Premiär för Tanternas discoklubb, TDK. En slags smygpremiär. Flera är intresserade men kunde inte just den här kvällen. Så bara grundarna till TDK kom iväg. Med trutvalla, julbordsblus, hålfotsinlägg och det burrigaste håret i mannaminne.
Först förkrök på Nordic light. Fint ska det vara. Men sedan rasade det rejält till ålandsbåtsnivå, särskilt när det gäller inredning, till le Bon Palais. Eller Aladdin som det hette förr. Nu är namnet och inredningen ny med röda sammetsgardiner, svulstiga målningar, lite Napoleon, rustningar och en livs levande Bygglovs-Matte i dörren.
Vi var där vid tio, perfekt ingen kö. Vid elva började dansen. Klockan 23.20 tog TDK:arna sina första steg ut på det gungande dansgolvet. Och som vi dansade. Men lite trist. Eftersom publiken var mogen var det bara musik från 70-talet och fram till 90-talet, som om nuet och 2000-talet inte existerade. Det var många gamla goda bitar från förr. Men som sagt, publiken var också från förr. Någon med skepparkrans, några bedagade fruntimmer i förbluffande urringningar och kortkorta kjolar och en gubbe envisades med att dansa styrdans hela tiden.
Nåja. TDK slutade dansa vid två och kände oss ganska nöjda av premiärkvällen. Efteråt käkade vi korv och tog sedan nattbussen hem. Präktigt värre.
Kolla in le Bon Palais
Riksis!
14 år sedan
2 kommentarer:
Tack för igår kära TDK:are! Det var spännande att få leka antropolog i verkligheten.
Nu återstår dock den stora frågan. Är det coolt eller töntigt med stämpel på handen? Ska man försöka tvätta bort eller spara? Är man hipp som varit på danslokal eller är det lite pinigt? Det är så mycket man inte vet som disco-rookie...
Tack själv, det var roligt att få komma ut lite. Vet faktiskt inte alls vad som gäller för stämplar. Som tur är har jag redan tvättat bort min, så jag slipper fundera :-)
Skicka en kommentar