Efter som jag inte har något att skriva eller säga på den här helt oviktiga bloggen, så kom jag att tänka på onödiga ord och kommentarer. Alltså kommentarer som är helt oviktiga och som man säger när man inte har något annat vettigt att säga. Ofta är det faktiskt gubbar som slänger ur sig sådana här uttryck. Som till exempel när man säger hej till någon och frågar hur läget är, kan man få följande svar:
– Huvudet upp och fötterna ner
– Det knallar och småspringer
– Han hänger där han ska (och syftar då på pillesnoppen gissar jag)
Här kan man kan man också lägga till:
- Han hänger där han ska. Joråsåatt ...
Ofta lägger man till "joråsåatt" för att bekräfta tidigare kommentar. Men vaddå joråsåatt?
Men värst är det nog när man inte vågar kallar sig själv för "jag" utan istället använder tredje person och kallar sig själv för "man" eller ännu värre "en annan".
- En annan har ju köpt en sprillans ny bil. Joråsåatt...
För länge sedan, när typ Sundsvall brann, och jag jobbade på tryckeri hade vi en världsmästare i förfärliga gubbuttryck. Han hette Lasse och kom från småland och var ganska förfärlig hela han. Om någon yppade ett ord om golf sa alltid Lasse: "idkar du också primitivt jordbruk?". Lasse inväntade alrig svaret, han bara tokskrattade men det gjorde förstås ingen annan. Om någon tackade nej till kaffe, svarade alltid Lasse i dennes ställe: "jag dricker aldrig kaffe utan konjak, säg". Och så tokskrattade Lasse. Tillägget "säg" är också intressant. Varför säger man så?
Slut på gubbspråksspaningen. Nu ska Russin göra lite webbdesign igen. Joråsåatt... man har ju rätt många strängar på sin lyra.
Riksis!
14 år sedan
4 kommentarer:
Å så de där neggosvaren som jag alltid blir lika ställd inför, typ:
Hur är läget?
- Jämna plågor.
eller:
- Jodå, slit och släp.
Som empatisk och inkännande person undrar jag då alltid om jag ska det på allvar - eller ta det för vad det antagligen är - bara dumma svar?
Jämna plågor är bra, att jag glömde den. Jag tror att det är ett sätt, eller ett försök till, att vara rolig. Men det är det förstås inte alls.
Hade en finne som chef på ett annat tryckeri jag jobbade på en gång. Finnar har tydligen problem att skilja på b och p. Hans svar blev därför: jämna blågor. Han sa också, om vi skulle skicka i väg några pallar med papper: sicka ballarna. Och vi skrattade hejdlöst förstås.
Jag fick ett svar en gång som jag blev lite ställd inför, det kanske var lite för ärligt. Jämna plågor hade varit lättare att tackla. Hur är det med dig och kent då?
- Jo, tack vi ligger fortfarande med varandra
Vad ska man svara på det? Grattis!
Huja, undra just vad jag skulle svara då. Är det skönt? Vilken ställning? Jag ver inte. Förmodligen skulle jag bli så förskräckt så att jag blev mållös.
Skicka en kommentar