torsdag 4 september 2008

Rekordtidigt

Så står jag upp i ottan. Påsarna hänger under ögonen och munnen är torr. Jag kommer att vara ful, hängig och glåmig när jag kommer fram. Men det kommer säkert att bli väldigt roligt. Hej so long så länge. Nu måste jag jag rusa iväg till Budapest.

Inga kommentarer: