I bloggbegynnelsens tidevarv stoppades jag av en kille i Västermalmsgallerian som ville sälja på mig ett nytt mobilabonnemang. Han kanske var kring tjugo och jag dubbelt så gammal. Han sa: ursäkta mig damen ... Och jag hade lust att svara: ska du ha spö ...
Det var upptakten till dagens lunchsamtal på Indien. Vill man bli kallad tant, kvinna eller tjej när man är 41? Jämngamla Petra Kapsyl blev kallad för tant redan vid 19-års ålder, vilket fortfarande upprör henne. Men det kan ju också kännas patetiskt att kallas tjej i vår ålder.
Jag tycker också att det är löjligt när en mamma (eller pappa) kallar sig själv för mamma i tredje person: kom till mamma! Det är okej när barnen är små en sedan är det väl viktigt att de lär sig pronomen, eller? Det blir extra ordinärt löjligt när barnen når någon slags tonårsgräns och brummar till svar med målbrottsröst.
Vi är rörande överens, Petra, Sofia och Roffe och jag, att vi inte vill bli niad i affärer av ungdomarna. Vi lovordar fortfarande du-reformen som kom i slutet av 60-talet. Kanske vi är gamla och stofiliga. Vad tycker du?
Riksis!
14 år sedan
3 kommentarer:
Självklart tycker jag inte att jag själv är en stofil. Och vem vill gå tillbaka i tiden, när man kan gå framåt?
Jag duas gärna, annars ser jag mig omkring för att se vilka personen som säger "ni" menar. Och tant, eller gubbe/farbror i mitt fall, är helt okej om jag får bestämma förutsättningarna själv. T ex spelade jag tidigare tennis med tre tanter i min egen ålder, Ullis spelar tant-tennis, jag lyssnar på gubbrock med stor behållning och farbror - det har jag varit sen 1991 åtminstone. Sen om nån börjar skrika gubbjävel efter mig, då kanske jag ska se över min uppfattning...
Gubbjävel är lite dålig stämning. Tant är okej för min del, särskilt om jag säger det om mig själv :-)
Skicka en kommentar