En stjärt blir till en fjärt

Nja. Det var väl inget vidare värst, stjärten på himlen. Cecilia Frode gjorde allt hon kunde med manuset, men nja. Inte riktigt i min smak. Det var en lååååååång monolog som handlade om att ingen var lycklig. Många tokskrattade. Och då menar jag verkligen tokskrattade. Vi tyckte mest att det var sorgligt. Sedan sjöng hon emellan och hade roliga kläder. Hon sjöng ganska dåligt. Vissa låtar dansade hon roligt till, showade, och då var det roligt. Vissa låtar sjöng hon dåligt, bara. Det var dåligt.
Men Malin och jag hade i alla fall roligt. Först middag på Tiramisu. Med Tiramisu till efterrätt, som inte var för söt. Efter teatern lurade jag upp Malin i Royal vikings bar. Där har jag inte varit sedan förra seklet. Malin hade aldrig varit där, på ålandsbåten med nio våningar, men jag vet inte om hon var så impad.
Så här efteråt har jag faktiskt ingen aning om varför föreställningen hette just "En stjärt på himlen". Frode nämnde den meningen en gång i sitt framträdande. Kanske "En fjärt i rymden" hade varit bättre.