Spö, stryk och förnedring

Ny gruppkonstellation på tennisen. Det gamla gardet: jag 42 och Carina 50. Nya motståndare: lång, smal, snigg, minst 15 år yngre tennisspelare från Mora och hennes killkompis. Som om inte det vore nog: hon var duktig också. Som om inte det vore nog: jag spelade askasst.
Men under den snygga ytan kunde jag ana en vinnarskalletendens. En sådan som tror att vi spelar Wimbeldon istället för att inse att vi befinner oss på bana 4, i SALK-hallen, i Alvik, utanför Stockholm, i Sverige. I det sammanhanget blir vinnarskallar ganska löjliga och som motreaktion blir jag ännu flamsigare och, såklart, ännu sämre. Men hon vann. Och jag fick stryk.