En annan bra grej när man är hemma är att allt går så snabbt. I alla fall när det gäller datorn och uppkopplingen. Kapsylen var min bästa bloggvapendragare och tillika teknikansvarig. Hon gjorde verkligen sitt bästa för att serva med bilder och inlägg. Men datorn på hotellt var omåttligt seg och jag hade ständigt tjugoåtta-åtta-modems-flash-back. Tangentbordet hade också egenheten att byta ut z mot y. Ville jag skriva ett y var jag tvungen att skriva ett z alltså. För att inte tala om avsaknaden av prickarna över de tre mest väsentliga bokstäverna.
Nu går det så snabbt och enkelt att blogga igen. Bilderna går på nolltid att ladda upp, så här kommer några som visar semestern i sammanfattning. Och nu kan jag frossa i å, ä och ö. Ååååååååååååäääääääääääääääääääääöööööööööööööööööööööh.
Åh, det kändes skönt.
2 kommentarer:
Känns liksom lite konstigt och också lite tomt att inte få vara med som co-pilot på bloggen längre.
I övrigt känns det fint att vara hemma. Man kan ju sola här också. Men det är ont om Russin till frukost...
Ja, visst känns det lite konstigt. Så har vi pladdrat från morgon till kväll. Och sedan är det tyst. Eller i alla fall tyst på prat så här till vardags, hela tiden.
Skicka en kommentar