Så hälsar vi på hos målarprinsen Åsa, Petra och jag och blir världsaimpade av den gigantiska paprikan i trädgården. Sedan lallar runt i det tjusiga huset. Vi intresserar oss för Signe Persson-Melin, keramiker och formgivare. Nostalgifaktorn är hög men vi tycker att hennes prylar är lite för bulliga, murriga och grovhuggna för vår smak. Mest upprörda blir typografitanterna av felvända gåsögon. Mycket dåligt. Efteråt fikar vi i prinsens kök och äter på Signes porslin. Då är det mysigt.
På bussen in till stan väller det in ungdomar med bananer. Två lådor fullproppade med bananer, förmodligen ett överflöd från tjejmilen. Och på bussen sitter Petra och har bananfobi. Hon mår illa av bananer, kan inte känna lukten av dem. Sedan börjar ungdomarna dela ut bananer till passagerarna på bussen, då blir det nästan dålig stämning.
Vi skiljs dock åt vid Sergelstorg på förhållandevis gott humör. Jag gör några ärenden på stan. Det är trångt och mycket folk. Tanter springer hit och dit med löjliga guldmedaljer hängandes på bröstet. Har de inget busskort?
4 kommentarer:
Det ser ut som en rolig utflykt, bananerna till trots. Påannonsering måndag. Jag kommer nog inte in idag, småjobbar hemifrån på grund av lättare förkylning.
Va, kommer du inte in? Vem ska jag snicksnacka med då? Jag får spara pratet till du kommer tillbaka. Krya på dig.
Vill bara säga att jag trots allt överlevde bananchocken. Men trodde ett tag att min sista stund var kommen...
Tack för en trevlig söndagsutflykt!
Tack själv. Men har du läst om Roffes teorier om ananasen? Riktigt nära att det också blev en banan. Och då hade det blivit dålig stämning.
Skicka en kommentar