Bakispoeten Ulla K. Öijer

Läser Bruno K. Öijer, du vet poeten med det häftiga uttrycket och vilda håret. Läser hans "Dimman av allt" som är vår bokklubbsbok med redovsning på måndag. Poesi är förbaskat svårt. Långt bortom min begreppsvärld. Men jag försöker. Lyssna på den här av Ulla K. Öijer, en bakispoet som jag känner och som står mig nära.

Skuggan av allt
söker skugga
hamnar i köket
dricker iskallt vatten
törsten har ingen botten
skrubbsår bränner
öppnar gårdagens kylväska
gammalt skratt väller ut
smulor av bulgursalladen i botten
har varit där förut
i Bulgarien
försöker tänka nytt, stort
tvingar mig till tankeutflykter
storslagna, vida, breda
men tankarna kommer inte långt
bara till macken vid Lindhagsplan