Talkottens daghem återförenas på Göken. Kocko. Och Ullis berättar att det var Svante W:s morsa som var Mulle. Men hon hade, lite upprörande, helt glömt bort vad Mulle sa. Kollikok, sa Mulle och hade skattjakt med tallkottarna. Skatten var små foliepaket som innehöll skrynkliga och tråkiga russin, när vi så gärna ville ha godis. Då var förstås helt ovetande om att jag skulle sluta som företagsledare över en stor fet kommunikationsbyrå som heter just Russin. Kanske är det Mulles förtjänst eller Svante W:s morsa.
Sedan avverkade Ullis och jag också hästarna på Sveden, vilken häst som stod i vilken spilta. Nördigt men roligt.
Käkade fantastiskt gott på Göken och drack vin. Tyvärr uteblev Marre. Sedan ramlade vi in på ett skumt sunkhak med lika skumma människor vid Fridhemsplan. Även om vi var lite sugna på att köpa skjortor på galge på vägen. Avrundade hemma hos mig och tog en macka. Jag drack mjölk. som en sann tallkottare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar