- Ska hon hålla tal? undrade Majsan förskräckt.
Jag kan inte låta bli att harkla mig jättehögt jag också, varpå Majsan nära nog snyter sig i sin soppa.
Majsan är förresten tokkär, så kär att det nästan gör ont, plågsamt passionerat kär. Herregud! Resten är världsahemligt men väldigt roligt.
Efter fikat går vi och ser "Den stora färgskrällen" på Liljevalchs med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström. Utställningens namn syftar på den uppmärksamhet dessa tre konstnärer väckte då de ställde ut på Liljevalchs 1918. Svenskarna var då vana vid konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. Och sedan kom dessa tre och bjöd på färgchock och var utbildade hos Matisse. Så klart föll det inte alla konstkritiker på läppen.
Majsan och jag gillade det förstås. Sigrid Hjertén är min favvo. På utställningen 1918 sålde hon inte en enda tavla till skillnad från de andra två (sammanlagt ställde de ut 450 verk då, i jämförelse med dagens 150). Däremot sålde Sigrid lite porslin som hon hade målat. Tyvärr köpte inte jag heller någon tavla, om nu någon skulle ha varit till salu.
Läs mer om utställningen värd ett besök. Och gå gärna på visningen som är 14.30 varje dag, nästan.
Majsan mitt i soppan.
Lotta Kühlhorn har designat Blå portens snygga brickor.
Majsan möter färgskrällen.
2 kommentarer:
nOj, vad jag blir avundsjuk, Hjertén är en av mina favoriter också. Men istället har jag myst på en julmarknad i Strands bystuga, där fanns diverse hempul. Den stora behållningen var informationen om Rysk spikmatta, som man bör ligga på 2 ggr.per dag ca 20 minuter per gång. Funderar på detta med fakir yrket.
Ja, vad är en Hjertén mot en rysk spikmatta? Skillnaden är väl att den ena gör mer ont.
Skicka en kommentar