Roffe tittar fram bakom Berlinmuren som skiljer våra arbetsplatser åt. Roffe sitter på scenen, pöbeln en trappa ner. Roffe kikar fram precis när jag ska plåta min nya favvobok. Den heter "Gunnar – en rolig bok om tråkiga saker" och är skriven av Bob Hansson. Det är med stor sorg jag säger hej då till Gunnar 58, som precis fått ett nytt hjärta (men vems?), forskar i självhat och har köpt en gul motorcykel.
Vid ett tillfälle, långt bak i boken, super Gunnar till. Han öppnar finkonjaken som han har fått i 50-års present och undrar varför han har sparat den så länge. Måste ha varit självhatet. Bob Hansson skriver så här:
Jag öppnar ögonen, ruskar på huvudet och stirrar rakt upp i taket.
Jag ligger alltså på golvet.
Jag heter Gunnar.
Jag är en gräshoppa.
Det är inte det sämsta.
Jag är tillbaks nu.
Fan vad yr jag blev!
Nu är Gunnar slut men han lever kvar i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar