Premiär på Arn och "Riket vid vägens slut". Kusin Cilla och jag var där, vana pöbelpremiärprimadonnor. Först mat på Bistro Bohème. Men hur det såg ut där, inte ett dugg bohemiskt. Helt nytt och flashigt. Som tur var fanns panerad ost med tartarsås kvar på menyn. Det var det enda jag kände igen.
Arn kände jag igen förstås. Och båda Skargårdarna, Saladin, svärdet och det heliga korset. Men va sjutton. Det var mest heroiskt riddardravel blandat med hjältemos, guds jävla vilja och lite löjlig kärlek.
Cecilia Klanka och Ulla Brosa ger därför filmen endast två, eller kanske tre, svärd. Men inte ett svärdshugg till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar