Bussaggressioner

Ibland är min toleransnivå väldigt låg, särskilt när jag åker buss eller tunnelbana. Som i morse till exempel. Mitt i rusningstrafiken när hela stan ska till jobbet kommer SL åkande med en liten vanlig buss, 4:ans buss brukar ju annars vara en lång dragspelsbuss. Det innebär förstås att vi står som packade sillar. Insuper andras dåliga andedräkter med gårdagens vitlöksintag. Usch. Ofta sitter det någon tant på innersta sätet och har sin lilla handväska på sätet bredvid, trots att bussen är fullproppad. Fy, för sådana tanter. För att inte tala om sura och självupptagna mammor med barnvagnar, men dem orkar jag inte ens kommentera.
Men idag har jag tur. Jag får en sittplats längst in. Vid Västerbroplan stiger en fisförnämnd tant på och sätter sig bredvid mig. Hon vecklar upp sin gratistidning vitt och brett. Hela vägen stångar hon mig med sin armbåge. Kanske tyckte hon att jag tog för stor plats, men i så fall får hon väl säga till. Tanten armbågar mig fram till Hornstull. Och jag håller emot. Sen går hon av. Ingen bussig tant. Ingen bussig morgontur.