Långholmsgatan igår kväll: bullrigt, stökigt, rörigt. Och alldeles underbart.
Fröken Kapsyl och Fru Urax hänger på trottoarservering i kvarteret Skruven. Sliten söderbo med långt grått hår, matchande mustasch och en cigg i mungipan lirar gitarr vid bordet bredvid, medan vi dricker bärs och äter tapas. En polisbil tutar och fulla ungdomar stjäl en stor glasskylt och vinglar iväg med stöldgodset på cykel. Storstan är fantastisk.
Senare vinglar Furst Albert och Silvia II hem i kortege över bron. På brons högsta topp hämtar vi andan. Och tappar den igen. Utsikten över Riddarfjärden är hänförande. Stockholm är så vackert.
Väl hemma på min gata i stan har kaninerna sammanträde i parken och en duva ha skitit stort på min balkong. Närmare naturen än så behöver jag inte vara.
I kväll är det tanttennis intensiv igen. Kanske blir jag Ulla McEnroe trots allt ändå, någon gång. Men först lite arbete, även om motivationen känns långt långt borta. Kanske ligger den i Rålis och lapar sol eller sitter kvar i kvarteret Skruven. Puh. Men i morgon är det fest igen. Då ska vi fira Sverige, i vår vackra huvudstad. Undra just hur.
4 kommentarer:
Härligt, härligt, men farligt att frottera sig med sina kollegor en försommarkväll. Nu får jag både muntlig och skriftlig rapportering om Russins förehavande varje dag. Inte illa!
Ja, är det inte härligt! Det är särskilt praktiskt eftersom vi aldrig pratar, trots att vi sitter mittemot varandra :-)
Jag hör dig fnissa tvärs över, men visst är det mer praktiskt att kommunicera så här!
Tack för trevligt sällskap och vackert förevigande av ljuvlig sommarkväll!
Hälsar frk Kapsyl
Skicka en kommentar