Så kom vi äntligen ut på disco. Dunkadunka på Golden hits. TDK hade lyckats samla ihop tio danssugna tanter. Burriga, glada i olika discotantoutfits. Lite rädda, men det gick lyckligtvis över.
Ingen av oss hade i alla fall porriga leopardkjolar, cowboyhattar eller stilettklackar. Men de fanns där också. Det var mycket glamour och glitterfodral. Discokulan gick varm och kastade ljusfragment mot väteperoxidtanter och testosteronstinna män som dansade tätt tätt i discoröken. Men det får man liksom glömma bort. Bitarna var också från förr, oavsett vilket dansgolv man valde i den stora dunkadunkafabriken. Vi kunde mima till varenda låt.
TDK-styrelsen tog sällis hem vid ett. Då hade några TDK:are redan gått hem, några stannade kvar. Hemfärden med 1:ans buss föranleddes av en korv, sedan summerades kvällen på bussen. Malin ville att vi skulle ha TDK-pins nästa gång, så att vi lyste i mörkret. Petra tyckte att vi skulle ha walkietalkies för att kommunicera med varandra, eftersom det var helt hopplöst att försöka prata i telefon. Maria och Lottie skulle sjunga karaoke men det bidde inget. Och jag vet inte vad jag ska skriva om det. En TDK-tant kom tyvärr inte in, av olika skäl, det var tråkigt. Men i stort sett var det roligt att få komma ut lite. Extraordinärtroligt att vi var många.
PS. Jag vet inte om det här är mycket till bildbevis. Men TDK var där. Och vi dansade dunkadunka.
1 kommentar:
Stort tack till alla TDK:are som var med på Kick-offen!
Skicka en kommentar