Anna på Plommondesign, säger farmor på min svarare när jag är hos tandhygienist. Farmor ska alltså starta designbyrå, bättre sent än aldrig. Hon fyller 87 om en månad.
Hos tandhygienisten går det inget vidare. Stortandlossningsvarning på en tand, trots att jag filar och borstar så väl. Kanske trillar den ur lagom på 42-års dagen. Jag fick inte ens beröm för min tandskötsel, det brukar jag alltid få. Och inget bokmärke heller, varken med eller utan glitter.
Hildur fortsätter att vara dålig. Ligger på akutens vårdavdelning och har inte tillgång till varken tv eller telefon, berättar hennes kille. Hon har handen i vinkel, livnär sig på dropp och får penicillin som inte hjälper. Nya prover i morgon och kanske ytterligare ett ingrepp.
Jag jobbar vidare. Men just nu känns ingenting särskilt roligt.

Ett gott exempel

Titta här vad som anlände på posten redan idag. Ett finfint och hemritat gratulationskort från morbror Nisse och moster Karin. Det är Nisse som har ritat sig själv, sin fru, katten Max och en bonustulpan. Tack snälla.
Ett gott exempel på hur man kan göra när någon fyller år. Och än är det inte för sent. Den stora dagen är ju först i morgon.

Understimulans är en sjukdom

Jag visste det. Idag i DN står det att det finns en sjukdom som heter bored out och som orsakas av understimulans på arbetet. Bottnar ofta i ett ledarskap där chefen är dålig på att ge de anställda jobb som motsvarar deras kompetens. Skönt att veta. Jag ska klaga hos chefen nästa gång jag får en släng av bored-out-sjukdomen.

Mest synd om Inger Pekfinger

Ont, det gör ont, det gör ont. Mamsen ringer från sjukhuset. De har skurit upp fingret en gång till och kanske ska göra ytterligare en gång i morgon. Stackars, stackars hon. Just nu är det mest synd mamma Inger, hon med sitt infekterade pekfinger.

Hejda surtanten

Tar en promenad i snålblåst till Room. Mycket fina saker, mycket fina prettopar som ska köpa dyrgripar för att uppgradera sina, redan fina, hem. Inbillar jag mig fördomsfullt.
Hamnar till slut i kyldisken i min favvoaffär Daglivs klippet. Inser att det är hög tid kära vänner, att posta det finaste, sniggaste, roligaste och mest utvalda bemärkelsedagskortet till mig. Gärna ett hemgjort kort med en fin liten dikt i eller på. Lägg det på lådan redan idag, bäst-före-datum på tant närmar sig med stormsteg. Annars blir det som i kyldisken på tisdag, lite surt.

Akut pekfinger

Det blir lite dålig stämning redan på morgonkvisten. Mamsen är på sjukhus för infektion i peken, hon åkte in i går kväll och har övernattat. Det är ingen fara, men konstigt att ett ingrepp i ett pekfinger kan få sådana konsekvenser.

Muggig mello

Kollar i smyg på mellon, som den tydligen kallas bland de invigda. Missade förra lördagen och den rasande debatten efteråt.
Först är det åtta låtar. Sedan röstar hela svenska folket och då blir det sju låtar kvar. Sedan röstar alla igen och då kvarstår sex. Sedan röstar hela svenska folket igen och det blir fem låtar kvar. Och alla fem går vidare, nästan i alla fall. Vad är det för visst att ha en omröstning om fem av åtta låtar går vidare? Och vem eller vilka ingår i den internationella juryn, Christer Björkman som låtsas prata utrikiska eller? Sedan är det Lili & Susie. Sorgligt. Till och med koreografin är den samma som för tjugo år sedan. Mede är dessvärre inte bra heller. Muggig mello, kort sagt.

Rundgång

Det är rundgång med information. Morbror Nisse i Gävle är en trogen bloggläsare. När han ser något häpnadsväckande som rör sin syrra, alltså min morsa, reagerar han snabbt och ringer till henne. Kom ni inte iväg till Stockholm? Eller; ni har inte löst krysset idag?

Farmor hjärta Gunnar

Farmor ringer. Hon har börjat på Gunnar. Hon berättar att när hon var 13–14 år var hon kär i en Gunnar, Gunnar Skoglund. Inte den Gunnar Skoglund, en annan som var mycket vacker. Och sedan fick hon läsa en text högt inför klassen av känd författare, som hon har glömt namnet på. Texten handlade just om en Gunnar, det har hon inte glömt. Alla tjejerna satt då och fnissade när farmor läste om Gunnar eftersom hon var kär i en Gunnar, han som var så vacker. Ja, se den kärleken, säger farmor innan vi lägger på.

Hjärtligt egofrosseri

Idag firar vi alla hjärtan. Jag har skickat guldpaket till farmor med praliner och Gunnar, som fick ett nytt hjärta i boken av Bob Hansson. Mamsen och Uno fick biobiljetter och chokladhjärtan. Cajsa och Stina fick strumpor med glitterhjärtan på posten från Mamsen och Uno. Cajsa och Felix ska fira med Labero. En viss vapendragare fick blommor av sin man från OK, nu väntar bio och restaurangbesök.
Själv egofrossar jag. Kom hem från stan med Mando diaos nya, en vårgrön ljuslykta till samligen, blommor från Hötorget och en sprillans Pappelina-matta till sovrummet. Den sista i vitt och silver med medaljonger och hjärtan på, inköpt med bidrag från några hjärtevänner i Falun. Efter några hektiska timmar på stan kanske jag nu ska lägga mig i soffan och läsa, äta chokladpraliner och bara duga. Det är viktigt att tänka på sitt hjärta.

Kolla in Pappelinas snigga mattor (så klart kommer Lina själv från Falun)

Kryss inställt

Men nu är det dålig kryssform i Falun. Melodikrysset är inte löst. Inte påbörjat, inte ens en ansats till att lösa det. Visserligen har Hildur fel i peken på vänster hand men hon har fortfarande ont. En djup svacka i kryssformen alltså.

Löst och ledigt

Jaha. Det är ju väldig uppsluppet det här. Lite falukorv igen, kryddat med vin. Elisabet Höglund, som verkar så trevlig. Och nu bara planlös tv-tittning. Slappt och slött, som omväxling. Rast fråm 20.00. Nu börjar någon gammal Bondfilm, kanske ser jag den också.

Ett liljeholmens

Så gick det äntligen upp ett ljus. Inget blir som det ska idag. Inte undra på att allt går åt skogen. Det är fredagen den 13:e. Den värstaste av de värsta. Uuuuuuaaaaaaaaahhhhh. Det är det spökigaste jag kan komma på.

Inställda besök och evenemang

Nu är det bestämt. De kommer inte, alls. Ett tag tänkte vi att de skulle komma imorgon istället, men så blir det alltså inte heller. Och vi som skulle ha Cajsa och Felix på mat här i kväll och i morgon skulle vi på teater och på Mäster Anders och äta. Och framförallt skulle vi fira min födelsedag i förskott. Så himla trist. Men det är förstås mest synd om mamsen som har så ont. Så nu har jag hela helgen ledig för arbete. Just nu känns inte det så vidare värst.

Luddigt och ont

Fredagskombo. Queen of the tvättmaskin kombinerat med arbete. Torktumleludd blandat med flyhänta tangenttryckningar. Det funkar.
Ikväll väntar jag storfrämmande från Dalarnas metropol Falun. Men det verkar inte som de kommer. Det är jättetråkigt. Mamsen har jätteont i fingrä som ho har kötat. Stackarn.

Knutbykonfunderad

Ser dramadokumentären om Knutby på tv. Segt, men storyn är helt otroligt. Inte ens den mest fantasifulla manusförfattaren i Hollywood skulle kunna ha hittat på en sådan galen historia. Och så har det hänt. På riktigt.

Matinköp och korv är kul

Jag är fjättrad vid köksbordet. Sitter här och hänger framför datorn. Ögonlocken hänger också. Linserna kliar. Nu måste jag ta paus. Äta falukorv och handla mat. Det är roligt, jämförelsevis.

Sunkighet

Loggar in hemma igen. Men jag har fått komma ut, lite. Möte långt bort på söder i morse. Till Götgatan, där jag jobbade förut. Nu är det en modern galleria som heter Bruno. Varför just Bruno? Den långsamma hissen upp till Jefferson finns kvar, kanske var det den senfärdigaste hissen jag någonsin har åkt. Men förutom den är allt borta. Ingen sunkig lastkaj. Bara sniggt och coolt. Det är lite synd att söder städar bort all sin sunkighet. Det blir lite för fint, lite för trendigt, om du frågar mig.
Om du frågar mig så känner jag mig rätt sunkig och trött. Inte det minsta fin eller trendig. Och nu är rasten över. Tillbaka till jobbhögen, som bara växer och växer.

Sånt som inte har hänt

Idag har det inte hänt så mycket. Jag har inte fått så mycket gjort på jobbet för att jag behöver sitta i lugn och ro. Jag har inte fått någon ordning på min serve, jag har inte varit på bokklubbsmöte och jag har inte läst boken klart heller.
Jag har heller inte varit med, denna historiska dag, när mina föräldrar åkte tåg till Örebro. Uno har inte åkt tåg sedan han var i 16-års åldern, när han for från Karlstad till Paris. Men nu har han gjort det, idag, med morsan. Jag har inte heller varit med när morsan opererat fingret. Stackarn. Eller köta i fingrä, som det heter på dalmål.

Yr av interaktion

Idag är jag tillbaka på jobbet. Och interagerar med andra. Pratar och möter min arbetskollegor och snackar i telefon med mina kunder. Jag interagerar så mycket att jag blir yr i bollen och hinner inte blogga. Men jag kanske behöver det efter gårdagens ugglande.

Uggla på utflykt

Åker på utflykt. Måste interagera med andra människor. Utflykten är mycket spännande för mig som har suttit inne och ugglat hela dan. Går långt bort till Fridhemsplan och gör ärenden. Och gör sedan något helt nytt och galet. Jag går in på relativt nyöppnade PrisXtra.
Jag struntar alltså i min vanliga favvoaffär och kliver frankt in på PrisXtra istället. Det är jättestort, sniggt och det finns en deli utanför. Men så mycket billigare är det inte. Jag interagerar med kassörskan när jag betalar. Sedan åkte jag hem. Det är så roligt att få komma ut lite. Nu väntar ännu en uppesittarkväll framför datorn.

Mer snällt och väggfast

Jesper Waldersten och Helene Billgren har, tillsammans med andra konstnärer, formgivit tapeter. Helenes består av pepparkakor. Kanske nåt för mig.

Kolla in Helenes pepparkakstapet på andra snigga på Your wallpaper

Ett ganska glatt tillrop

Surhetgraden håller som sakta på att övergå till normal nivå. Men ett surt och skrynkligt russin fick stanna hemma och jobba idag, för säkerhets skull, för min omgivnings skull. Just nu har jag matrast och vågar därför smita emellan med ett inlägg på bloggen, bara för säga ett snällt hej. Eller glatt: hej, hej! Det kändes riktigt bra det där.

Uppåt väggarna

Jag har inte hunnit känna efter än. Medan jag känner av dagens humör vill jag bjussa på lite franskt till morgonkaffet, några fantastiskt snigga väggdekorationer. Kanske kan pigga upp både dig och mig.

Kolla in grafiska väggdekorationer, klicka igenom hela kollektionen i vänsternavigeringen. Mycket sniggt.

Klart slut

Vill bara meddela att jag fortfarande är surmulen. Nu går jag och lägger mig, i hopp om en god natts sömn och uppvaknande till en betydligt gladare dag. Klart slut från Russin, på en av årets kanske suraste dagar. Hittills.

Med en surhetsgrad som inte anstår ett russin

Jag är sur. Jättesur. Dagen började dåligt. Inte ens strålande sol över vackra Västerbron tinade upp en surkart. Sedan trängde sig barnvagnsmaffian in på bussen, en hel hop med morsor med vagn på en liten och vanlig buss utan dragspel. När den fjärde vagnen skulle på, som var en tvillingvagn, sa faktiskt chaffisen ifrån. Ingen kunde ju komma varken på eller av eftersom tvillingvagnen blockerade för all passage. Som tur var mamman inte sur, de brukar de vanligtvis vara.
Men jag var sur. Och sedan fortsatte dagen ungefär så där. Med en konstant surhetsgrad, som egentligen inte anstår ett soltorkat och sockerhaltigt russin.

Rivstart

Måndagen rivstartar. Det är knappt så att jag hinner tänka på att jag är trött och utled. Kanske är det bra. Eller dåligt.

Våning, anno 1936, invid kaninparken

Men det är inte bara glam och glamour för en TDK:are. Nu fortsätter städningen, långt bortom dunkadunka och gåbortsbyxor. Glittret är bortstädat och ersatt med städtofs, nariga händer och grönsåpa.
Jag gnor resterande kvadratmeter av sammanlagda 58. En våning, anno 1936, som jag har förvärvat för några år sedan invid Thorildsplan. Precis så skulle någon av de tjusiga mäklarna ha uttryckt det i en bostadsannons, typ Jan af Ekenstam, Residence eller Lagerlings. Löjligt. Brackigt. Våningen är belägen i attraktivt söderläge, invid kaninparken, invid 2:ans livs. Eller lyssna på den här från Skeppsholmen: "Nationalromantik möter nyklassicism i hjärtat av gamla Stocksund". Kanske är de också med i "Stockholmsklassicismens Vänner"? Förvärvar man en sådan villa ingår nog städerska. Och det är nog knappast någon avdankad TDK:are, anno 1967, som städar där.

Eftermälen

Petra skickar den här snigga blå bilden på oss från dansgolvet. Lottie messar att hon har ont i fötterna eftersom hon stängde Golden hits. Det var duktigt.

TDK i dunkadunkafabriken

Så kom vi äntligen ut på disco. Dunkadunka på Golden hits. TDK hade lyckats samla ihop tio danssugna tanter. Burriga, glada i olika discotantoutfits. Lite rädda, men det gick lyckligtvis över.
Ingen av oss hade i alla fall porriga leopardkjolar, cowboyhattar eller stilettklackar. Men de fanns där också. Det var mycket glamour och glitterfodral. Discokulan gick varm och kastade ljusfragment mot väteperoxidtanter och testosteronstinna män som dansade tätt tätt i discoröken. Men det får man liksom glömma bort. Bitarna var också från förr, oavsett vilket dansgolv man valde i den stora dunkadunkafabriken. Vi kunde mima till varenda låt.
TDK-styrelsen tog sällis hem vid ett. Då hade några TDK:are redan gått hem, några stannade kvar. Hemfärden med 1:ans buss föranleddes av en korv, sedan summerades kvällen på bussen. Malin ville att vi skulle ha TDK-pins nästa gång, så att vi lyste i mörkret. Petra tyckte att vi skulle ha walkietalkies för att kommunicera med varandra, eftersom det var helt hopplöst att försöka prata i telefon. Maria och Lottie skulle sjunga karaoke men det bidde inget. Och jag vet inte vad jag ska skriva om det. En TDK-tant kom tyvärr inte in, av olika skäl, det var tråkigt. Men i stort sett var det roligt att få komma ut lite. Extraordinärtroligt att vi var många.

PS. Jag vet inte om det här är mycket till bildbevis. Men TDK var där. Och vi dansade dunkadunka.

Nyburrad och förväntansfull

Nytvättad och nystrykt. Gåbortsbyxor på och ny hallonröd finblus. Nu ska jag bara burra till håret lite extra, sedan är jag klar. Det är dags för den stora premiären av Tanternas discoklubb. Hej vad det går. Eller Let's dance, som vi kanske lämpligast uttrycker oss i TDK.

Nästan frisk

Vaknar sent och känner mig nästan frisk. Knappt ett spår av gårdagens hastiga utbrändhet. Otroligt vad lite sömn kan betyda. Så nu ska tant ta nya friska tag. Det börjar med städning. Bara jag tänker på det, bara jag skriver orden känner jag mig lite dålig. Men jag ska. Jag måste.

Vålullar på lilla E

Utanför thaien på Lilla E, som Sampos brorsa äger tillsammans med sin thailändska fru. Men jag sa inget om att vi har bott grannar när det begav sig. Sanna, hon är också gammal tallkottare, Ullis och Marre.


Några vålullar senare drar tallkottarna ner på Rosa. Sanna kom direkt från Falun. Alltså först Falun, tåg, thai och Rosa.


Ännu en tokspontan bild: Marre, Sanna och Ullis.


Marre fick alltså också vara med, trots att hon är sundböling.


Sedan kom Staffan förbi och drog roliga historier om jordnötter. Det var roligt.

Cliffhanger utan rim och reson

Två tallkottare blev plöstligt tre och en sundböling ville också hänga med, på mat med dryck och prat på Sampos brorsas frus thairestaurang på Lilla E.

Vilken cliffhanger, va? Fortsättning följer.

Plötslig utbrändhet

Nu på eftermiddagen blev jag, hastigt och lustigt, lite utbränd. Det funkar verkligen inte att jobba sent flera kvällar i rad. Kroppen säger ifrån. Och tur är kanske det. Måste lägga mig ner en liten liten stund i den turkosa soffan. Undra just om turkos gills. Jag provar och satsar på fridfullhet.

Ute i det blå

Blå färg ska tydligen öka kreativiteten, läser jag i DN idag. Röd färg däremot, ger fokus på detaljer. Den blå kan kopplas ihop med fridfullhet, lugn och öppenhet. Det ger signaler om att det är högt i tak och att innovativa, mer riskfyllda idéer är välkomna.
Jag har blå färg på skrivbordet på min dator. Och takhöjden här hemma är över det normala. Kanske blir det lite risky business här på förmiddagen. Att jag struntar i att ta bort luddet i tumlaren eller något annat helcrazy. Men det är väl allt.

Läs mer om färgernas betydelse på DN.

Halv nio hemma hos mig

Tittar på Halv åtta hemma hos mig. Bokklubbs-Usha är med på tv. Ikväll är de hemma hos henne. Hon förevisar sin proppfyllda bokhylla. Men hon nämner inte ett ord om världens mest framstående bokklubb. HCE - där vi vänder blad, tillsammans. Överbibliotekarien är besviken.
Ryser föraktfullt åt juristen Philip Hedberg, som är en av medtävlarna. Han är fullkomligt odräglig. Vilken hemsk sprätt, vilken skrytmåns! Skryt och okuvligt självförtroende är väldigt osympatiska drag, särskilt i kombination.
Halv nio hemma hos mig är ingen rolig historia. Äter frukost en gång till: banan, ett ägg och en smörgås. Men så måste det få bli ibland. Jag ska inte bjuda någon, än mindre vara med på tv.

Smart grafisk identitet

För oss designnördar. Det här är den coolast grafiska manualen som jag har sett, någonsin. Varför kom inte jag på det här smarta och snigga?

Kolla in Christopher Doyle Identity Guidelines 2008

Jobbigt som smakar smaskens

Idag är det en stressig och jobbig dag. Men var dag har ju något gott med sig. Lisa och jag har projektmöte över en semla. Tänk att jobb kan smaka så gott.

Dubbelt missförstånd

Kommunikation är svårt. Det är lätt att det blir fel och att man missförstår varandra. Man kan till och med missförstå innebörden av ett dubbelrum, om man aldrig någonsin bott på hotell förut.

Kolla in missförståndet på youtube

Test 5

God natt alla mikroblogglövers där ute. Nu lägger jag ner.

Test 4

U. McEnroe försöker muntra upp mig med en omelett. Cheese. Du fattar va? Omelett. Cheese. Klick.

Test 3

U. McEnroe ska nu duscha bort svett och besvikelse.

Test 2

Precis när jag fått ordning på servern, säger tränare att jag gör helt fel. Blä.

Test 1

Nu ska jag spela tennis.

Långbloggandet är tydligen slut

Lyssnar på radion medan jag jobbar. De snackar om mikrobloggande. Om Twitter och Jaiku, två tjänster som jag förstås aldrig har hört talas om.
Mikrobloggandet handlar tydligen om att man på max 140 tecken uttrycker det man vill säga. Att man sitter på bussen eller sitter och fikar, meddelanden och tjänster som man kan sköta direkt via sin mobil. Det påminner mycket om statusrutan i Facebook.
På radion berättar de om en kvinna som mikrobloggade medan hon födde barn. Ett inlägg var typ så här: nu ser jag huvudet, det har massor med hår.
Så nu är långbloggandet slut. Och jag som tyckte det var så roligt att skriva långa haranger. Nu blir det istället att ta med mobilen på dass och rapportera om stordåden direkt därifrån.

Läs mer om mikrobloggande på DN

Sömntuta

Jobbar hemma idag, det brukar jag göra ibland. Försover mig i morse, det brukar jag inte göra. Sitter här en smula förvirrad och grämer mig över alla jobbtimmar som jag har sovit bort.
Jobbade duktigt i går kväll och en stund in på natten, så egentligen går det säkert jämt upp. Uppenbarligen lönar det sig inte att vara streber och tro att man kan jobba hur mycket som helst. Pilutta på mig själv.

Kom på fest

Om 23 år och 14 dagar är du välkommen på fest. En sjuhelvetes fest. Då, om 23 år och 14 dagar, har precis cashat ut 13 600 kronor i allmän pension. Inte så pjåkigt summa men tänk att den ska räcka en hel månad, år 2032.
Vad får man för 13 600 kronor då? Ett paket pulverpotatismos eller ett paket jäst? Ett paket cigg? Cigg är säkert förbjudet då. Gul blend är slut, kanske jag också. Men välkommen i alla. Kom hit och skåla i ett glas vatten, om det finns nåt då.

Bloggar på riktigt

Av förklarliga skäl var jag inte på Nalen igår, när stora bloggpriset delas ut. Inte konstigt alls. För det första bör man ha en inriktning på sin blogg. Inte blanda Rappnes blomsterkonstellation med McEnroes smashar, veckans fredagsdrink, krig i Kalkonen, torktumleludd, omtumlande designprylar med spagatparty för pensionärer. Ett urval och inriktning på sin blogg kan vara en bra början. Sedan krävs det förstås en massa annat smart också.

Läs mer om de som bloggar och får pris, på riktigt, på Aftonbladet.

För stressad för att träna

Nu är det min tur. Min tur att svika mina träningskamrater. Men jag är för stressad. För hungrig. Jag måste gå hem och äta och jobba. Egentligen vet jag att det är ett ganska kasst beslut. Men det är inte så lätt att vara klok, jämt.

Smögenbo i stan

Fint smögenbesök i form av syster Lena. Rasslar med henne till goda men anspråkslösa Panda. Hon äter sushi, för det finns inte att uppbringa på Smögen. Hon tycker det är gott och roligt att få komma ut lite. Bredvid oss sitter en känd skådis som vi har glömt namnet på.
Sedan tar vi en finkaffe med rundvandring på jobbet. Lena får hälsa på några av medlemmarna ur HCE-bokklubben, som hon också tillhör men bara på distans. Nu har precis släppt iväg henne alldeles ensam på bullriga Hornsgatan. Jag är faktiskt lite nervös.

Veckans Rappne

Har visst glömt att visa veckans bukett, Ulla Rappnes allra senaste komposition. En bukett av tulpaner och ranunkler för sammanlagt nittio kronor, inköpt på Högtorget. Men i dessa nittio har jag förstås inte räknat med kompositionsidé och smarttänkningen före och själva ihopsättningen. Då pratar vi om helt andra pengar.

Deppig revolution

På eftermiddagen går jag på bio med Kicki. Revolutionary road med Kate Winslet och Leonardo DiCapricciosa. Vilken tur att jag inte är en hemmafru i staterna på femtiotalet. Bra men en förbaskat deppig film. Efteråt sköljer vi ner deppigheten med kaffe, surrar lite och känner oss genast mycket gladare.

Liv i luckan

Innan jag knappt vaknat till liv kommer Matte, den snällaste och snabbaste snickaren. Nu är min diskmaskinslucka hel, nylackad och på plats igen.

Världsmästerskap i Stockholmsspelet

Väldsmästerskap i Stockholmsspelet hemma hos Cilla. Pensionärerna mot fyrtioplustanter. Här pensionärslaget Irené, Majlis och farmor, som inte ville vara med på bild och blogg.


Kusinen smarttänker. Jättehårt. Jag var den enda utbölingen med endast 18 år i stan.


Farmor super till.


Pensionärsuppvisning. Spelet kom liksom av sig när Irené gick ner i spagat.


Cilla kan hon också, efter att ha druckit vin.


Vem vann? Jag vet inte faktiskt. Men det var trevligt och jag var hemma halv fem efter att först lämnat av farmor.