Idag är en historisk dag. Idag har jag ringt till CSN för sista gången i mitt liv, förhoppningsvis. Men det verkar som att denna hatade institution skärpt till sig, de har väl varit tvungna efter massiva klagomål. När jag ringer får jag vänta, det är 14 samtal före. Men den beräknad väntetiden är bara två minuter. CSN jobbar i en rasande fart numera. Oväntat.
Samtalet resulterade i en annan, kommande historisk händelse. Den sista februari ska jag göra min sista inbetalning av mitt studielån. Det är bara 3160 kronor kvar av tre års studier och det ska jag betala då. Vilken lättnad, så himla skönt. Men så kommer insikten. Jag är snart närmare pensionen än studenten.
Riksis!
14 år sedan
3 kommentarer:
Supergrattis! Allt lät så bra ända tills den där sista meningen...
Ja, tack. Det värsta är att den sista stämmer på dig också.
Det var liksom så jag tänkte. Man är ju alltid sig själv närmast ;-)
Och med MAN menar jag självklart JAG.
Skicka en kommentar