In i det vilda

Spådomen slog in. Kanske har jag också fått en släng av Saida och Sol-Britt. I folkvimlet vid Fridhemsplan träffade jag dessutom min namne Ulrika och kollega Soffan. Kul och inte alls förutsägbart.
För att ytterligare förstärka det oförutsägbara hyrde jag "Into the wild". Jag blev faktiskt riktigt provocerad, vilket kanske är meningen? Tänk om han gått till psykolog för att reda ut sitt förhållande till sina föräldrar istället. Visserligen hade det ju inte blivit någon film då, men en mindre död. För det är ju konstigt om man måste man isolera sig i vildmarken för att smarttänka att delad glädje är dubbelglädje och dessutom dö på kuppen. Vilken dåre.
Nu går jag into the wild. Vegetation växer hejvilt på min soliga balkong. Jag ska njuta av en ledig frukost och inte smarttänka alls.