Från glamour till tvättstugerealism

Joråsåatt. En annan var ju på premiär igår. Jag var där med Pernilla Wahlgren, Lena Ph, Tarras, Britt Ekland, Marcus Schenkenberg, Annika Lantz, Eva Röse, Lill-Babs, Malin Berghagen, Andreas Wilson och halva Let´s dance. Till och med Christer Fuglesang hade åkt från yttre rymden och gästade Rigoletto samtidigt som Carolina Gynning visade sina ufon till tuttar. Men mest var jag där med Kicki förstås.
Alla var citychic med glittriga och fantastiska kreationer och svindlande höga klackar (men inte Christer, vad jag såg). Själv hade jag en gladblommig stor t-shirt med påsydda paljetter, jeans och klack på skorna som inte ens är i närheten av Manolo Blahniks höga höjdare. De är så låga att de inte ens gills, även om man bara sitter hemma och kollar på Sex and the city på tv. Kvällen till ära hade jag också en stor finne på kinden. Men någon måste ju vara helt vanlig också.
Röda mattan var sedan utrullad vid Josefina på Djurgården, där vi frossade i pilgrimsmusslor, hamburgare, lax och Cosmos. Alla fick en stor och välfylld godispåse med sig hem, även de helt vanliga.
Filmen då? Jo, mycket bättre än tv-serien med mer nyanserade karaktärer. Lite mer realistisk på något sätt. Hur realistisk en film nu kan bli, när Carrie byter kläder 81 gånger på knappa två timmar. Men helt klart sevärd och ett måste för dem som gillar serien.
Nu är jag tillbaka i verkligheten, långt bort från glamouren och rakt ner i tvättstugan. Ska bland annat tvätta min gladblommiga stora t-shirt, som kanske blir min midsommaroutfit. Måste tvätta den försiktigt så att inte de påsydda paljetterna ramlar av.